Dyk nr: 58, Coral Negro I, Jardines de la Reina, Kuba

Ännu en natt ombord, det tar emot att stiga upp men vad gör man inte för konsten. Det är sagt att very very early eller rent av extremly early så väckarklockan är ställd till 06.00 idag, förfrukost är intagen, solen har gått upp sedan 1 timme men ännu ingen divemaster, hrmm Kuban early är inte samma som för oss andra.
Dykplatsen är Coral Negro I (Uno)- som jag har läst om tolkat som den dykplats jag absolut helst vill till. Här ser du så gott som alltid minst 15 hajar !!

Here I come !, Jag kliver i vattnet utan luft i västen, 15 l alu på ryggen, har lyckats minst ner vikterna ytterligare något kilo och direkt i vattnet så ser jag haj, efter tredje räkningen, 17 stycken.

Jag går direkt ner på ca 10 meter och bara ligger och myser. Hajarna cirklulerar eller patrullerar ovanför revet på botten. De andra kommer också, Jag andas ut max och börjar sjunka mot botten. Hajmatning där nere på botten står igen på programmet. Vi lägger oss alla i varsin av de sprickor som går tvärs över revet som att söka skydd, men inte mer än 5-6 meter från den fiskpåse som Andrès har med sig.

När alla är redo så börjar han försiktigt ta ut lite lite fisk ur påsen. Direkt ser man hajarnas reaktion - de är på hugget, snabba vändningar, ner mot påsen, fenorna sänks lite men de hittar inget.
Lite fisk till, samma reaktion, nu intensivare, Andrès sitter bokstavligen mitt i fiskrenset och helt iskallt så puttar han bara de stora djuren åt sidan med en mild stöt i sidan med hjälp av handflatan.

Blodtörstiga bestar - tjena !!!! - snarare småsugna dobbermans som vet att det kommer en liten matbit och nätt opp känner lukten av mat. Nu öppnar Andrès hela påsen och då först kommer alla hajarna riktigt nära och det blir lite riktig action - ett par sekunder sedan är det verkliga tempot över. De stora djuren är nu precis överallt runt omkring oss. Deras små ögon studerar mig, studerar de andra men de gör oss aboslut ingenting.

Inte ens videokameran som är någon meter ifrån maten känns vara i någon direkt fara. Jag byter plats simmar lite längre fram för att se lite högre ifrån och då skrapar jag i knät i botten och jag tänker att Nej - fel plats att börja blöda, men lika fort som tanken kommer så lika fort är jag 100 % säker att det spelar ingen roll. De kommer inte att bry sig och de gör de inte heller. Att en haj skulle go nuts för några droppar människoblod i havet är lika troligt som att jag vinner på Lotto om jag inte spelar - det händer inte.

De majestätiska djuren glider istället vidare mellan oss på armlängs avstånd, de kommer in bakifrån bara någon meter från min sida i ögonvrån, huvudet vrider och vänder åt alla håll men jag är absolut inte rädd längre, bara superfascinerad av dessa överlägsna fiskar som har skapats till perfektion under så lång tid. Det är svårt att verkligen räkna hela tiden men som mest får jag det till 22 stycken, den största tecknar Andrès att den är lite Coco i huvudet, tryggt !!!

Han berättar senare att den betedde sig lite konstigt - jag såg ingen skillnad - men att det troligen hade med att det var parningssäsong just nu och hajarna var lite mer på hugget.

Vi simmar vidare längs revet efter ca 20 minuter - varför ?? Hajarna är ju här tänker jag, men jag simmar med i 5 minuter vilket inte ger någonting mer än att några hajar följer efter, jag vänder, skit i dem andra, de nadra ser vad jag gör och kommer tillbaka, vi sitter ett tag till men tiden är snart förbrukat och vi börjar gå upp längs linan. När vi hänger där på linan eller precis på rad så liknar någon det vid ett stort grillspett !!,

Ja en riktigt stor firre hade nog kunnat ta oss alla i ett svep - kul liknelse men jag kände mig klart lugnare idag, på 10 meter så kommer helt plötsligt 4 hajar i hög fart störtande från ovan, zoom, zo, zo,zoom. Det svishar till bara ett par meter ifrån oss men sen inget mer, vi säkerhetsstoppar och blir kvar ute i blått vatten.

Solen strålar från en klarblå himmel och ljuset i vattnet är jättefint, hajarnas iskalla glidande utan att ens röra sig mer än en liten vickning i någon fena ibland och deras silhuetter mot solen ger såna bestående intryck att de aldriv kommer suddas ut, bättre än så här blir det inte tänker jag på nytt.
I 10 minuter ligger vi och hänger på 5 meter tillsammans med hajarna och sedan är det den obligatoriska rusningen till båten. Samma visa igen, siste man i vattnet garvar dock mest idag när han känner någon snudda vid en fena.

När alla är uppe så är det igen skådespelet med feeding och vi jublar lika mycket idag som vi gjort tidigare. Idag testar jag även att hålla i linan med bete när hajarna drar och det krävs enormt mycket kraft för att hålla emot. Jag är tagen av styrkan i deras käkar, det var mer än jag trodde, riktigt bra drag i deras bett. Ett ben in där och man är chanslös. Applåder och bugningar och sedan till frukosten. Bra start på en bra dag !! Det är kul att dyka !!

Bilder på www.sportdykare.se