Dyk nr: 87, Sardines Reef, Kri Island, Papua Barat, Indonesien

Tänk att man kan sova så bra, har inte minsta lust att gå upp och dyka om jag ska vara ärlig men vad gör man inte för konsten.........
Plockar ihop kameran och kånkar med den längs stranden och ut på jettyn där det redan är full aktivitet. Kollar att Nitroxen är ok och sen kliver vii båten ut till det stora revet för att titta på miljoner fiskar igen.

Nikson räknar till tre med samma inlevelse som tidigare och vi rullar i det 30-gradiga vattnet. Mmmm inte så dumt faktist när allt kommer omkring. Nu är jag tillbaka där jag hör hemma. Simmar ner i det blåa vattnet och ser botten efter en stund, lite för djupt för Nitrox att gå ner hela vägen så vi får simma in mot revet och där börjar vi känna av eftermiddagsströmmen igen. Kämpar på lite men strömmen är betydligt snällare än det var för bara ett par dagar sedan. Vi glider in mellan korallblocken där hårstjärnorna vajar i strömmen och jag börjar pilla lite med min revpinne för att se om jag kan hitta någon liten clingfish eller krabba men de är inte hemma just nu verkar det som. Kollar inte lite kirurgfiskar som fightas och bråkar lite med några clownfiskar inne i en anemon där också några räkor håller till. Ett par putsarräkor sitter under en svamp och viftar med sina spretiga antenner och väntar på att någon kund ska komma förbi och låta sig tvättas.

Hittar en anemon nere på sandbotten där massor av små blåa räkor sitter och vajar och jag sätter ner handen och inom bara ett par sekunder har tre av dem klättrat upp på min hand och börjat med manikyren. Det killar lite och när en av de större räkorna kommer och börjar pilla så är det nästan at jag rycker till vid ett par tillfällen för trots sina pyttesmå klor så nyper det till rejält ibland.
Stora mjukkoraller färgar revet i allt från vitt till mörklila och hårstjärnor och svampdjur klär revet i ännu fler färger och former som gör att man verkligen uppskattar det levande revet som tyvärr blir mer och mer sällsynta runt om i världen. Så här är det när det är som bäst.
Alla fiskarter spär på känslan att det här är världens artrikaste vatten för jag ser hela tiden nya arter ännu efter en vecka och det är inte bara småfirrar utan även lite större arter som jag aldrig sett förr.

Glider vidare bland barracudor, jacks, fusilier, sweetlips och fjärilsfiskar som är de vanligaste fiskarna idag men även kejsarfisk, frökenfisk, puffers, groupers, pipefish och sen ett par små gula boxfish förgyller tillvaron lite extra en stund.
En stor wobbegong igen som ligger och slumrar och tar ingen som helst notis om att jag kommer och lägger mig bredvid honom/henne.

Hittar ovanligt många nakensnäckor särskilt uppe på revtoppen där korallerna är ganska trasiga och här uppe hittar jag ett par jawfish också som spanar in den stora feta svensken när han kommer glidande. En mantisräka springer över revet och stannar upp som hastigast för att pejla av läget men när jag kommer för nära är han på språng igen. Fluffar runt länge och här uppe på revet är det riktigt varmt vatten. Termometern visar 30 men det känns som 35.

När manometern visar 10 bar är det dags att gå upp och kasta av sig dräkten igen. Dykdagen är slut igen efter ett fluffigt och härligt dyk med massor av kuliga saker att titta på. Båten går tillbaka och vi släpar oss lite småtrötta tillbaka till våra hus och sedan är det dags för lite Bintang i restaurangen.
En dag utan öl efter dykningen funkar ju inte =), Det är kul att dyka !!