Namn: Lösen:

Dyk nr: 276, Kvinnersta, norra brottet


DYKARE :
PARKAMRAT :
#5, Lelle Brusell  
DATUM :
2007-09-29
MAXDJUP :
29,7 meter
DYKTID :
55 minuter
VATTENTEMP :
5 grader
SIKT :
0,5 meter
VISAD :
1174 ggr

Cave-sektionen av TEAM RECCO beslöt att kontrollera sina kunskaper. Egentligen det första Cave-orienterade dyket sedan kursen i mars. Kunskap är förgänglig även för en stolt medlem av TEAM RECCO.

Som tank-monkey skulle #3 med men han är rädd för Örebroare så han stannade hemma. Vi fick alltså bära vår egen utrustning.
Veckan har varit bra, fint väder och en trevlig tillställning i torsdags kväll med företaget. Fredagen gick lite i koma med andra ord. På eftermiddagen tog jag en sista Treo, en Gainomax och tog mig till Oceanic Tech där Tor, Hogge och Fia Svärd välkomnade mig. Alltid lika trevligt att vara där. Tulle satt i fyllrummet (rätt man på rätt plats) och skröt om hur jäkla bra han skulle ha det på söndagens dyk på Eldaren.
Jag log lite i mjugg och tänkte att det skulle blåsa inne. Alla spännande dyk blåser nämligen inne.
Efter att ha fyllt gas och druckit en massa kaffe och pratat Sala åkte jag hem och lagade mat åt H. och Sigge. Sigge är katten vi tar hand om just nu. Sigge är en Brittisk korthårig och ganska lat och gillar inte mys om man inte krusar med räkor. Då kan man komma ganska nära kattskrället.

Söndagen var regnig och det var med förhoppningen att Lelle skulle hoppa av som jag åt frukost. Jag var inte så sugen men ibland måste man göra sånt man inte vill.
Som vanligt ringde han när jag befann mig sittandes och krystandes i porslinsavdelningen i min lägenhet.
Helt otippat…
Jag hann inte svara av naturliga skäl och han svarade inte när jag ringde.. Jag stoppade in tandborsten i munnen och då ringde han igen den jäveln. Det var bara att spotta ut tandkrämen och svara. Han var i närheten så jag la på ett kol och letade samtidigt efter den kamera han måste ha gömt i min lägenhet.

I strilande regn slängde vi över allt i min bil och tog oss sakta mot Kvinnersta.
Vi pratade om allt möjligt. Vi har det ganska trevligt när vi samåker till dykplatserna. En lite märklig incident skedde dock. Vi pratade om något engagerande och helt plötsligt inser både jag och Lelle att jag sitter med armarna i kors. Det gör inte så mycket om det inte vore som så att jag var bilföraren…
Vi blåste på ganska bra så vi kom fram hyfsat i tid för att träffa andra dykare på platsen. Dock låg molnen så makalöst lågt över Kvinnersta och platsen var så självmordsdyster så det var bara TEAM RECCO som härdade ut.

