Namn: Lösen:

Dyk nr: 52, Röda Havet, The Tempel


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-10-16
MAXDJUP :
19 meter
DYKTID :
31 minuter
VATTENTEMP :
28 grader
SIKT :
30+ meter
VISAD :
508 ggr

Avvägningsdyk som blev ett nattdyk. Lampan pajja och Jocke glömde sin lampa vilket resulterade i ett dyk i nästan kolmörker tillsammans med alla dessa Lionfish.


Efter ca 5h på planet och ytterligare ca 2,5h på flygplatsen fick vi äntligen ta oss ut mot båten vi ska bo på i en vecka. Vi blev upphämtade av personalen på båten i en liten buss (våra dykväskor forslades in genom ett fönster o lades längst bak i den lilla bussen). Innan man får ge sig av från hamnen måste alla papper fixas iordning (det cirkulerar en hel del poliser även i hamnen), vi hjälper självklart t. och tar fram alla handlingar som behövs så vi kan hinna med vårt avvägningsdyk redan idag. Snabbt smiter man ner i hytten och byter om t. annat än långbyxor *puh* det är varmt här i Egypten.

Med vingliga fötter sätter vi iordning vår utrustning, hänger upp våtdräkten där den ska hänga o.s.v. ett mindre kaos med alla stora väskor utspritt på dykarean huller om buller.

Inte långt från Sharm el Sheik anländer vi t. en vik som heter The Tempel, nu är det dax för första dyket alltså. Man ser solen rättså lågt på himlen och det är bråttom ner så vi ska slippa köra dyket i mörker... Då jag inte vill riskera ett dyk i total mörker tar jag med mig min lampa, antar att Jocke självklart gör detsamma.

Med darriga ben står jag då på bryggan i aktern på båten, färdig att hoppa i. Vattnet är klart i en härlig blå färg, jag kan faktiskt se både botten och livet under ytan där jag står. Jahapp, bara t. att hoppa i...*guud va spännande, vilka förväntningar man har*. Plums o "stort OK-tecken" ja det känns ju toppen, vad varmt och skönt vattnet är, ivrigt tittar man ner under ytan o ser alla fiskar. Provar avvägningen och får lägga t. 2 kg t. mina 10kg. Vi väntar in alla innan vi t. slut får gå ner. JISSES vad fisk o vad klart vattnet är. Ja det känns som att dyka i poolen hemma, men alla hårtussar och skräp är utbytt mot koraller och fiskar.

Ganska snart märker man att vattnet blir mörkare, men jag fäster ingen vikt vid det utan tänder min lampa och lyser runt bland alla fiskar o koraller, ser jättemysigt ut när merparten av gruppen tänt sina lampor (de som faktiskt tagit med en lampa ner i vattnet, det var långt ifrån alla). Jag märker dock snart att min lampa pajjat, febrilt försöker jag tända och släcka lampan igen, titta efter om den flodat igen *nop* ser så torr o fin på insidan. Men den vill inte fungera. Jag ber Jocke tända sin lampa men den har han ju inte med sig. Shiiiiit, det här blev ju inge trevligt! Man ser ganska mycket under ytan även utan lampa ändå ett bra tag, men jag känner mig inte ett dugg behaglig! Efter många om och men o ett "samtal" med en av guiderna får vi iaf låna en lampa av Pia. Men här är jag reda så obehagligt t. mods och småstressad så det är nog försent. När Jocke sen går jättenära en Lionfish så känns det ju ännu värre (han visste inte att de var giftiga), att det sen kryllade av Lionfish förvärrade saken ytterligare (det var den fisken jag var mest rädd för när vi åkte ner t. RH just för att den är så fin och för att den har en tendens att bara smyga fram under en elr bakom saker). Vi är på väg upp några ggr men fortsätter lite till. I huvet klingar det *om dykparet bara har en lampa under ett nattdyk ska man avbryta dyket och gå upp till ytan* måste ju finnas en anledning till detta. Jag svarar ärligt när Jocke, guide m.fl. frågar om jag är ok...jag är inte ok alls.

Till slut beslutar vi oss iaf för att gå upp, det skulle vi gjort för längesen. Vi ligger på ett säkstopp en stund och ytsimmar mot båten (med lampan tänd under ytan så guiden kan se oss).

Luften är varm, både i vattnet och på ytan är det kolsvart nu, ja förutom beylsning från båten o alla belysningar från land.

Fick många frågor om hur det kändes och jag förklarade att jag inte är riktigt bekväm med mörker i huvud taget och när lampan pajjade och vi fick spendera så lång tid under ytan (kändes som jättelänge förstås) gjorde mig uppstressad i den för mig helt nya miljön. Mörker+ny miljö+tanken av att det faktiskt FINNS farliga fiskar i RH gjorde mig skapligt uppstressad men jag var hela tiden såpass lugn att jag inte bara for upp mot ytan okontrollerat. Sen hade jag min kära man som höll mig lugn och såg till att vi låg på rätt djup under säkstoppet!!! Hihi jisses vad svårt det är med avstånd här där vattnet är så klart.

Såhär i efterhand minns jag ändå inte dyket med en klump i magen utan ändå som rätt mysigt. Hade vi haft varsin fungerande lampa hade dyket säkert gått bättre, elr om jag gått upp direkt då vi märkte att lamporna pajjat istället för att envist dyka i mörker hade jag säkert också kännt mig bättre t. mods.

Att dyka nattdyk i Magbron är en lagom spänningsnivå för mig :o)

Parkamraters loggar:
Joakim Bergman - Röda havet, The Temple