Namn: Lösen:

Dyk nr: 71, Ormestad, Gullmaren


DYKARE :
PARKAMRAT :
Ingen jag vill kännas vid längre, Lögnare är inte  
DATUM :
2006-09-22
MAXDJUP :
31 meter
DYKTID :
58 minuter
VATTENTEMP :
18 grader
SIKT :
12 meter
VISAD :
512 ggr

Kommer ner till Ormestad och parkerar bilen i den varma sköna solen. Vi går ner till vattnet bredvid den lokala dansbanan och jag får en kort beskrivning av dykplatsen och dyket.
Det ska tittas på kräftor, piprensare och sjöpennor, 3 arter jag aldrig sett förr i Sverige och som jag har beställt.
Det är massor av brännmaneter i vattnet så vi rekade en alternativ plats vid klipporna där det såg så väldigt fint ut med musselskalen och det fina ljuset. Vi är överens om att det är bra att ha alternativ när vi simmar vilse..........

Går tillbaka till bilen och börjar ladda kameran med nya batterier men strul med dessa och strul med uppladdning och fäste av blixtar gör att jag beslutar mig för att strunta i kamera då jag ville ha kul.
En av de bofasta kommer ner till bilen och berättar att man på nyheterna precis berättat om späckhuggare inne i Gullmaren. Hrmm intressant men vill jag se den ?? och vill jag då ha kamera, klart jag vill men undrar hur jag reagerar.
Jaja, ingen större risk misstänker jag och tar beslut att ”vi kommer nog inte att se den trots allt”. Berättar för min buddie som varit och fäst upp dykflaggan om möjligheten till Späckis men hon tror mig inte såklart förrän jag bedyrar vad urinvånaren sagt till mig. Hon ser fundersam ut och verkar tro mig och sen gör vi oss klara och rustar oss.
Tyvärr blir det ingen lampa för den skulle vara till nattdyket.

Vi går ner i vattnet och simmar ut en bit och sen ner utan referens där jag var helt inställd på att vi skulle dunsa ner på 30 meter, döm om min förvåning när vi landar på 11 !!!!??
(Till saken är att jag inte gillar fria nedstigningar om man kan undvika, att spara luft är inte min grej då jag inte andas sååå mycket i regel)
Sen simmar vi ner för en allt dyigare botten och helt plötsligt ser jag en piprensare sticka upp ur sanden - min första någonsin.
Tre meter bort lyser Hanna på en sjöpenna och jag jublar inombords - jättekul !!
Lägger mig och tittar efter potentiella invånare krabbor /räkor som jag tjatat om men innerst inne ju vet att det inte ska finnas någon där och det gjorde det inte heller.
Lite besviken, för det hade varit kul att ha rätt men jag visste väl ändå motvilligt .........
Vid den tredje sjöpennan jag ligger och glor in i fick jag låna min buddies racerlampa och lysa själv - tack !

Tittade på flera stycken och även massor av piprensare som stack upp i dyn och oj minsann där, är det inte min första havskräfta någonsin också som sträcker ut sina klor ur en liten dygrop ? - gud vilken bra guide jag har !!
Jag lägger mig och lyser in i ett av alla dyhålen när fotografen kommer och ska fota en liten plattfisk som simmar över dybotten och hon lägger armbågen ovanför kräftans hål och jag ser hur taket sjunker ner och kräftan springer iväg för livet där inne - ska man göra så ??
Muttrar lite men accepterar det, då min kroppsposition närmast är att likna vid en halvbegravd säl i dy där jag ligger och kikar i hålen, så jag är nog trots allt ännu värre
Hittar snart några fler kräftor och jag känner mig som en liten skolpojke - Yipeee !!

Jag simmar sen iväg men Hanna drar mig hårt i ena fenan och tecknar att jag är på väg åt fel håll.................
hrmmm mutter okej då simmar motvilligt med åt andra hållet, för här var ju så kul.
Efter en liten stund bland piprensare och sjöpennor så kommer vi till en klippa och nu är jag faktiskt helt lost, har inte en aning om var vi är för klipporna ligger inte som jag tänkt mig utan det är bara att följa med. Så här hade jag inte väntat mig att de skulle se ut enligt beskrivningen men jag kan ju ha haft lite vatten i örat och hört lite dåligt.

Det är dock så gott som något, sjökock o plattfiskar och mycket småtorsk och snultror.
Sedan hittar Hanna en liten krabba som är död och den gräver hon fram och lägger på mitt huvud och sen får jag en liten klapp på huvudet för besväret. Jag förstår inte och har inte förstått innebörden av det hela men det var väl något woodoo-aktigt med det hela eller en symbol från det gamla häxorna här hemma - jag lever i alla fall ännu.

Hanna hittar en äcklig vit mask som simmar i vattnet - den ser ut som en igel när den rör sig - jag har inte en aning om vad det är, hon fotar den eller filmar men den simmar iväg så jag vill hjälpa till att hålla masken vid kameran men det verkar som den dog när jag petade på den, Den bara sjönk som en gråsten och jag petade faktiskt knappt på den.
Vi tittar på varandra den ena urskuldande den andra mer ”Vad-gjorde-du-?-blicken
Garvar och simmar vidare och hittar en stor plattfisk som avbildas.
Kameratekniken är för övrigt underbar..........men hon får ju flera fina bilder i motsats till mig, muttrar lite och sedan drar vi oss upp mot grundare vatten där jag nu är för lätt efter att plockat av ytterligare två kilo sedan förra dyket.
Får simma på ytan i sjögräset efter att fått kämpa mig igenom ett säkerhetsstopp.
Går efter en stund på ett grund täckt av musslor och flera roliga räkor inne i gräset.
Hanna ropar för fullt i reggen och till slut hör jag det, jag har tydligen inte lyssnat så bra får jag höra senare........ och då har hon hittat en pyttepytteliten nakensnäcka som sitter på ett blad.
Får nästan ta fram förstoringsglas för att se den men den är fin och jag simmar sen tillbaka och lägger tillbaka bladet snigeln sitter på. Vi simmar lite till och sen är dyket i princip slut.
Vi kommer in på vit sandbotten och jag längtar att få se den där späckhuggaren ligga och vila just där på 1 meters djup men så blev det inte - som om jag trott något annat.......!!

Simmar in och går på grund på 20 cm djup och sen när jag med viss möda ställer mig upp så lägger jag Hannas lampa på botten när jag tar av mig fenorna och går därifrån............
Ooopps drygt halvvägs upp i slänten kommer jag på att något saknas, dumt att glömma bort lampan för hon har liksom tillräckligt med pikar på mig sedan jag, eh, tar emot att säga det, men glömt lite saker tidigare så det är lika bra att gå tillbaka och hämta lampan - jodå den låg där jag la den.
Jag förklarar för min fundersamma buddie att ”jag skulle bara reka uppstigningsplatsen så jag inte halkar och slår sönder lampan.......... Glöm allt annat !”
Hon trodde inte på mig...... =p

Upp till bilen där vi byter om och far sen iväg till Paulsens för att fylla på luft inför ett planerat nattdyk. Gillade dyket, kul att se så många nya arter - eller ja nya för mig - synd att jag var för lätt och inte hade kamera.................. men det är kul att dyka !!!