Pga. vädret gick allting mycket snabbt. Snart stog vi påklädda med fastklistarde uridomer och joggade med höga knän ut i vattnet som från land såg riktigt klart ut. När vi väl kommit ut i midjehögt vatten så var det dock som vanligt, kaffeliknande. Skönt, jag gillar inte förändringar. Gyttjepölen/kobajscisternen ska vara lite läbbig.
När vi ytsimmade mot hörnet funderade jag över om jag skulle tappa min Pathfinder. Skulle någon hitta den igen? Ingen nöjesdyker nog i denna damm så det kan nog mycket väl vara så att det ligger massor med saker på botten. Perfekt ställe att dumpa ett lik på för övrigt.
Vi kom till hörnet och letade efter den lina som numera är dragen från land ner till grinden som markerar var gruvgången börjar.
Lelle ledde och jag gled efter honom någon meter från. Det var knappt jag såg honom i gyttjan. Ibland simmade man in i berget, ibland fastnade man på en stång som stack ut men plötsligt höll vi i grinden. Lelle spände upp linan som var spänd mot ytan. Ok-tecken och sedan inåt. Jag muttrade över sikten och var lite irriterad över alla (två stycken…) linor som är spända i ”cavernzone”. Cavernzone i detta fallet existerar inte. Man ser inte ens dagsljuset från en meters djup men ni förstår nog...
Efter tio meter blev sikten avgjort mycket bättre och blev bättre och bättre. Sikten blev nog 10-15 meter som bäst. Vi paddlade på och mös i det femgradiga vattnet. Vi gick längs mainline och tittade ivrigt åt högra sidan av gången där spiralen ner ska finnas. Det var nämligen dagens mål att simma ner där och grotta runt. Kanske bärga en hjullastare om man hade tur.
Om Mexico och grottorna där är imponerande just för att inga människor byggt och sprängt fram dom så är gruvor lika spännande fast ar rakt motsatt orsak. Just där vi nu sakta svävade fram har en gång lastbilar farit fram och bakfulla etanoldoftande finska sprängare svurit högljutt över ovilliga kvinnor.
Plötsligt försvann höger vägg. Lelle sätter upp en Non directional marker (NDM) och själv sliter jag fram min rulle.
HÄR SKA DYKAS! skriker vi i extas!
Det är i ett moln av nedregnande småstenar och silt vi gör oss klara.
Jag vänder mig om och ser ett moln och undrar om det är så bra det här. Det ligger en massa sten på botten vilket kan tyda på tidigare ras. Strunt i det.
Jag tar flämtande täten och simmar in i gruvgången som är alldeles, alldeles…
För kort…
Jag hinner precis slå back på mina Jet Fins innan min frameless slår i väggen. Jag tutar rytmiskt tre gånger i min Apeks, ”Mina Jet Fins går för back” betyder det och vi vänder tillbaka. Bort med rullen, bort med NDM. Just när jag nästan slog in i väggen mindes jag att Mattias Vendlegård (Arctic Diving/Oceanic Tech) sagt att det är en blinddgång innan rätt hål dyker upp. Jag ids inte sätta tillbaka rullen i röven utan håller den i handen. Vi fortsätter med simmet och jag ser plötsligt en gammal hembyggd rulle som ligger slängd mot några elledningar, samtidigt försvann väggen återigen till höger.
Här ska dykas! sa vi för oss själva.
På med NDM, fast med rulle. Jag funderade över en visual jump men det är en dålig, dålig metod att nyttja så vi var ärkepräktiga och la lina ända till…

