Namn: Lösen:

Dyk nr: 64, Tunnel Azul, Jardines de la Reina, Kuba


DYKARE :
PARKAMRAT :
Gruppdyk  
DATUM :
2006-03-01
MAXDJUP :
36 meter
DYKTID :
52 minuter
VATTENTEMP :
26 grader
SIKT :
50 meter
VISAD :
270 ggr

Dagens första dyk (Fel ordning i loggen), Vi ska ner på en dykplats som ligger ganska djupt men den vita sandbotten syns direkt från ytan och dit ner är det minst 40 meter säger Andrès.
Sikten är enorm och redan vid ytan ser vi ett tiotal stora karibiska revhajar cirkla från ytan och neråt. När hela gänget är i vattnet så ansluter fler hajar.
Ljuset är makalöst, bästa sikten vi har haft hittils minst 40 meter, men det känns som 100 meter.

Bättre sikt har jag nog bara upplevt på Gozo. (Där finns å andra sidan inget marint liv att tala om och är inte för mig numera)
När solen efter en stund spricker fram bakom dagens enda moln så är lyckan total. Hajarna skapar fantastiska silhuetter mot det blå vattnet och den starka solen. Vi simmar i trance och bara hänger ovanför en av de stora klippor som revet utgörs av. 17 hajar får jag ihop till nu.
De simmar i alla dimensioner och när jag i ögonvrån ser en 3 meters haj simma tätt tätt förbi mig bakifrån ryser jag till men det känns bara så läckert. Det här är ett med naturen i sin ultimata form

Efter några minuter börjar övriga simma iväg, jag vill vara kvar, det är ju här hajarna är. Till sist ger jag mig av och följer efter om än motvilligt. OK Hajarna följer efter men inte lika många.
När vi kastar oss ut över den avgrundsdjup som ligger mellan respektive klippa så känns det verkligen som att flyga. Där nedanför mot den vita sanden simmar några stora hajar och jag bara väntar på att de ska sätta fart rakt nerifrån och upp mot mig, men istället glider de bara i sävligt tempo upp mot oss för att någa meter bort vika av och bortåt och sedan åter och proceduren upprepas hela tiden.

Jag räknar och jag räknar och jag räknar, som mest får jag det till 26 hajar samtidgt men jag tar inte gift på att jag har rätt - det kan vara fler och det kan vara några färre.
3D-känslan där man inte har ens nära 100 % koll på vad som händer i alla dimensioner är påtaglig och när vi kommer ner till ca 35 meter så pekar Andrès ut hålet till den tunnel som börjar nedanför oss.
Tunneln är inte längre tillåten att dyka i och jag har ingen lust heller. 52 meter där den kommer ut över djupet vid en av väggarna är just nu för djupt för mig - lockar inte ett dugg.

Däremot hajarna, vi har inte alls lika många hajar kring oss längre, jag bestämmer mig att simma tillbaka. Jag är här för att se stor fisk en tunnel hit eller dit lockar inte alls.
Upp mot ytan ser jag båten ligga och guppa och solen spelar i det blåa vattnet. En bit bort över en klippa ca 30 bort ser jag mooringlinan som går upp mot båten. jag tar sikt mot den och simmar sakta uppåt för att få ut maximalt med tid på dyket. Fler hajar ansluter till oss men de gör absolut ingenting.

Att bara hänga i det blå samtidgt som hajarna kommer närmare ju grundare vi kommer och känna att det också är dags för ett besök på herrummet skapar lite extra känsla av stress och nu-är-det-dags-att-gå-upp-känsla.
Vi säkerhetsstoppar på 5 meter i drygt 5 minuter, Hajarna och ljuset, den nätt märkbara dyningen och sikten allt är perfekt om det inte vore för att trycket nu är för stort och jag simmar upp, kastar av mig utrustningen på akterdäck och rusar in i hytten, Det finns saker som ibland är bättre än hajdyk.

Efter ett kort uppehåll så är det sedvanlig hajmatning från båten och precis som vanligt så ylar vi ikapp till den show och feedingfrenzy som uppstår. Overkligt, fantastiskt, stort, ballt....mera superlativ...... nu - frukost ! Det är kul att att dyka !!

Bilder på www.sportdykare.se