Dyk nr: 62, Cuevo del Pulpo, Jardines de la Reina, Kuba

Påklädd igen, samma sak som förra dyket. Den här gången står solen högre och i de klarblå vattnet syns hajarna nere i vattnet redan innan vi kliver i. Plask, Västen är tom och jag går ner direkt och sätter mig sandbotten. Hajarna är där, Andrès kommer med betet, den här gången lite fiskrens.

Vi sitter alla andäktigt och väntar. Hajarna känns mer alerta den här gången, de cirklar runt oss och deras ögon verkligen stirrar på mig när de simamr förbi på armlängds avsstånd. Deras kroppar är fulla med är och silhuetterna när de passerar över mitt huvud är en känsla som är svår att förmedla - men det är så det ska vara i den tysta världen, inga ord, inga skrik, max lite bubblor och småfisk som knaprar på revet. Känslan är allt och det är ögonen som står för 100 % av upplevelsen.

Andrès öppnar påsen och hajarna börjar fightas, plaspåsen flyger hit och dit och några sekunder senare så är lugnet återställt. Fixken är borta men de smårester som driver i vattnet ger nog lite lite spår efter sig för hajarna är fortfarande alerta. Altteftersom tiden går där vi sitter med stora ögon och följer skådespelet så lugnar det ner sig och hajarna drar ner lite på tempot. Vi sitter bara 17 minuter dne här gången och väljer sedan att simma utmed revet. Hajarna följer hela tiden efter oss ute på sanden och några av dem mindre kommer även upp och lägger sig i stort sett bredvid mig i flera meter.

Ligger och funderar på om de små hajarna har sin Nollning och ska bita sin första dykare som inträdesprov till de stora fiskarnas liv.... Tanken förkastas, den vill ha mat och följer mig för att jag kanske hittar något. Muränor, languster, fisk, barracudor och sköldpaddor passerar oss, för mig i det närmaste obemärkt, det är bara brosk som räknas nu.

Men en liten sköldpadda simmar jag ikapp och lägger mig bredvid den ióch simmar iett par minuter på 20 cm avstånd från den lilla krabbaten, den är inte alls så skygg som många andra sköldpaddor jag sett i ljust karibien, kanske för att den aldrig sett människor förr ?? Släpper den till sist och den simmar makligt ut över revet bort i soldiset.

Tiden går och det känns lite trist att simma för ingenting så vi vänder tillbaka, Tillbaka till vår undervattensscen för att få se dessa havets fasor i några minuter till. Slen börjar stå högt nu och ljuset i vattnet är perfekt för den som har en kamera......
Jag blir återigen så irriterad på mig själv att jag inte har kameran med mig, men istället kan jag njuta på ett annat sätt. Vi hänger nog 10 minuter till och åser de vackra djuren makligt glida omkring och när vi sedan går upp har de fått lite mer mat till hajarna att lsänga i också.

5 minuters skådespel med matning från båten och hajar i stora drivor nedanför oss, Vi är lyriska och skriker som små barn, ömsom garvar och ömsom häpnar med guturala Ååååhhhh, Ahhhhh-läten.
En och en halv dag kvar - börjar redan längta till en ny resa. Det är kul att dyka !!

Bilder på www.sportdykare.se