Dyk nr: 186, Sinne nordfisk

En strålande dag i oktober det här. Solen strålade, vinden var svag, havet låg lugnt. Vi lade i båten i Barsebäcks hamn. det var Joakim, Valle, rené och jag som skulle dyka. Patrik var lite krasslig och avstod att följa med på morgonen. Dagen lovade som sagt gott, speciellt i o m att det inte blåst på ett tag. Kanske det var kanonsikt? Dessvärre visade det sig var väldigt mjöligt därnere. René gick först, jag strax efter och Valle var bakpå med videokameran. Vi kom ner till botten, blev tvungna att följa ankarkättingen för att hålla orienteringen. Så dök något luddigt upp i allt det suddiga. Det var fören på Sinne Nordfisk. Vi satte ankaret där uppe så vi lätt skule finan det på tillbakavägen. Under allt vår joxande med ankaret i nollsikt lade vi inte märke till Valle men eftersom han var med på vägen ner så antog vi väl att han var med oss så vi väntade någon minut vid ankaret. Ingen Valle. Då följde vi kättingen bakåt för att se om han var på efterkälken lite. Ingen Valle. Vi gick upp igen. På båten var Valle. Ja, vi fick ju ner igen utan honom. Det var i alla fall en fin skrovsida med massor med anemoner och grejer på, en spännande öppning i skrovet som vi kikade in i och lyste runt lite(ingen penetration inte!). Så rundade vi aktern och gick upp i aktern längs en trål, simmade längs däcket lite, tappade bort varandra en liten stund (ja sikten var som sagt inget vidare) men såg varandras lampor efter en stund. Då var vi ganska när inpå ankaret och vi var rörande överens om att vi skulle gå upp. Så då gjorde vi det. Säkerhetsstopp på tre minuter på femmetersnivån. Och sen upp. En härlig dag, synd på sikten bara. Sen är jag lite kluven till om man ska kalla det incident det där med att vi tappade bort varandra lite. En annan incident kan ju sägas vara att min dykdator inte ville vara med längre, men det upptäckte jag ju på land och fick låna en av René som hade två i bagen.