Dyk nr: 83, Manta point, Kri Island, Papua Barat, Indonesien

En timme i båt under glödande tropisk middagssol utan tröja ........ perfekt för min blekfeta kropp som inte är insmord med solskydd eller något annat
Det stramar lite redan nu när jag sliter och drar på mig en för liten 5 mm dräkt och får halvångest över hur kvällen ska kännas när jag lägger mig i sängen............. Grisskär är bara förnamnet på hur jag kommer se ut *asg*

Nåja vi kommer till till ett litet rev som inte sticker ut upp över ytan och vår guide Nikson snorklar ner och kollar om det är några mantor där. Han är uppe efter en kort stund och säger att jodå det var två där men de simmade iväg - ska vi byta dykplats. Jag och ett par till i sällskapet tycker det verkar oerhört korkat då vi är rätt säkra på att de ska komma tillbaka och övertalar övriga i sällskapet att vi ska dyka här. Till slut får vi alla med oss och vi plurrar i. Direkt kommer en stor manta glidande i det lätt siltade vattnet, sikten är väl 7-8 meter max men visst är det en manta

Lägger oss på botten och stirrar ut och inget händer, briefingen kanske inte var helt idealiskt genomförd eller så hade jag annat för mig *visslar oskyldigt* för jag har tydligen suttit och stirrat ut åt fel håll i 7-8 minuter innan någon kommer och tycker att jag ska flytta mig till putsarstationen - jaha !!! Ja det verjar ju bra:
Glider upp mot en manta som bara ligger där och låter sig putsas av fiskarna och som sen sakta glider ner över sandsluttningen där jag ligger. Den passerar ca 1 ½ meter ovanför mitt huvudet och jag håller andan för att inte bubblorna ska killa mantan på magen och skrämma bort den, till slut så kan jag inte hålla igen utan måste andas ut och mantan sprattlar till och simmar förnärmat iväg. Strax kommer dock en ny manta och lägger sig istället precis framför mig och låter sig putsas bara någon meter från mig.

Som ett stort rymdskepp ligger mantan utan att röra sig mot strömmen medan jag krampaktigt håller i min lilla revpinne som jag borrat fast i sanden för att inte flyga iväg med strömmen, Hur kan en så stor sak som mantan ligga där utan att röra sig ?? Funderar på hur orättvist livet kan vara och krälar mig lite närmare ufot jag har framför mig. Tar upp kameran och tar några bilder och kommer så nära att mantans svans ligger och slår mot min domeport !!! - Jag kan ta tag i svansen och hala in mantan, så nära är jag men frågan är vad mina kamrater säger, så jag låter bli.......... De hade nog nog blivit förvånande om jag kom glidande där i alla fall för jag inser att jag är ensam och övriga i sällskapet är någon annanstans ??

Jag ligger ett tag till i min sandsluttning och spanar in en manta till men sedan händer inte så mycket. Börjar misströsta när vår guide Nikson tycker att jag ska följa med honom. Glider ner från min grop i sanden och bort ca 20 meter där övriga ligger i en stor cirkel och tittar på en en ännu större manta bara ca 5-6 meter framför dem. Jag vill simma fram och ta ett kort underifrån men med omtanke om övriga i sällskapet så låter jag bli. Kanske ska jag lägga mig bakom dem och gräva ett stort hål och kasta upp sanden i luften / vattnet och silta igen hela dykplatsen. Tänk vad förvånade alla skulle bli för ingen skulle se att det var jag som förstörde sikten !!!

Låter bli i alla fall och efter 20 minuter med manta så börjar vi alla simma tillbaka mot båten, Jag vänder dock tillbaka och bestämmer mig att jag ska komma in till stenen och in under mantan och visa att det går !!
Jodå inga problem, strömt så man blir knasig och jag rullar runt på sandbotten med kameraaset intryckt i ansiktet och ögat tätt pressat mot vievfindern för att få in mantan rätt. Lyckas ta tre snabba bilder precis rakt underifrån, gissar att jag hade kunnat sträcka ut armen och killa fisken på magen om jag velat men sedan glider mantan bort.

Det gick i alla fall att komma nära, som de sa att man inte kunde, envis som man är så var jag ju tvungen att visa att de hade fel....... Kompis med fiskar är jag men kamera nej........
Dyktiden börjar närma sig slut då luften börjat sina på grund av mina ansträngningar i strömmen - undar om man skulle börja träna för att få ner luftförbrukningen eller om jag ska fortsätta med chipsen.........

Går till slut upp och hittar ett par fina gobies som ligger i sanden och låter tre !! pistolräkor gräva ut deras håla på sandbotten.
Ser kul ut för räkorna verkar mer intresserade av att tävla om vem som kan gräva snabbast och kör mer eller mindre bort gobisarna och struntar i om dem håller vakt eller inte. Hade jag haft ett macroobjektiv på så hade jag kunnat fota näshåren på räkorna för de brydde sig verkligen inte om att jag var där - Hrmm undrar om räkor har en näsa eller..........

Tillbaka till resorten för en lite sen lunch och en timme till i solen ombord på båten väntar, tror jag behåller dräkten på, eller i alla fall liggande på axlarna för de svider lite..........
Dock inte värre än att ett par öl i kväll borde kunna lindra mot smärtan.
Trevligt dyk men lite dålig sikt.
Det är kul att dyka !!