Dyk nr: 127, Hällebäck, Gullmaren

En fantastisk dag låg framför oss, vädermässigt visste vi det och det skulle säkert bli bra med lite kväve i kroppen också. Samling i Hällebäck, Jag, Lena, Camilla, Marie och Elin som agerade extra bärhjälp - en sån skulle man ha

Några dykare är redan på plats men vi får snabbt ihop våra saker och går ner till bryggan där det är VARMT !!!!! - men jag gillar ju värme så vadå, kan ju inte gnälla utan njuter bara, på't bara, skruvar på luften och Pssssssssssssss !!
Suck , En O-ring i sviveln har gått och det är bara att plocka isär utstyret.
Vi kommer överens om att jag får låna Maries regulator och Lenas ena dator och så delar vi oss i två dykpar
Jippie - Dykning trots allt och i ordnad form (Tänkte hoppa i med bara manometer)

Får på mig grejerna och vi hoppar i, skvalpar ur masken och sköljer ur masken och jag och min buddie går ner. Sätter mig direkt och sköljer ur masken igen när vi kommit ner på botten vid 10 meter, dimmigt det va....... sköljer ur igen....lika dimmigt, något i masken har fastnat som jag inte får bort och jag blir lite småirriterad, jaha ska man ha dimmig sikt hela dyket, ja ja, vi dyker på i alla fall.

Vi orkade inte simma så långt på ytan så vi följer sandbotten neråt bort mot klipporna och det vi ser mest av i början är öronmaneter !!!, det är så många så vart man än vänder ansiktet så ligger de på masken !!! och vi får verkligen röja undan dem och handgripligen flytta dem eller skyffla undan dem för att komma fram utan att få dem i ansiktet annars är det vi ser, havsnejlikor, eremitkräftor, en och annan plattfisk, ett par jättefina sjökockar ligger precis bredvid varandra och när jag retat dem en stund är de arga och börjar resa sina ryggfenor, Mmmm vackert . Vid 22 meter ligger ett språngskikt och man känner att det är lite kallare där under men också mycket bättre sikt.

Vi simmar vidare, på klipporna lyser bägarkorallerna som mässlingen på en människokropp.
Några stora tubulariahydroider och flera små anemoner, framför allt P simplex men även lite rörmaskar och sjöpungar av olika sorter är det som ses men nere på dybotten hittar jag också lite kräftor inne i sina hålor. När vi vänder på 30 meter och vi börjar simmar tillbaka så får jag lite yrsel och fokuserar blicken på en bägarkorall.
Yrseln går över fort och vi går upp och simmar tillbaka, Snultror, ett par gyltor, en tejstefisk och flera små strandkrabbor är det vi ser och när vi kommer upp på säkerhetssimmet som vi fär kalla det då vi ligger och harvar på 5-6 meter är det riktigt dålig sikt och disigt. De gröna algerna som sitter här sprider ut ljuset och man ser knappt mer än ett par meter nu. Brännmaneter förjar dyka upp, både stora och små men värst är deras trådar som träffar mig på kinden men inte värre än att jag kan ignorera dem. När vi kommer till kättingen på botten så är det lätt att konstatera att vi är hemma och det är dags att gå upp.

Två glada dykare går upp trots att vi inte sett så jättemycket saker och inget spektakulärt så är det med ett leende på läpparna vi kliver upp och jag skruvar isär paketet så att Camilla och Marie kan få dyka nu. Klurade lite på att åka till Fossen för andra dyket men vi hade det så gott och jag anade oråd ....så den tanken la vi rätt snabbt ner. Glad för det.
Fixar lite käk, grillar korv, äter choklad, dricker vatten, SOLAR !!!!! Det är kul att dyka !!!
Bättre väder än så här går ju inte att få i alla fall