Namn: Lösen:

Dyk nr: 331, Släggö


DYKARE :
PARKAMRAT :
Glen  
DATUM :
2007-08-07
MAXDJUP :
31,1 meter
DYKTID :
122 minuter
VATTENTEMP :
10 grader
SIKT :
14 meter
VISAD :
645 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Sommar och sol och två Holländare på gräsmattan. Ingrid och Antal gjorde en tripp i Norden för att öva nordiska språk och utöva dykning några nivåer högre än i Holland. I alla fall efter egna värderingar, JAG har ingen aning. Det ska tydligen finnas en hel del sand i Holland, om man nu gillar det, och en del sjöar.. Och sikten.. tydligen inget vidare. Ingrid är för övrigt gymnast och numera också tyngdlyftare. Studerar Nordiska språk och är jätteduktig på svenska. Antal pluggar till något som väl närmast kan beskrivas som rörelseterapeut, något som är en rätt vanlig utbildning i Holland. Till sak. Här var de alltså, och denna gången följde de med oss till Släggö för ett dyk. Vi skulle även möta upp Mats, Maria, Stoffe, Pia och (lille)Erik på plats. Faktum var att två av dessa redan var i gång med att sätta på dykutrustning för dyk nummer två, när vi anlände till platsen. Övriga tre agerade ytorganisation och roade sig med att se vem som kunde bli rödast på axlarna innan dagen var slut. Erik förlorade som tur var. Det ska man när man är en liten skrutt.

Det var länge sedan vi var på Släggö, eller i alla fall i vattnet vid Släggö, ska sägas. Solen brände och det var skönt att komma i vattnet. Det var dock först efter att ha blivit fotograferad av en förtjust Japan, som nog aldrig sett en Djävulsdykare förut, som jag kom i vattnet, med ett ansträngt leende på läpparna. Japanen med familj verkade dock inte ett dugg ansträngda, utan skrattade på och viftade med kameran, vinkade och stod i.

Glen och jag gick ner längs väggen och drog oss utåt. Sikten var fantastisk ner till 30 meter, sedan grumsade det till sig lite. Många simpor och Sjökockar stötte vi på och Krabbtaskor. Riktigt mäktigt djurliv faktiskt. Vi gick tillbaka längs väggen och hittade Humrar, säkert ett tiotal, Trollhummer och Simpor igen. Det fanns nästan fler Simpor än stenar. Så fort jag satte ner en hand någonstans på en sten, visade det sig att stenen kunde simma iväg… För att vara riktigt duktiga gick vi upp till förordat dekodjup ganska snart. Vid 9 meter hände ingenting med dekotiden på Gekkon. Inte vid 6 meter heller. Vi lade oss alltså snällt på 4 meter och slogs med Ålgräset i viken utanför Havets hus. Gekkon visade 50 minuters deko, kul… När det var 25 minuter kvar av dekotiden på Gekkon och vi kände oss som två djungeljägare, fortfarande på jakt efter motiv, i den siltiga sörja, utan macheten eller stimulans på någon hög nivå, förkunnade vår gamle trotjänare, Suunto Octopus 2, att dekot var över. Eftersom vi litade på vår gamla dator efter sådär 300 dyk med den, så gav vi blanka sjutton i att Gekkon pep och protesterade, utan gick upp. Hmm, fjärde dyket med datorn i error.. Hur kan det vara sådan skillnad?

På bryggan stod i alla fall Ingrid och Antal och väntade tålmodigt. De hade haft ett fantastiskt dyk. Mats och Stoffe å co hade tydligen fått nog med sol och frisk luft för en dag och hade farit hem till avgaserna igen. Själva åkte vi hem och njöt av den underbara kvällen, grillade, och hade det riktigt gött.

Parkamraters loggar:
Glen Paulsen - Släggö