Dyk nr: 61, Cuevo del Pulpo, Jardines de la Reina, Kuba

Efter frukost där vi beundrat den vackra soluppgången över Kubas skärgård och lite hajsnack mm så är jag nu laddad till tänderna. Med oss ner har Andrès en 65-70 cm stor nyfiléad gruntfisk som ska få hajarna lite tända.

Vi simmar ner mot den solbelysta sandbotten jag lägger mig vid en klippa så at jag får allt någon meter från ovan för optimal insyn vad som händer runt scenen.
Andrès lägger den stora fisken som är inlindad i en svart sopsäck i en stor barrelsponge (Svamp) och med en korallbit ovanför som tynger ner fisken. När vi alla är på plats kollar han av var de stora hajarna är och sedan öppnar han försiktigt påsen för att få ut lite lite doft.

Omdelbart märker hajarna av att något är på gång men de kan inte lokalisera vad eller var det är, småfiskarna däremot är alerta och trycker på ner i svampen och sliter lite försiktigt i plastpåsen. Varje gång en haj simmar förbi rycker den till men inser att det inte finns något mer än några få spår av fiskrens som killar dem i näsan.

Andrès gör samma sak igen och ytterligare en gång. Samma reaktioner och samma spänning i vattnet. En tryckarfisk på ca 40 cm kommer och sliter upp plastpåsen som nu går upp och direkt kommer en av de stora hajarna och tar fisken och simmar iväg några meter, Gruntfisken sticker ut ur fiskens gap och jag hör ett distinkt knaster eller krossljud när hajen biter igenom ryggraden på grunten och i samma veva kommer en annan stor haj emot i hög fart för att roffa åt sig.

Men i det ögonblicket kommer scenen som ännu rullar på hornhinnan när den första hajen med bytet i munnen trycker till och på en millisekund skär genom vattnet bort från oss alla och så är det över.
Den urkraft jag tyckte mig uppleva och se när 400 miljoners trimning för att skapa det perfekta rovdjuret i havet bara exploderar för att skydda sin mat och simma bort från hotet att bli av med frukosten. Hade hajen simmat mot mig i den farten hade jag aldrig hunnit blinka, 40 meter avverkade på en tusendel av sekund eller 0-100 km/h på 0,5 sekunder - känslan är obeskrivbar, jag försöker klä det i ord, men det bara måste upplevas.

Hade hajen simmat mot mig på det här sättet hade jag med 95-100 % säkerhet gjort i byxan. Explosiviteten i tre meter fisk perfekt trimmad och bara muskler och brosk är makalös. Vi sitter kvar en stund till, tankarna släpper inte och det är svårt att simma iväg.

Efter 32 mínuter med de 17 hajarna snirklande på armlängds avstånd så tar vi ändå och lättar och simmar bortåt mot topprevet. Bläckfiskgrottan ligger på bara 5 meters djup och är ett stort hål ca 10-12 meter i diameter ner till 8-9 metres djup och vid den inre delen så är det en stor bred öppning där vi simmar in. En stor havsaborre ligger på botten och blir putsad av ett par räkor - inte samma storlagenhet som första delen av dyket men väl vackert och magnifikt att få se. Vi simmar in en bit i grottan.

En stor grön muräna ligger nere vid botten och tittar misstänksamt mot oss. Andrès lägger sig på tvären i grottan där det nu bara är knappt 2 meter brett, som för att visa hit men inte längre.

Vi vänder och när vi simmar ut så kommer en haj och simmar ner i gropen och in i grottan. Vi simmar bort men vi märker att den känner sig lite trängd av de väggar som omger den och att vi är lite för nära, Vi backar lite till och då kommer hajen ut.

En dryg timme har gått och vi har nu varit så grunt att vi går direkt till båten, nästan halva flaskan är kvar 97 bar, eftersom vi knappt rört oss. Vi går upp allt går sakta, det är som tiden och världen har stannat. Hajen som simmar iväg och biter sönder fisken och sedan exploderar iväg rullar på hornhinnan.
Vi går och sätter oss vid bordet som nu är uppdukat för lunch och bara fånler och börjar av någon anledning prata haj...... När ska vi i igen ? Det är ju kul att dyka !!

Bilder på www.sportdykare.se