Namn: Lösen:

Dyk nr: 156, Brustholmarna


DYKARE :
PARKAMRAT :
Anders  
DATUM :
2007-07-21
MAXDJUP :
4,2 meter
DYKTID :
34 minuter
VATTENTEMP :
17 grader
SIKT :
0,5 meter
VISAD :
614 ggr

Vattentemperatur : 17 grader
Sikt : 0,1-3 meter, 0,5-1,5 i snitt
Utrustning : Sommarunderställ, tunna underhanskar
Paket : 10 L 232
Vikter : 12 kg (tuung! missade vilket underställ jag hade förra gången, 10 kg hade varit bättre.)
Gas : EAN 29
Mod : 38 meter
EAD : 2.8 m
Djup, max/medel : 4,2 m / 2,4 m
Tid : 34 minuter
SAC : 14,23 L/min


Dagens upplevelser

1/ Dyka på privat område, med begränsat tillstånd, inom militärt skyddsområde, coolt! happyhappyhappyhappyhappy :)="" align="middle">= align=middle>= align=middle>= align=middle>
2/ Dyka på ett antingen ytterst lite apparat-dykt på eller virgin-wreck! (snorklare räknas inte *s*)
3/ För första gången inspektera något, föreningens vågbrytare närmare bestämt.
4/ Fått se min första svenska nakensnäcka!


Inspektion och skattjakt.

Ok, nu skulle det äntligen bli, vårt dyk på Brustholmarna för att inspektera båtföreningens vågbrytare! Skulle bli riktigt skoj att få vara en av de få som fått dyka inom det området! Att jag sedan skulle få kika på beryktade skattkammaren under bryggan och få ytvakt som såg till att ingen båt ens funderade på att köra över mig och dessutom få göra mitt första arbetsdyk kändes inte heller så pjåkigt! Som bonus visade Anders mig sedan pråmen i infarten till föreningens område, den jag inte visste om skulle få besök..*L*

Det hela började förra året efter stormen när folk kom på att vågbrytaren nog fått sig rejäla törnar men kunde pga diverse förhållanden inte genomföras förrän nu. Så... Båten fixades och bökades med mer än jag ens vill tänka på, alldeles för många kilon kånkades på tills vi var på plats. Väl på plats kollade vi i och uppgångsplats och försäkrade oss om att vi visste vad de ville veta och få fotat. Sedan kittade vi iordning under allmän åskådan, nyfikenhet och allmän välvilja och vågor av att vara en efterlängtad person, en riktig trevlig upplevelse faktiskt! happyhappyhappyhappyhappy :)="" align="middle">= align=middle>= align=middle>= align=middle>

Innan vi satt igång frågade Ander skojsamt om jag nu visste maxtid ifall det blev ett tabelldyk, hmpf, med nitrox, den flaskan och det djupet.. Enkelt, vvi hade himla mycket mer tid än min flaska alternativt min blåsa räckte till! happyhappyhappyhappyhappy :)="" align="middle">= align=middle>= align=middle>= align=middle> Väl påkittad var det bara att vandra ut till hörnet av vågrytaren och ta ett högt (avståndet till vattnet ökade ju mer jag tittade, jag looovar! ) kliv ut. Ett snabbt ok till vår ytvakt och så ned direkt, Sablar så snabbt det går! Aj då, visst ja, minst 2 kg mindre med sommarunderstället skulle det varit..jaja, putsa i luft i vingen kan man ju också på 2 m djup, även om det känns fel..

Landade på ca 3 m djup och började med att kolla kvaliten på brädor och pålare och fota. Sedan blev det till att simma vidare med fotograferande Anders först och aningens grundare och mig som inspekterade detaljer och gjorde måttuppskattningar med armen. Nästan direkt insåg vi att naturen grävt ut ett dike och spolat bort leran brädorna stötts mot vid botten och att det bitvis visade sig ligga en snäckskals och fingrusig botten under lerdyn.

Snart var diket både smalt och djupt, ca mellan 1-2 m brett och 0,5 - 2 m djupt varierade det mellan där det blev djupast och smalast ju närmare berget vi kom, behöver jag säga att hur man än simmade drog man upp silt när det skulle inspekteras nära bottnen i ett smalt dike och att sikten snabbt försvann..? Jag som var sist fick det sämst och när det var som värst passade jag på att kolla hur fast leran var där den låg och bottenlös kan svaret nog bli.. Bara att simma på nära vågbrytaren med fysisk kontakt i den, snart blir det bättre och Anders simmar jag väl på förr eller senare.. Hmm.. var går gränsen mellan solody/S.O.B och parsystemet tro... happyhappyhappyhappyhappy :)="" align="middle">= align=middle>= align=middle>= align=middle>

Hur som helst så blev resultatet av utsidans inspektion att bara brädorna i slutet (vid badbryggan) ens fanns i leran och att de generellt fanns 0,2-0,7 m, sämre närmare berget, från bottnen men var rätt fräscha i övrigt och att alla pålare på utsidan satt bra och var ännu hela Så nu vardet bara att vända om för att kolla insidan och kanske området vid festbryggan för att se om där fanns några kul skatter!

