Namn: Lösen:

Dyk nr: 65, Coral Negro I, Jardines de la Reina, Kuba


DYKARE :
PARKAMRAT :
Gruppdyk  
DATUM :
2006-03-02
MAXDJUP :
26 meter
DYKTID :
71 minuter
VATTENTEMP :
26 grader
SIKT :
40 meter
VISAD :
276 ggr

Förfrukost, inte ett moln på himlen och en stor blodröd sol går upp bakom buskarna på ön. En kopp te och ett par nybakta smörgåsar med ost slinker ner.
Varför är hajarna på en dykplats när båten kommer dit och varför är samma hajar på en annan plats då båten går dit istället.

Andrès panna låg i djupa veck då han förklarade att han ville kolla hur hajarna förflyttar sig mellan två dykplatser.
Vi trevliga, glada och medgörliga svenskar ställde naturligtvis upp på detta test mot att vi fick en schysst feeding först. Sagt och gjort, Andrès har med sig en stor svart sopsäck med flera döda kadaver, barracuda, grunt, och något annat ätbart.

Hopp i spat och vi går ner samtidigt med hajarna till Coral negro igen. Den här gången sätter vi oss riktigt nära och hajarna är på alerten. De cirklar runt oss i det blå vattnet och fler ansluter altteftersom Andrès drar ut lite fiskrens och sprider den läckra doften. Jag räknar 11, 12, 13 - Nej inte tretton , det betyder otur, igen 14,15.......18,19 Vad !! Kan jag ha räknat så fel igen
17,18,19...19 !!

19 karibisk revhajar frossar och här sitter vi 7 personer max 5-6 meter ifrån och bara njuter. Himlen släpper helt plötsligt på de små molnslöjor som finns och vattnet badar i ett ljus som får tårkanalerna att komma igång. Det är en religös upplevelsse att se dessa djur simma omkring och sniffa efter mat. Simma är fel ord, glida, de rör sig knappt, det rycker och drar lite i deras fenor men kroppen flyter mest fram i det klara vattnet.
Skådespelet är för bra, bästa hittils, ljuset är perfekt och då, Andrès börjar titta på kompassen, dvs det är dags att börja simma. Han gör tecken att komma med och vi beger oss ut över vit sandboten i nästan rakt sydlig riktning. Vi simmar och simmar simmar simmar simmar simmar. Efter en stund lägger jag mig på rygg, blåser en ring och tittar bakåt. Jag ligger nästan längs fram och de bakom mig är eskorterade av två hajar på var sida. En nere på botten och en lite högre upp. Fyra hajar som bara ligger och tycker att vi nog är på väg att fixa käk.

Det ser helt otroligt ut och när jag tänker på de hajstories som skrämmer upp halva världen så kan jag inte att annat än skratta inombords. Hajarna hade kunnat slita oss i stycken på ett par sekunder och nu om någonsin borde de se hur dåliga vi är på att simma, istället ligger de bara och glider med.

Några garden eels och några stora snäckor på botten är allt vi ser, 13 minuter så är det bara simma simma simma men så ser jag några koraller som skymtar i diset 40 meter bort, då borde det vara ett rev här och jodå. Revet kommer fram och vi börjar sakta gå upp en bit längs revsidan. Ett par av de mindre hajarna simmar upp med oss och glider med längs revet.

En stor langust tittar ut ur sin håla och ett stim med grunts simmar på ett långt led igenom korallerna på botten. Efter en stund hör jag båten och efter ytterligare några minuter så känner jag igen mig, Cuevo del Pulpo - jösses vi har simmat säkert 600 meter för att komma hit. Den stora arenan är nu full med haj och det är samma hajar som vid Coral Negro. Jag känner igen ett par av dem. De stora djuren glider runt och bryr sig inte särskilt mycket om oss som ligger högre upp vid revet.

Vad detta dyk gav Andrès orkar jag inte fråga om men som marinbiolog så fick han säkert ut något av det, för mig var det fantastiskt så länge vi satt still, annars bara transport men väldigt annorlunda.
Jag har ännu nästan 70 bar kvar så vi ligger kvar en stund och guppar i dyningen uppe vid topprevet för att titta på smått. Även nu på morgonen i det låga solljuset så är sailfins blennies ute och spelar.

Med 50 bar kvar i flaskan så går jag upp och njuter av en riktig frukost. Sista dykdagen, trist men det är väl bara att njuta till max så länge det går.
Det är kul att dyka !!

Bilder på www.sportdykare.se