Namn: Lösen:

Dyk nr: 138, Harm


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-10-14
MAXDJUP :
18,6 meter
DYKTID :
64 minuter
VATTENTEMP :
11 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
654 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Ner: 11:44
EAN29: 1x7 200-20 bar
Luft: 2x12 195-65 bar SAC Hög
Vikt: 3 kg + Lampa
Medel: 13,1 m

Under teorin på vrakkursen uppmanade Mattias oss att dyka ihop oss inför den hårda och skoningslösa bedömningen som skulle komma. Joakim skulle till Harm på söndagen och vi bestämde oss för att vrakdyka och öva ihop.

Det var många nya saker som skulle prövas och övas... Johan hade införskaffat en ny pissventil som skulle provkissas, tyvärr gick det bra att det inte skapades någon anekdot att förevigt spridas till eftervärlden. Det var snarare så att Johan tyckte att det var lika roligt som jag att simma lite saktare för att smyga ihop teamet och sedan le ett lyckligt leende.

I brist på leveranser hade jag fått låna en linrulle som skulle provas om tillfälle uppstod. Den fick åka i fel d-ring, jag har nog korta armar men någon gång skall jag lyckas fästa upp den i rumpan.

I brist på leveranser (deja vue?) hade Johan och jag fått låna varsin 7-litersflaska med splitternya reggar (som hann fram i tid) som vi skulle använda som stage(s?). Det var så bittert att behöva vända på gas med 7 minuter kvar till no-deco på Najade och Melanie att vi beslutat oss att fortsätta kapprustningen med ett utökat gasförråd. Jag tycker fortfarande att jag leder kapprustningen eftersom mina dubbel-sjuor blir fjorton liter jämfört med de fattiga 11 liter som Johans stage innehåller.

Sagt och gjort, spänd förväntan hela veckan och sedan utgång med jobbet på fredagen, lördagen gick alltså åt till återhämtning och shoppingstöd åt sambon. Söndag morgon och det var äntligen dags för dykning, efter två evigheter ringde Jocke och meddelade att han var i Orminge - märkligt, efter så lång väntan låg vi plötsligt efter. Johan kastade sig in i bilen och hämtade upp mig. Vi gjorde ett kort stopp på Mc Donalds för att köpa varsin stor kaffe innan vi rullade in vid Lillsved.

Väl framme välkomnades vi av Jocke och halva Västerås. Som gammal exil-Västeråsare kändes dialekten bekant. Vi tog på oss alla saker jättelångsamt och var sist att promenera bort mot vattnet. Jag var inte alls laddad för promenaden men tog stagen i handen och var tvungen att vila minst fem gånger, tusan vad klen jag var idag.

Vi kom fram till vattnet och genomförde en komplett GUE-EDGE, en bubble check och en modified S-drill. Är det övning inför kurs så är det... (även om vi glömde modified valve drill). Vi ytsimmade bort till stegen och sjönk ner. Här kommer illasinnade rykten att göra gällande att jag simmade bort mot Galeasen men det är bara lögn. Hur som helst, till slut simmade vi med mig i täten längs med linan bort mot vraket. På halva vägen gjorde vi ok-tecken och kände oss ruggigt proffsiga.

Framme där linan går uppåt möttes vi av ett välkomnande silt-moln som vi penetrerade längs med linan och helt plötsligt var vi där - Harm... Vi vägde av oss och gjorde varsitt ok innan vi simmade runt hörnet och genom styrhytten. Jag frågade Jocke om det var ok att simma in och han försökte fråga Johan som just då var lätt att missta för en grönsak då han låg och kissade allt vad han orkade med ett lyckligt grin. Ute på andra sidan var jag som vanligt helt desorienterad och var tvungen att ta ett varv runt bygget för att komma tillbaka igen.

Här mötte vi andra dykare som vi hälsade på innan manometern på min stage visade på 30 - dags för gasbyte med andra ord. Jag viftade ivrigt med lampan och vi formerade oss i en trekant - allt för att försöka hålla mig vid liv. Jag lärde mig att det bli trassligt som tusan om man sätter long-hosen över stage-reggen men det gick att dra loss den med ett rejält mått våld.

Det var nu dags att simma vidare men det visade sig att Jocke hade tröttnat på Johan och mig och bytt team. Johan kväste myteriet och vi kunde simma vidare till kollisionshålet där Johan genomförde sitt gas-byte. Vi rundade sedan fören och simmade bort till toaletten där vi bestämde att vi skulle ge oss ner i lastrummet. Jag var kall och föreslog möjligheten att vända dyket men blev nedröstad.

Eftersom det vore kul att öva lindragning tog jag fram den lånade reelen och gjorde fast den i en pollare. När linan var fastsatt dök jag ner i ett kompakt silt-moln. Någonstans här är jag så kall att jag andas helt okontrollerat, ungefär precis så mycket som reggen kan leverera och jag blir lite förtjust i tanken på att kontrollera manometern lite oftare. Jag simmar i siltmolnet och letar en möjlig tie-off men det bästa jag hittar är några plankor som jag lyfter på samtidigt som jag försöker hålla ordning på om jag har resten av teamet med mig. Någonstans här bryter jag ihop av den sammanlagda bördan, luftförbrukning (manometer som är lite svår att komma åt pga linrulle i handen), reel, silt och "var är teamet" så jag hamnar bokstavligt talande liggande i en liten hög på lastrummets botten i ett mysigt moln. Lösningen på problemet var att jag drog upp mig med hjälp av linrullen där Johan glatt konstaterade att jag såg lite irriterad ut när jag inte fick loss manometern. Jag föreslog att vi skulle vända dyket och jag simmade skakande (av kyla) tillbaka längs med linan.

Sammfattningsvis ett trevligt dyk som bådar gott inför kursen. Lite intressant att notera hur enkelt det var att dyka med stage även om det var otympligt på ytan. Den viktigaste slutsatsen, mitt urtvättade tunna underställ måste bytas innen det blir kallare annars kommer det att bli farligt på riktigt, det är inte naturligt att dra ur en stage och ett par dubbeltolvor på 64 minuter.