Dyk nr: 6, Veales reaf , PNG

Efter en lite i mitt tycke lång båtfärd som gav känslan att detta måste vara otroligt bra efter en så lång resa äntligen framme vid en pinne i havet. Dyningen går över havet och jag är fortfarande trött efter 4 dagars resa för att komma hit. Platsen beskrivs som mycket strömt och med mycket goda förutsättningar till stor fisk och mycket action ute på spetsen. Vi ska alltså simma mot strömmen där det kan vara rejält strömt - Tack för den !, det absolut värsta jag vet.......... - otränad, lönnfet, trött och illamående - Jag hoppar över kameran det här dyket.

Går ner i det 27-gradiga vattnet och hänger i ytlinan och väntar på att alla ska komma i, då det är sagt att vi ska dyka i grupp. Ser direkt mycket fina koraller på 4-5 meters djup och en liten revhaj simmar ca 15 meter bort - kan bli coolt , rätt var det är så går hela ligan ner och jag hakar på. Går ner över revkanten på läsidan och en dykare i gruppen säger till mig att han avbryter. Några minuter senare undrar hans parkamrat var han är och jag får skriva på hennes skrivskiva att han är OK men har avbrutit dyket. Fortsätter simma i detta otroliga vatten och kommer runt ett första hörn med stark ström och direkt ser jag två stora vita hammarhajar och en grå revhaj ca 15-20 meter bort.

Simmar vidare och kommer in i ännu starkare motström och ser hur gruppen skingras för att jaga efter hajarna. Tittar på min dator 32 meter och konstaterar att jag hyperventilerar och känner även hur huvudvärken börjar torna upp sig - precis som en ballong som är på väg att spricka - tar tag i revet och försöker fokusera blicken då det känns rejält obehagligt och inte alls bra, övriga dykare är ca 20 meter längre fram och jag är nu helt själv. Huvudvärken går inte över och allt känns rejält DÅLIGT och HELT FEL !!! - Jag bryter, släpper revet och går med strömmen runt hörnet in i lä och sedan sakta uppåt, väl medveten att utan min tidigare erfarenhet och kunskaper, hade detta kunnat gå riktigt illa med den koldioxiduppbyggnad jag har samlat på mig.

Under den fotsatta uppstigningen tänker jag på att det här var nog det värsta jag varit med om men det är mitt eget fel då man inte ska göra detta dyk utan att vara i bättre kondition än vad jag är. Har ruggigt ont i huvudet fortfarande när jag ligger på säkerhetsstopp på 5 meter och försöker hitta något positivt, 5 revhajar glider förbi på ett par meters avstånd och jag inser att dykningen kan vara underbart men nu är det dags att ta sig upp till båten. Hajmat får jag bli någon annan dag.
Navigerar sakta bort till båten går upp och lägger mig ner för att bara få andas lugnt och få bort huvudvärken (koldioxiden), Hoppas nästa dyk blir bättre..............
130 bar kvar

Efteråt tycker jag nog att dykplaneringen från divemasters ombord var en katastrof då de sa att vi skulle dyka i grupp. Är strömmen så pass stark, vilket de naturligtvis kände till och vi är totalt 8 dykare + 4 dykguider, så ska dykningen naturligtvis ske i par och med en dykguide per par. Jag är trots det inträffade rätt nöjd och ser det här med koldioxidförgiftning som ytterligare en intressant sak att notera i loggboken och utan denna kännedom och tidigare erfarenhet hade jag mycket väl kunnat vara i en annan värld just nu.............liksom jag nog misstänker (numera förstår/vet) att många tyvärr redan fått uppleva men aldrig kunnat återberätta
Noterbart är att ytterligare ett par personer i gruppen upplevde samma sak under sina dyk.

Dålig planering, Dåliga personliga förberedelser, "Svår" dykplats, oerfarna divemasters och i ett land där de ännu inte är vana att arbeta med dykturister i större skala, gav denna rätt obehagliga men mycket lärorika upplevelse.
En fantastisk dykplats för dig med rejäl erfarenhet och bra kondition.