Dyk nr: 128, Hällebäck, Gullmaren

Efter en stunds grillning, lite skoj prat, mycket skratt, mycket SOL (röd på näsan), besök av Herr Borg och Rickard, som skvallrade lite om vem som varit förbi och åkt då pga av att jag var där *asg*
massor av dricka så laddar vi nu för ett andra dyk, denna gång rakt ut från bryggan och ut på dybotten.

Jag får låna Camillas regulator den här gången, tack tack , hennes lågtrycksslangar smygfyller lite så jag kör utan västslang och den salngen som fyller minst till torrdräkten. Det är riktigt svettigt i torrisen nu när det är nästan vindstilla på bryggan och solen ligger rakt på oss , man vad gör man inte för konsten ,
Vi hoppar i spat och börjar simma, har varit mycket noga med att gnida rent masken men den här gången funkar inte lampan (Batterierna är slut) men Lena är snäll och jag får låna hennes, tack tack igen

Vi simmar nerför den ganska branta sand/dysluttningen genom väggen av maneter som om möjligt är ännu värre än förra dyket , jisses det är nästan att man måste ta fram brandyxan och hugga sig igenom men maneter har ju rätt till mötesfrihet även dem i en demokrati..... Hittar en torsk som ligger på botten under ett nystan med snöre, måste naturligtvid pilla lite och tjo vad den simmar iväg ut i diset Jag som tyckte den såg nästan död ut ">
Flera sjökockor (bara honor detta dyk) ligger på botten på vägen ner och väntar på någon friare men det var glest med dem detta dyk, troligen tog de en välbehövlig siesta så här på eftermiddagen, borde alla ha rätt till en sån här varm dag

Vi kommer ganska snart ner till dryga 25 meter där vi ser ett par sjöpennor och flera hål med kräftor i men kräftorna vill inte alls titta på mig utan drar sig bara in längre när jag kollar på dem. Hittar en stor simpa (sursimpa eller något....) för den såg lika simpig ut som vanligt. Min vana trogen så pillar jag lite på stjärtfenan på den och den far iväg precis som torsken gjorde, inte så där vresigt surigt som den jag såg häromdagen utan här var det action Weeeee !!!
10 meter längre fram lägger den sig och den här gången låter jag den vara i fred, även simpor har rätt att vila när de är trötta och jag vet ju vad jag tycker om att bli väckt då jag vilar..... men en gång är ingen gång

Vi kommer fram till klippväggen och den är full med de små vita Gullmarsanemonerna (Protanthea simplex), sjöpungar, både röda och vita, bägarkoraller i mängder, sjöborrar, rörmaskar (Sabella pavonina), några död mans hand, lite svampdjur och några ormstjärnor. Inne i en spricka springer några trollhumrar och även en leopardfläckig smörbult ligger och trycker tillsammans med några plattfiskar, (gissar på bergsskädda men inte säker, plattfisk får räcka )

När vi simmar vidare längs med djupkurvan på 14-16 meter bort mot bryggan så ser jag flera cylinderrosor av släktet Ceriantharia nere i dyn och även en hydroid, Corymorpha sitter i sanden.
En lite rödspätta simmar sakta framför oss och vill inte alls låta oss komma så nära så att vi kan kolla noga på den.

Ser sen en liten ca 12 cm lång pinnliknande sak som ser skum ut, kollar nyfiket närmare och det visar sig vara just en pinne .... ja ja man kan inte hitta rätt jämt men strax därpå ser jag något som ser nästan lika dant ut och det är en lika stor sak som dock visar sig vara en skäggsimpa som motvilligt låter sig styras mot Lena så att hon ska få se dess lustiga skäggtömmar, gör ett försök att få upp den i handen men den krånglar sig ur min halvnelson som jag kopplar och jag låter den då vara ifred.

Går upp en liten bit och ser massor av eremitkräftor, flera med rätt roliga snäckskal, som myllrar på botten och det är lika kul varje gång när man lyser på dem och de drar in sig i skalet och tappar greppet och rullar nerför slänten , stackarna... hur lång tid har det tagit för dem att ta sig ända upp bara för att få börja om igen ... några krabbor springer omkring och mängder av smörbultar av olika sorter liksom de nu på grundare vatten allt mer synliga havsnejlikorna.

Några är helt fantastiskt vackra där de lyser i orange eller vitt mot den gråa dy- och sandbotten. Tittar ner längs slänten och titta ser det inte ut som stjärten på en ål som försöker gömma sig under en sten. Pekar till min buddie och vi glider ner mot den och pillar den i stjärten, den beter sig som vilken normal individ på land som helst och gillar inte alls att jag gör så utan den sticker fram huvudet, tittar surt på mig, tar sats och pinnar iväg i värsta raketfarten

Skrattar lite och simmar vidare och börjar känna att vi borde vara framme snart men hittar inte kedjan till bryggan. Däremot känner jag igen det som ser ut som ett element från i höstas då jag dök här och något säger mig att det är dags att vinkla in mot grundare vatten för att komma rätt men vi har gott om luft kvar och jag är inte 100 % säker så vi simmar vidare lite till. Efter en stund så är jag säker på att vi simmat för långt så vi sticker kort upp huvudena och ja vi måste simma tillbaka ca 20-25 meter men vad gör det, gott om luft kvar och humöret på topp

Ser ganska många brännmaneter, både röda och blå nu, många har fastnat i havsnejlikor - way to go !!!! - men jag lyckas med konststycket att återigen få en tråd på mig, över läppen den här gången men jag har lovat att inte bry mig efter min dotters olycka så det är bara att gilla läget , känns ju knappt ändå

En liten grönbrun havsnål sitter i algerna och den tillsammans med några fina svarta smörbultar
och lite räkor inne vid bryggan är det sista vi ser under ytan idag innan vi går upp på bryggan där tjejerna sitter och väntar på oss.
Vi plockar sakta ihop oss och åker sen iväg hem via ett kort stopp hos Paulsens för att lämna in flaskorna för påfyllning till nästa gång.
Sen åker vi till Ljungskile och tar en lååååååång fika, med glass, dricka och kaffe och lite skitsnack på vägen hem. Livet är gott liksom såna här dagar . Kan man inte byta ut tre arbetsdagar i veckan mot såna här dagar istället, vad gôttit livet skulle vara - Det är kul att dyka !!