Namn: Lösen:

Dyk nr: 123, Sandvik, Gullmaren


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lasse  
DATUM :
2007-05-10
MAXDJUP :
19 meter
DYKTID :
51 minuter
VATTENTEMP :
11 grader
SIKT :
2 meter
VISAD :
530 ggr

Tagit vägen tillsammans med Sandra ut till Sandvik som verkade lockande idag trots mycket omväxlande och lokala regnskurar så var det helt oki väder när vi kom dit. Vädret är vänligt mot de goda

Bytte om och gick ner i vattnet och företog ett sånt där sataniskt hemskt ytsim ut till hopptornet och under tiden förundrades jag över att det var så mycket olja på ytan. Grubblade ordentligt för det var bara där jag var så klurade om det kom från mig på något sätt….. Framme vid hopptornet så kom jag på att Ahhh!! – kompassen läcker olja… dumt tyckte jag då det var en stor spricka i glaset så dags att köpa en ny kanske. Ja ja, vi gick ner på botten och där var det typ ingen sikt alls eller ja sådär 1 -1½ meter som bäst, trist men inget att sura över nu, nu skulle vi ut mot klipporna och softa runt.

Det första 6-7 minuterarna såg jag knappt något annat än havsnejlikor men då vi kom ut på en liten dybotten längre ut runt hörnet blev sikten lite bättre och massor av små roliga djur började dyka upp. En ful liten mask snirklade sig över dyn och massor av små anemoner satt och lyste upp med sina vackra armar. Såg ett par Hydroider (Tubularia)
för första gången så då blev jag lite glad

Simmade vidare och ner mot 12 meter möts vi av ett språngskikt som kändes som en hammare i pannan. Huvva vad kallt det blev!!! Från 11 till 6 grader inte skoj men vi körde på. Sikten var betydligt bättre här nere och i lampans sken såg vi nog 12-14 meter även om det inte var så mycket att se annat än just havsnejlikor som tidigare. Massor av discobubblor eller havskrusbär och kammaneter lyste upp i lampans sken och det var riktigt fint. Tyvärr även en hel del små brännmaneter som börjat komma men de var lätta att undvika och jag gillar ju deras pulserande rörelse – väldigt vackert. Tittade även på deras tentakler som trots manetens ringa storlek var nästan en meter långa – me not like……

Ja ja kollar på lite bägarkoraller, små smörbultar en och annan havsnål och flera fina anemoner som sitter på klippväggen. Efter 25 minuter vänder vi då jag känner att jag nog kommer att frysa då jag redan är lite kall och blöt och dagen till ära kör med lånade våthandskar som i och för sig funkade riktigt bra men vet ju att man ofta är kall efter dyket om just fingrarna.
Lasse går med på att vända så upp en liten bit och se där en liten plattfisk av något slag. Lasse gör ett tecken att den går att äta och då känner jag att ”gud vad jag är hungrig” – har inte ätit på hela dagen ju….. dumt, mycket dumt….. !!

När vi kommer till ett par stora klippblock så ser jag en stor blåstråle som simmar förbi i sakta mak men så fort jag lyser på den så sprattlar den till och är borta. En rödnäbba och en berggylta ligger och softar lite en bit bort på bara 10 meters djup och när vi simmar en bit till så ser jag blåstrålen igen, Otroligt vacker fisk!!
Nere i en mussla på botten ligger en liten fisk och ser klurigt på mig och när jag lyser ner i musslan dra fisken sig först in en bit men simmar sen fram och tittar ilsket på mig med rödsprängda??!! – röda i alla fall - ögon på mig som för att säga ”Försvinn, du stör!!!!” Skrattar lite och simmar vidare, sicken kaxig liten grej

En brännmanet drar till sig mina ögon då den har 4 små vittlingyngel i sina armar och ovanför, otroligt vackert tänker jag och ska visa Lasse men han är fullt upptagen med att lysa på något annat, En sjökockshanne, oj vad vacker den var, lyser i blått och ligger väldigt still så jag kan ju inte låta bli att pilla lite under hakan på den, då blir den sur och fäller upp sina ryggfenor – wow vad vackert !!
Den är riktigt magnifik och när jag försöker styra den lite mot ljsuet så fäller den ånyo upp sina fenor och tittar även den ilsket på migför att sen i en snabb rörelse säga ”tack och hej, nu får du inte se mig” - Swiiisch – borta.

Simmar vidare nu på bara ett par meters djup och tittar på små smörbulatr och havsnålar innan vi bestämmer att vi går upp. På ytan ser jag inte min buddie utan det första jag reagerar på är att bara 20 meter bort ligger en säl och tittar på oss
Den dyker ner efter en stund och vi simmar lite till in mot land och strax därpå tittar sälen upp igen och spanar av oss, nu knappt 15 meter bort. Jag vänder och simmar mot sälen men kommer inte mer än några meter innan den drar vidare och tycker att de där dykarna kan få vara för sig själva, tror inte det är något ätbart eller värt att vara polare med just idag

Byter om, skrattar lite, utom åt det faktum att det redan är massor av fästingar ute och åker sen till Paulsens för att fylla lite luft. Fika och lite skojsnack innan vi sätter oss i bilen och åker hem. Ett trevligt och kul kvällsdyk i lagom tempo.