Ja, vad i h-e! Hålet var tre meter djupt.
Nitlott igen.
Jag vände oss med irriterade fingertecken.
Bort med all skit och vidare längs mainline med irriterade froggisar. Nu orkar jag inte simma snyggt utan jag håller armen med rullen dinglandes rakt ner. Jag börjar bli sur. Jag ser att min stage börjar bli slut på sin tredjedel. Just där ser vi ett tecken på att vi kanske är rätt (igen).
Här kanske ska dykas… tänker vi avmätt och påbörjar proceduren med NDM och rulle.
Först byter vi till bakgasen och hänger av stagarna. Nu börjar vi få kläm på NDM och rull-förfarandet… Lelle ser hur en knytnävsstor sten landar bredvid mig. Gruvan verkar inte vara så stabil. Vent.rören har trillat ner på flera ställen.
Vi ska göra ett jump och inser snart att vi kommit rätt. Jag ser genast en lina som ligger märkligt fäst på en elledning och vidare över några tunner. Jag börjar så sakta fästa den vid tunnorna innan Lelle pekar ut en bättre plats. Klart! Vi har nu en hel lina ut i det fria. Precis som vi vill ha det. Efter några meter ser vi en lina som är lagd på ett bättre sätt. Vi följer båda två lite sådär men snart nyttjar vi bara den senare, bättre förlagda linan. Den är spänd i det fria i motsats till den antagligen äldre linan som ligger på golvet. Vi går runt, runt, runt i spiralen. Lelle tror att vi kanske var ett halvt varv ner bara men jag tror nog ett varv. Jag började här frysa, tiden började trilla iväg fort och gasen hade jag förvisso trettio bar kvar på och precis när jag funderat på detta så tog vår lina slut. Vi stirrade på stumpen. Lelle gjorde ett tecken jag tydde på att vi skulle fortsätta. Jag tummade dock ovetandes om att Lelle sett hur linan fortsatt en bit ifrån. Hemfärden var mysig. Jag kände nu hur vi sakta, sakta simmade uppåt. Man hade bra trim men låg ändå med linan spänd snett uppåt och Lelle hade jag full koll på snett underifrån.. Man kände hur allt blev varmare och varamre. Trots detta var det enligt D3:an 5 grader varmt. Det berodde på att man kom grundare och grundare och att gasen i dräkten expanderade. Vi rullade in rullen och av med den i röven. Bort med NDM och på med stagarna med kalla korvfingrar. Iväg hemåt i det mysiga HID-skenet. Jag såg skuggorna av Lelle i botten. Jag vet inte hur han höll lampan men skuggan av en enorm pistolhake uppenbarade sig på botten. Det såg roligt ut. Det måste ha varit haken på reggen. Plötsligt blev sikten sämre och sämre. Vi närmade oss brottet/dammen. Jag tänkte på Tomis och mitt succédyk här senast. Jag rös lite och tog ett fast tag i linan. Kanske skulle vi gått in i touchcontact här men det gjorde vi inte. Jag tappade kollen på Lelle framför mig men plötsligt såg jag glöden från en 18W HID på en meters håll. Vi låg tydligen på grinden. Inget mysigt rött ytljus som det varit vid tidigare dyk!
Vi stirrade på varandra i tre minuter och sedan gled Lelle iväg ut från gången ut i det fria längs linan. Jag skulle precis efter när jag fick en snorbobba lite snett i halsen så jag låg och hulkade några sekunder. Jag skärpte mig och trevade/simmade/promenerade längs linan och plötsligt ser jag ytljuset från en meter håll och snart är jag uppe. Vi stirrar på varandra och sedan berömmer vi varandra för ett väl utfört dyk. Vi diskuterade om vi ska göra om det med planerat deco och justera vissa linor men det får tiden avgöra.
Vi kunde även konstatera att allt kändes mycket tryggare med en cave-kurs i ryggen.
Under ytsimmet tillbaka diskuterade vi huruvida vi kissat på oss. Både hade haft obehagskänslor under akten men väl under Pee-check kunde vi konstatera att båda klarat sig.
När vi glatt plockade med utrustningen nere vid kärret tyckte jag att jag hörde bildörrar slå och hoppades på att någon glad dykbekant skulle stå uppe på parkeringen. När vi väl kom upp dit så var det helt tomt. Endast några hästar stog och idisslade på surt hö. Eller något liknande. Jag är från Stockholm, jag kan inget om djur.

Jag tvingade Lelle till MCD där vi kunde konstatera att allt gått bra och det känns fint inför framtida gruv/grottdyk som jag hoppas snart blir av.
Lelle ringde upp sin dotter och skällde ut henne för att hon inte gratulerat honom på sina namnsdagar han haft två dagar i rad. Jag blev så illa berörd så att jag i ren skräck körde fel så vi fick ta Västerås-rundan.
Väl hemma var det städat och middagen skickades snart in i ugnen.
Lite Pepsi, vin och sedan lite konjak som pricken över i efter en skön dykdag.

Har jag skrivit det att det var ganska många små fiskar som irrade runt i gruvgången? Inga kräftor syntes dock.

/#4