Dyk nr: 55, Cuevo del Pulpo, Jardines de la Reina, Kuba

På däck är vi introducerade till den karibiska revhajen, ganska lik silkyshark men betydligt bastantare och grövre med en mer massiv kropp.
Läckert !!! - och jag som tyckte silkyn var stor............
Andrès går ner med en av oss i förväg för att lägga ner lite fisk. När jag ska kliva i ser jag bara hajar överallt från ytan - sh.....t pommes frites är tanken - hur ska detta sluta ?

Kliver dock i och direkt ser jag tre grova tiburones - som hajar heter på spanska - ca 5 meter från mig när jag gått i !!
Ser ingen dykare nere i djupet utan simmar ner och chanser lite på att jag kommer rätt, vattnet är lite grumligt uppe vid ytan och sikten nog bara 20 meter - men där borta ser jag en kaskad av bubblor upp mot ytan, simmar ner och försöker hålla full koll på mina polare som sick-sackar sig ner mot den vita sandbotten parrallelt med mig. Cheeeeezzz, pulsen går i 2000, dem här hajarna ÄR grova.

Jag sätter mig på botten på ca 18 meter. Sikten är betydligt bättre här nere men det känns lite som ett sol-dis med den ljusa botten jämfört med morgonens dyk.
På båda sidorna om mig ser jag revets lodräta väggar och det känns som jag sitter i en gryta nere i den urgröpning i revet som är just här.
Enorma as till hajar simmar runt mig och det känns precis som jag är i ett stort publikt akvarium - bilden av tex Singapore, Kuala Lumpur, Kolmården eller andra stora akvarier
snurrar i huvudet, samma ljus, samma blick i hajarnas ögon och en känsla att - jag är inte här !!!!

Några hajar är monster - 3 meter långa minst, men känns mer som 5.......- andra är mer humana
2 -2,5 meter och några är riktigt behändiga 1,5 - men vassa tänder och stora munnor allihopa jodå jag tittade noga........
Efter det som känns som en evighet, gissar på 20-30 sekunder, kommer de andra i gänget med stora ögon och sätter sig bredvid mig, de var tydligen inte heller mentalt förberedda på detta.

Vi iaktar med vakande ögon det helt overkliga som händer här och just nu och jag känner att snart trillar reggen ur munnen.
Bonaire och den karibiska dykningen där är bra men det här är absolut världsklass, det går inte att få bättre i den här delen av världen. Ja Bahamas då.........
Efter 20 minuter på en platt sandbotten med knäna ner i sanden börjar vi mycket sakta förpassa oss in mot revet - gud så skönt det känns att ha något som skyddar ryggen, en dimension mindre att tänka på.

Hajarna följer dock efter och hela tiden håller jag koll uppåt, utåt, nedåt, framåt och bakåt, Jo jag hade ont i nacken efter det här dyket,
Hajarna är helt otroligt lugna, de bara glider med oss och när jag vid ett par tillfällen tar mig ut på den vita sanden så helt plötsligt är de bara där, 10-15 meter framför mig trots att jag ser 40 meter bort, deras kamoflage är perfekt mörka på ovansidan och ljusa på undersidan och visst är de lika vithajar, känslan förstärks när en 3-meters pjäs kommer dundrande lite extra fort och rakt emot mig, hjärtat slår - vad händer nu ????

Lika hastigt som den kom mot mig, lika hastigt saktar den dock ned och glider bort ca 4-5 meter från mig. Hela dyket känns som en evighet.
Hajarna kommer och går som de vill men de gör oss inte förnär och tom uppe på revets topp på bara 5 meter vid säkerhetsstopp så simmar några mindre av dem lugnt mellan oss och undrar säkert lika mycket om oss som vi har tankar om dem.

När vi blir upplockade i båten känns det ännu lite pirrigt och särskilt när båten börjar glida ut på lite djupare vatten och låååångt där nere ser vi dessa havets gudar glida omkring.
En euforisk känsla i kroppen sprider sig när jag står på däck, det här händer inte mig - det här går bara inte att slå, men vad vet jag... mer ska det bli i veckan som kommer och nu när vi alla
är i båten så är det obligatorisk feeding.

Den stora gruntfisken är filéad - schysst att vi får se vilken fisk vi äter till lunch och middag - den är uppträd på ett rep som är tjockare än mina tummar. Varför så tjockt rep ??

El Primo förklarar att det behövs, dessa starka djur biter av linan hur lätt som helst i alla fall så lite mer motstånd en den tunna nylonlina vi hade för silkysharken behövs för den karibiska revhajen.
Efter ett skådespel där vi alla bara skriker och jublar över hajarna besatthet att slita åt sig fisken
så går till slut linan av med ett ryck, 18 mm nylonlina är avklippt på en sekund - Ohooooh ! - och med dem djuren har vi simmat ........ OK !

Jag har i alla fall en bra livförsäkring och nu är det snart lunch och vår båt har redan börjat gå in till vårt basecamp.
Hjärtat går säkert i dubbel hastighet ännu efter maten för i tankarna ser jag dessa fantastiska djur framför mig hela tiden och även nu i skrivande stund så har jag om och om igen denna första kontakt på hornhinnan - det kommer ta lång tid innan jag smälter detta. Det är kul att dyka !!

Bilder på www.sportdykare.se