Dyk nr: 101, Skår, Gullmaren

En gång är ingen gång sa någon, två gånger är en gång och tre gånger en vana eller hur det nu var. Hjälp jag är på väg mot en vana att dyka kallt.

Ännu en gång bär det av till Gullmarens iskalla vatten. Det var bara lite isberg o isbjörnar och pingviner som fattades. Kom till Skår och där var bilar, hu hemskt, vi vänder o tar något annat, näe förresten vi åker tillbaka o kör dyket som vi tänkt. Veligt näe, bara lite knasigt
Visar sig vara alldeles förträffligt då bryggan ligger uppe på land och kan användas som sprida-ut-sig-bänk och att sitta o lasta av ryggen och underlätta av och påklädning, I det närmaste idealiskt , ja eller 30 grader och ett varmt hav med hajar och 40 meter sikt hade ju varit bättre men men, detta fick duga.

Jämfört med Tisdagens katastrofupplevelse framförallt vad gäller humör, stressnivå och ångestansamling så var jag hur cool som helst idag, tyckte jag själv.
Kändes riktigt bra även om det där med torrhandskar inte är min bag och min buddie fick gå igenom hur jag skulle göra, Kommer dock aldrig begripa hur man ska klara av det där själv. Ganska lugnt o fint i alla fall och inga mentala breakdowns så långt.

Till sist så är vi klara och vi tar vårt utstyr och går ner till höger längs stigen, (Fick nästan ångest då jag gick där och mindes höstens lättare minnesförlust eller otur var det visst då precis allt gick åt skogen här fast lite roligt också ).

Vi går ut i vattnet och för enkelhetens, fridens och bekvämlighetens skull så lägger jag mig på ytan och låter Hanna dra på mig fenorna, gud så bra jag har det
Sen är det dags för ansiktet, det är då det börjar, ångesten, står i flera minuter och jag har så ont så ont, riktigt synd om mig känner jag när tårarna börjar rinna men jag undviker primalskriken eftersom det finns andra dykare här

Efter en stund accepterar jag läget och vi går ner, grumligt grumligt där vi stått och det värker i huvudet och handlederna gör ont på en gång av kylan. Vi gör ett Oki tecken och simmar ut ur silten och ner för sandsluttningen där det springer massor av krabbor o eremitkräftor och massor av valthornssniglar, ja eller sniglarna sprang inte men de var där .

Vi kommer ner till ett språngskikt och simmar igenom det och helt plötsligt är sikten riktigt bra. Lampan ger bra ljus men den är lite otymplig och jag känner att den kommer göra att jag fryser om stund. Vi rotar lite i tångruskorna och hittar diverse krabbor och havsnålar i olika storlekar. Jättekul med saker att se på och först efter tolv minuter tittar jag på klockan. Hrm kanske kommer att funka med 30 minuter som vi sagt att vi ska försöka vara i.

Hittar en stor krabba som sitter i en tångruska och är jättefin. Viftar med lampan att Hanna ska se den också men hon är totalt nonchig till den. Visar sig sen att hon redan lekt med den i i halv kvart - jag var visst lite sen där !! Strax därpå lyser hon på en liten tångruska och där på några sjöpungar precis bredvid ligger in vacker lite plattfisk och spelar med sin ryggfena, fina blågröna fläckar har den på ryggen också, vacker sak.
Hanna försöker skrämma den men hon ser antagligen för snäll ut så firren gör inget. Plirar bara dumfånigt på henne istället och undrar vad hon är för filura.
Slutar med att jag pillar på fisken lite under hakan istället och den flyttar sig motvilligt några centimetrar.

Vi simmar sakta vidare. En liten havsnål ligger på berget och precis bredvid den en liten plattfisk
Jag pillar lite på den plattfisken också och får den att simma mot havsnålen och den lilla eremitkräftan som sitter precis bredvid. Vi gör lite tecken till dem att de ska börja slåss men det händer absolut ingenting trots att plattfisken ligger på havsnålen. Jag fixar lite krigsillusioner och river upp ett stort siltmoln kring fiskarna så vi kunde låtsas att de bråkade. Ytterligare en stor plattfisk ligger några centimterar bort men den får vara. Vi simmar istället vidare och undrar lite Hallå var är nakensnäckorna ?? Det var ju det vi ville se, men nej ingenting...

