Namn: Lösen:

Dyk nr: 70, Sandvik, Gullmaren


DYKARE :
PARKAMRAT :
Ingen jag vill kännas vid längre, Lögnare är inte  
DATUM :
2006-09-22
MAXDJUP :
34 meter
DYKTID :
64 minuter
VATTENTEMP :
18 grader
SIKT :
8 meter
VISAD :
543 ggr

Hanna har bestämt Sandvik som dykplats idag. Solen skiner från en klarblå himmel när vi går ur bilen och strosar ner till vattnet. Hanna kör en kort genomgång över platsen och pekar lååååångt bort när hon menar att vi ska ytsimma till klipporna där ute. Happ, känner att hjärtat inte tar något glädjeskutt över dem orden men oki då.

Platsen ser otroligt vacker ut och det är nästan spegelblankt inne i viken men sen när vi går tillbaka till bilen för att kränga på oss utrustningen så inser jag att det är en lång backe uppför också, hrmm gillar inte backar heller.........

Vi får på oss allt och idag har jag kameran med mig. Vi går ut från stranden på det som ser ut som kvicksand men visar sig vara hoppackad dy som håller att gå på, förbi ett tjockt lager av brännmaneter.
Vi tar på oss fenorna och simmar ut på ytan. Det måste vara djävulens påfund med ytsim men vi kommer förbi bryggan där ute och just då vänder jag mig och lyckas trassla in en brännmanet i inflatorn. Stackars Hanna får nysta upp härvan för att jag ska slippa ha trådarna hängande på läpparna under dyket men strax är även detta avklarat.
Efter mitt stånkande och pustande så godkänner min buddie att vi kan gå ner och vi går ner ner ner ner ner och sikten blir sämre och sämre och sämre. Jag har ingen lampa och simmar snart i sikt som är max 3-4 meter. Tänker att jag låter bli att fota då jag tappar bort buddien på ett par sekunder i så fall.

På 33 meter hittar Hanna en stor blågylta som jag provar att fota eftersom hon verkar vänta, den flyttar på sig precis när jag ska trycka av så ögat hamnar bakom en sten och så var det förstört. Vi går upp lite och Hanna slår huvudet i överhänget som hon inte noterat att vi har över oss.
Hon tittar förvånat upp och sen simmar vi ut och uppåt. När vi är uppe på lite grundare typ 19 meter så ska jag ta en bild på en havsnejlika som står väldigt vackert och eftersom det är mycket ljusare och ite bättre sikt här så trycker jag av...........eller nä det gör jag inte........ trycker igen
inget händer, kollar i monitorn och konstaterar att batteriindikatorn i kameran av alla ställen visar slut batteri !!Suckar och ger kameran fingret. Simmar vidare och ser min buddie som ska fota en liten fisk. Fisken vill inte vara med på bild så den flyr iväg och även den får en obscen gest mot sig.
Jag skrattar hysteriskt och fyller hela masken med vatten. Hihi lite rättvisa här i världen tänker jag när vi vänder och börjar simma tillbaka.
Havsnejlikorna är riktigt vackra men det är inte mycket annat att se faktiskt.

Simmar lite ovanför min buddie när jag tittar snett bakåt och ser henne fota något. Yiack !!
Ett stort huvud från en lax ligger där !, Det förevigas medan jag ligger och tänker - var är sälen ??!! - eller är det något annats stort som har frossat här?
Ligger o stirrar girigt ut över klippkanten men simmar strax ner och tar upp huvudet och pillar lite med kniven för att titta lite närmare på tandgarnityret.
Försöker sen fästa munnen kring min näsa för ett kul foto men laxen är liksom lite slö i bettet och vill inte sitta kvar. Får hålla i den istället och jag och min lätt slöa nyfunna polare förevigas av fotografen. Borstar sen av mig fiskdammet som släppt från laxhuvudet och simmar vidare.
Nu börjar klipporna ta slut och vi kommer ut över mer dyig botten.

Känner att vi är som Marvin o Doris (Hitta Nemo) som simmar slalom mellan alla de maneter vi har framför oss. Maneterna är vackra, gillar deras pulserande rörelse och några av dem har små vittlingar simmande bland sina trådar. Provar att fokusera med kameran för att få reda på vad jag inte kan fota och vips en blixt !!!, kameran funkar !!! /(¤/()%&?!, svär högt, tur att det inte hörs under vattnet. Kör av en serie bilder på maneter, som sen ska visa sig jättedåliga (Tänk att jag aldrig lyckats med bilder från västkusten under alla år.......)

Vi kommer in på lite grundare vatten och det är otroligt vackert med den blanka vattenytan och det gröna gräset och små smörbultar som simmar på bara någon meters djup. Vänder mig om och lägger mig på rygg i dyn. Försöker göra några ringar att fota men det är ändå lite för mycket rörelse i vattnet och ringarna vill inte hålla ihop.

Hanna skakar på huvudet och tycker jag är dum som slänger min octopus i gyttjan. Ska väl hon strunta i det är ju min luft !!
Vi ligger sen och tittar lite på ett stim som jag tyckte var typ pungräkor eller liknande och Hanna bestämt hävdade att det var fiskyngel. Små rackare i alla fall som bildade ett fint stim att titta på i det ljusa vattnet. Vad det var lär finnas skrivet i stjärnorna för mina bilder blev det intet av.

Simmar ytterligare en bit, ser några stora gyltor av något slag nere i “gropen” men sen simmar vi in och går upp där vi startade genom manetsörjan.
Sen kommer djävulens påfund nummer två. Gå med dykutrustning på sig och till det uppför en lång backe. Envis som synden så tar jag inte hjälp trots erbjudande därom utan bär allt under pust och stön uppför den, som det känns i alla fall, kilometerlånga backen.
Sista 30-40 metrarna glider vikterna ner och låser höften så jag kan bara halta fram de sista stegen utan att böja på benet. Kommer till sist till bilen och slänger all utrustning på marken. Pustar lite och sen strosar vi ner för backen igen för tredje gången idag, herregud det kommer ju bli motion av det här........, där vi sätter oss på bryggan i det fantastiska Septembervädret och avnjuter en god lunch. Hade det inte varit för att vi bestämt oss att byta dykplats då det var så dålig sikt så hade åtminstone jag somnat på bryggan.
Kort vila blir det i alla fall och sen iväg till nästa ställe ! Det är kul att dyka !!