Namn: Lösen:

Dyk nr: 45, Östersjön, M/S Luleå


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-08-19
MAXDJUP :
25,9 meter
DYKTID :
38 minuter
VATTENTEMP :
6 grader
VISAD :
384 ggr

utfärd (Liveaboard) med M/F Gefion. Linköpingssportdykarklubbs båt.
18meters stålbåt med kök och 8-10 sängplatser.
Skeppare: Dennis Malmström
Gast: Lasse
+5st dykare
------------------------------------------------------------------------------------
Söndag dyk 2/2, Totalt dyk 6/6 :

Under ytintervallet så mådde henric dåligt. Spydde på stegen efter första dyket och sen hade han ont i huvudet och funderade på att avbryta nästa dyk. Men efter huvudvärkstabletter och åksjuke tabletter var han fit for fight igen. Min huvudvärk löste sig med vatten och kaffe.

Dyket: Ett vrakdyk är alltid mycket bättre andra gången, när man itne har lika mycket förväntningar utan istället vet precis vad som väntar en och man kan njuta fullt av det istället. Hann nästan runt hela fartyget detta dyket. Tittade mycket in i rummen som finns, mkt häftigt. Eftersom jag hade så mkt luft kvar efter första dyket så insåg jag att jag ska andas mycket mer, och detta hjälpte till att jag inte fick ont i huvudet som förra gången. Alltså mer njutning.

Min "no dec time" var dock väldigt förkortad eftersom det var upprepat dyk så detta gjorde att vi var tvugna att gå upp. uppstigningen gick lugnt och H o jag försökte göra ett stopp på 12-10m. Men vi räknade lite fel på klockan så det blev trots allt inte så länge. Gjorde ett lite längre säkerhetsstop (ca4min) och simmade sedan sakta upp under båten till stegen.

Nu kommer vi till det jobbiga. Efter detta lyckade dyk så började jag känna lite ont i min axel, inte mycket men jag började få mina funderingar på varför det kändes så. Har läst mycke tom tryckfallssjuka så jag kan typ symptomen. Efter ett tag började det sticka i axeln och även började klia och huden blev rodnad. Jag talade om detta för några mer erfarna dykare på båten men de kunde inte tro att man kan få tryckfallssjuka efter ett sånt här dyk. Vi bestämde att jag ska dricka mycket vatten och ta det lugnt och vänta och se.

Det blev först lite värre men sen började det gå ner lite igen. Det var väldigt psykologiskt jobbigt att gå och tänka på detta hela tiden och inte kunna göra mycket annat. Blev bättre när vi åkte hemmåt men jag kände fortfarande lite innuti axeln. det mest jobbiga var att tänka på det och oroa sig för att jag är överkänslig eller någonting.

Jag tror att det var en svag hit av tryckfallssjuka typ 1 men jag kan ju inte vara säker. Kommer nu efter ta det lite lugnare vid uppstigning (även om vi gjorde helt rätt) och börja göra Deep stop på djupare dyk samt förlänga säkerhetsstoppet. Vet inte vad det berodde på men det kan påverkats av lite vätskebrist och snål andning, samt att jag maxade tiderna för no dec.

Händelsen var om än obehaglig ganska så lärorik och man tänker till efter detta.

Parkamraters loggar:
Henric Kärnhall - Östersjön, M/S Luleå
Henric Kärnhall - Östersjön, M/S Luleå