Hanna hittar en sjöpung med en liten äggsamling på efter nakenssnäckor i alla fall, ett tecken på att de borde finnas här alltså. Bredvid den sitter en pytteliten anemon, söt liten sak men inget att hänga sig fast vid för länge. Några stora anemoner som lyser i rött, vitt o rosa tilldrar sig mitt intresse vid en klippa men när jag ska visa dem för min buddie är hon redan många metrar bort och en bra bit ovanför mig så jag simmade ikapp henne istället. Inte så bra sikt att jag kände för att vara solo i ishavet liksom.... , allergisk mot jagande isbjörnar och ensamhet.

Vi simmar uppför klippan, ännu fler havsnålar och krabbor i tångruskorna och inne i en av dem visar Hanna på en liten Trollhummer. Inte den vanliga sorten utan någon annan, ser kul ut men det känns som helt fel plats för en sån, grunt vatten och inne i en tångruska. Hrmm Trångt på bostadsmarknaden även för Trollhumrar kom vi fram till, förstår att det där med höga skatter för havsutsikt kan ställa till det särskilt för en sån liten krabatt som den här . Den fick nöja sig med en tångruska så länge.

Kollar tiden igen, fingrarna börjar göra lite ont, drygt 20 minuter nu. Kommer upp för en klippkant och Hanna viftar igen, riktigt bra ljus i den där lilla lampan, går inte att missa liksom
En liten vit prick typ en dryg centimeter sitter där, tittar nära, ja vad häftigt en liten nakensnäcka Weeeee !! och dessutom en sån sort har jag aldrig sett heller så det var extra kul liksom, jublar i reggen

Några centimeter bort sitter en till och jag tittar lika noga på den. Simmar upp mot språngskiktet och hoppas att jag ska hitta en själv nu och där, weee , hittar en själv *stolt* simmar 10 cm till, *all stolthet borta* -
Hallå !!!där sitter typ 100 nakensnäckor mer eller mindre på varandra. Hanna hittar en samling där det sitter ytterligare 250 st - jaja en nolla hit eller dit vad gör det, väldigt många i alla fall

Fingrarna börjar värka, vi simmer upp genom språngskiktet och det känns som en smäll i huvudet, cheeez vad kallt det blev. Vi tecknar åt varandra att det är läge att simma tillbaka och vi kommer fram till sanden som är täckt av röda alger och massor av ormstjärnor. När vi ligger på 1,3 meter så är jag precis på väg att ställa mig upp när Hanna hugger mig i armen och tecknar att nej nej fy fy
1 minut till visar hon på datorn. Säkerhetstopp här ?? är första tanken men när jag tittar på min egen dator ser jag att vi bara varit nere 29 minuter - ahaa, just det vi måste ju köra 30 minuter

Tur att vi kollade datorerna också för Hannas digitala bottentimer slutade nog räkna på grunt vatten medan våra datorer körde hela tiden även på detta ringa djup. När 30 minuter slår till så ställer jag mig upp fort för det är väldigt kallt om fingrarna men jag är rätt nöjd att vi klarade att överleva så länge ändå och vi går sen upp till bilen o byter om.
Innan vi rullar iväg så blir det ett par smörgåsar Pågens Javisst - mycket goda, rekommenderas - med ost o gurka och till det sveper jag i mig en knapp liter vatten. Man blir törstig när man dyker men visst är det något annat med öl o sol o värme.

Kul o helt oki dyk och hemska tanke, men vi kommer överens om att vi kanske ska försöka hinna med ett par kalla dyk till för att tömma loggböckerna och få testa kallt dyk med kamera också. Inte idag då men vid senare tillfälle. Efter idag så känns det nästan som det borde kunna funka - shit vad är det som händer, jag trodde jag var cocktailkille..." , Det är kul att dyka !!