Insidan hade fått lite mer skydd och mer lera fanns kvar men muddras behövdes nog.. Pålarna var även här i fint skick generellt sett, åtminståne de nya som spetsas brevid de gamla, bara en påle (andra från trollbryggan?) var skadad. Själva brädväggen på denna sidan var också intressantare och såg mest ut som en algöverväxt musselodling där små sjöstjärnor, krabbor, yngel och minimini stensnultror simmade omkring och blev förvånade över det fina besöket! Här var visserligen mörkare men betydligt skojigare att vara, simma slalom bland pålar i taskig sikt ÄR faktiskt en kul utmaning!

Väl nära hörnet mot festbryggan ville Anders vända, vi hade ju gjort vårt uppdrag, men se det ville jag icke gå med på, här skulle letas skatter tack! Kompromissade med att simma runt tillräckligt länge för att jag skulle inse att den här bottnen nog kunde dölja allt man inte fick direkt i skallen och fångade, tog väl hela 1-2 minuter att inse *S* Gick upp till ytan och bestämde att ta en tur under båtarna för att kolla det området också när vi nu väl var där. Ned och..ja, där var buddyn borta... kikade lite omkring en kort stund innan jag gick upp, strax följd av Anders. Bestämde sedan att skit samma om vi inte ser varandra, vi möts vid hörnet.


Vrakdyk och nakensnäckor.

Väl där visade Anders att han hade ett nytt mål och ja, luft hade vi ju minst sagt gott om.. *L*
Ut på bottnen och ålgräset och här var sikten betydligt bättre, säkert 1-3 meter som bäst! För säkerhets skull körde vi med hand i hand metoden, ingen av oss kände mer för möte i ytan nämligen. Snart börjar söta små sjöstjärnor, småfisk och krabbor dyka upp och så där! Yeeeezzz!!! En stor helfin nakensnäcka! En som jag hittat alldeles själv! Min första, jippie!

Försökte bromsa Anders eller släppa men icke då, han hade fått syn på några andra (inte alls lika fina som min) lite längre bort såå.. Efter denna upplevelse fick gräset en riktigt rejäl åskådan och några till hittades allt och av någon underlig anledning tänkte jag på en viss fotograf med macro-objektiv som tjatat om dem sista tiden.. *L*

Snart blev det mindre ålgräs och efter ett tag börjar avbrutna.. rundadestockar?.. uppenbara sig, redo att lömskt ligga i algerna redo att kasta sig över bottenstuderande dykerskor att snärja. Sedan kommer lite högre stockar med ihopsättning och jag börjar ana något med båtanknytning..kan det ha att göra med att vi dök vid infarten till en båtförening, nej, inte alls då.. happyhappyhappyhappyhappy :)="" align="middle">= align=middle>= align=middle>= align=middle> Detta blev hur som helst ivrigt fotograferat och lekt tittut med innan vi simmade tillbaks till vår frusna ytvakts glädje.

Ok, usel sikt, lite liv och vrak men jag hade det hur som helst haft det allmänt bra och kul, jag måste vara lite rubbad jag.. Fast.. det var onekligen lite cool känsla att dyka inom militärt skyddsområde med generellt dykförbud för andra och på ett vrak (en pråm) som pga placering inte varit allmänt tillgänglig!

Edit :
När vi sedan kom upp var hela föreningen engagerade i hur vågrytaren stod i vattnet och om det fanns bilder. När de sedan frågade om vad vi sett ur dykplatssynvinkel och vi svarade nakensnäcka satte alla igång och blev nyfikna hur sådana såg ut. Någon som har en bra beskrivning, min blev nämligen lite..eh..osmickrande för skönheterna happyhappyhappy :)="" align="middle">= align=middle>

Även pråmen, som de ju kände till och ibland skymtat från ytan, fick stort intresse. Fascinerande att det ens fanns rester av den så grunt som den ligger och dessutom inne i en infart till ett kajområde..

Andra reaktioner, med ett vänligt busigt leende blev att vi såg skrämmande ut fullkittade.


Dykare ur hundperspektiv.

Fast...Roligaste reaktionen kom nog från föreningens favvohund..
- Wow, nu går folk på bryggan! Ja! Jag måste hälsa och bli bortskämd! Kul!
*spring spring på korta ben och sedan pallnit och stå givakt med skeptiskt uttryck*
- Eh...Vad är det där! Jag skyddar min flock! Eh...de är väääldigt stora ju... Hey! den där rösten känner jag igen! Men.. mysko..kan inte vara hon, sååå luktar inte hon ju!.. Jag är modig..låter ju snälla och bekanta på rösten och något vagt bekant är doften nu..
*går försiktigt fram och hälsar*
- Ja! Ja! Det är min flock! Hmm.. spännande lukt..hey! Luktar ju ätbart ju! Åh så mycket jag tycker om henne nu och så glad jag är som har koll!

Tack älskling!