Namn: Lösen:

Dyk nr: 119, "Madonnagrottan", St Lucia, Kuba


DYKARE :
PARKAMRAT :
Mikael  
DATUM :
2007-04-14
MAXDJUP :
32 meter
DYKTID :
62 minuter
VATTENTEMP :
29 grader
SIKT :
30 meter
VISAD :
440 ggr

Tidvattnet var emot oss och dagen innan då vi anlänt till St Lucia var dykcenterrepresentanten som tilldelats oss sjuk och vi kunde inte komma igång i tid för att få göra våra planerade tjurhajsdyk. Istället blev det ett ohyggligt manfall från 16 personer till 5 som chansade på att ge sig ut till Valentina där det skulle finnas gott om stingrockor mm.

5 minuter innan planerad avfärd var sagd hade de dock bestämt sig att köra grottan där det skulle finnas en Madonnastaty. Lite djupare, lite mindre att se och med den beskrivningen vi fick verkade det bli ett ganska kort dyk. Tjoff så var vi bara 4 dykare kvar, min så kallade kompis angav att hon inte kände för dyket men jag tror inte att det var orsaken faktiskt utan att hon inte klarade av att vara ärlig mot mig. 4 från vår grupp och yterligare 4 med Divemasters och övriga gäster.

På med utstyret och bära ner utrustningen till båten som redan efter 4 personer kändes liten men iväg kom vi dryga 20 minuter senare än planerat, vadå allt går ju på kubansk tid dvs "it happens when it happens"

Efter 10 minuters snabb båtfärd till revet gick vi ner och ja som han beskrivt det, det här var inte en marinpark. Slitna koraller om några och nästan ingen fisk. Kollade på djupmätaren som sa 14 meter och vår guide pekade runt överhänget till ingången till den grotta vi skulle simma in i simmade och kollade igen - tjoff 32 meter var tog dem metrarna vägen ?? -undrade jag samtidigt som vi simmade in i mörkret. Botten var täckt med dy och längst in i mörkret ca 20 meter in i grottan lyste guiden med en lampa på en ca 1 meter hög Madonnastaty och några blomvaser med rosor och diverse små krukor som låg som på ett altare.

Kul i typ ½ sekund sen kände jag jaha vad gör jag här..... hellre det än att ligga på det halvsunkiga hotellet i och för sig så jag stod ut och slammbottnen såg onekligen lockande ut att lägga sig ner och göra slamänglar och dra upp så mycket bös det någonsin gick där inne, bara för att det hade varit kul att se effekten. Bestämde mig att vara snäll då den andra gruppen inte varit där ännu så jag följde en barrakuda ut ur grottan och tog några tappra försök till spännande bilder med pocketkameran jag fått låna av Janne. Utan kameran hade jag dött det här dyket av ren tristess - tack Janne !!!
Guiden var i vilket fall lyrisk över att få dyka här åtminstone såg han sån ut så vi lät honom hållas innan vi simmar ut ur grottan och vår guide simmar iväg och vi övriga lunkar på i vårt tempo.

Efter 5 minuter kommer guiden tillbaka och inser att han slarvat bort oss. Vi har mitt i ödelandet hittat lite små saker att titta på och tog det lugnare än vad guiden gjorde, Jag hittade lite olika putsarräkor och en stackars chromis med en stor blodsugande sak på kinden, tyckte rätt synd om fisken för lusen eller Isopoden tror jag de heter var nästan hälften av fiskens storlek men fisken simmade så glatt omkring så jag undrade om den gick (Simmade ?) på något kul korallpulver

Simmade vidare och hittade ett par små muränor och min favorit den grå ängelfisken. Ingen av dessa ville riktigt vara med på bild så jag simmade vidare och hittade övriga gänget vid en liten hylla där det tycktes titta på något skoj. En stor grön muräna med massor av små putsargobies låg där och jag lyckades komma in riktigt nära och ta flera bilder av den. Kändes som jag skulle gå över till en liten pocketkamera för de kändes som de blev helt oki. Låg lite länge där och fotade så när jag tittade upp var jag ensam och fick simma lite snabbare för att komma ikapp.

Kom upp på 8 meterskanten som var toppen på revet och där fanns för all del fina koraller men absolut inget annat att se. Simmade i typ dryga 20 minuter i detta som jag kände öde koralllandskap när den andra guiden börjar banka frenetisk och viftade till mig lyriskt kom och se, kom och se.

Simmade pliktskyldigt fram till honom för att inte göra honom besviken men det visade sig vara en liten igelkottsfisk, en sån som jag sett typ 1.000.000 gånger för mycket så jag gjorde ett oki tecken till honom och simmade iväg. Kände mig elak men så tråkigt som dyket var i övrigt så kändes det som att jag ödslar inte tid på att fota en fisk som bara vänder sig bort med ansiktet i alla fall.

Efter en timme går vi upp och åker tillbaka till hotellet och käkar lunch. Ska göra ett dyk till i eftermiddag på Vrak. Får se vad det innebär.....
Berättar för övriga i sällskapet att de i alla fall inte missat något vilket gjorde dem glada i alla fall.
Hade det inte varit för muränan med gobisarna hade det nog varit det typ sämsta dyk jag gjort i karibiska vatten. Det är kul att dyka men fan vad trista en del dyk är i jämförelse med andra.