Dyk nr: 131, Hällebäck, Gullmaren

Jaha då står man här igen och klär en midsommarstång kl 11 på dagen....">
Jättebra som gräs och björkallergiker att syssla med
Små utslag på armarna som kliar och nyser och nyser och nyser och nyser och......

Jobbigt men vädret är skönt och allteftersom tiden går så släntrar dykarna in vid vändplanen. Jag ska köra med min hammarhajhuva dagen till ära, ska bli intressant hur det funkar ">, lite orolig för luft i huvan och vattenskvalp och risk för nedkylning men just vid påkläddningen är inte detta det stora problemet. Näe hur får jag fast kransen är det som pillas med men Glen finner råd och jag får låna Paulsens backupgummisnodd, tack tack

Nästa svårighet är "Hur få jag på mig masken ??" Inte bara att huvan är gigantisk och spretig men till detta då en krans på huvudets som är allt annat än vikbar, ja ja även detta fick jag hjälp med men det som blev lidande av detta krångel var att jag slarvade med spottningen i masken vilket skulle medföra en del trassel under dyket i form av total blindhet på ett öga.

Med ett värdigt lugn så börjar i alla fall alla bitar falla på plats och ca 35 - 40 minuter efter tolvslaget så hoppar vi alla i vattnet. Glen och Susanne sitter nere vid betongklumpen och väntar när jag och Lena kommer ner och jag är småchockad av hur kallt det var i vattnet idag och redan så här grunt. Vi satt och väntade en stund och se där kommer midsommarstången ner också och med ett jättesläp av dykare runt omkring inkl förste videograf Stoffe som är en av få jag lyckas identifiera just för kamerans skull... och var sikten dålig innan alla samlades så är den totalt obefintligt när jag simmar fram med blommorna.
Tänkte dela med mig av blomsterkvasten till andra men eftersom jag inte ser någon alls i det som skulle få Lützens dimmor av bli avundsjuka så börjar jag med att trycka ner en prästkrage i stången.... Shit det här kommer ta tid.... tar flera stycken på en gång, sen så råkar jag se att Susanne sticker fram i siltmolnet och raskt skickar jag över en tredjedel av blommorna till henne
he he, skönt, då blir jag inte här själv.

Fortsätter att sticka in blommor och nu börjar silten lägga sig lite faktiskt och vips så kan jag bli av med en tredjedel blommor igen då någon stack fram i dimman.
Nu simmar jag upp och lägger mig vid toppen och när den sista blåklinten har satts fast så tittar jag mot min buddie och vi pekar utåt och simmar ur molnet och ner mot större djup och lite riktig dykning.

Vi glider ur molnet och medan vi simmar inser jag att jag inte ser något på höger öga, trots upprepade försök att skölja bort imman så släpper den inte men vi kör vidare. Vadå måste man se något för att dyka "> !!!

Sikten är så usel i alla fall så vi måste ligga typ 10 cm från botten för att se något alls men den blir lite bättre borta vid trapporna och vi följer dem utåt. Piprensare, sjöpennor, anemoner, rörmaskar, sjöpungar är det vi ser och sikten är väl i alla fall 5-6 meter här nere vid 25-30 meter.
Vi vänder tillbaka efter en stund och jag tittar på en eremitkräfta som är alldeles luddig, när jag lyser på den så rister den till och jag tolkar det som att den försöker hota mig men när den gör samma sak igen och igen och igen så tittar jag och ser att den just nu gängar sitt sällskap och när vi dyker vidare så ser jag detta "snuskande" lite överallt. Det är en ritkig fultalshöjardag idag. Tror jag såg minst nio par eremitkräftor som gjorde nya eremitkräftor och även massor av krabbor som var ute och sprang.

När vi snitslat oss tillbaka mot bryggan så småningom så börjar brännmaneterna dyka upp. Först en stor rackare som bara väntade på att anfalla oss men den lurade vid och simmade runt. Flera små vittlingar i den maneten såg jag men då sikten var så usel så vågade jag inte gå nära och kolla ">.
Resten av dyket snitslar vi oss mellan större och mindre brännisar och i mitt kranpaket och i västen fastnade flera stycken som min buddie räddade mig ifrån, tack tack .
Vid midsommarstången gick vi ut och tittade en sista gång och där såg jag två halvstora brännisar som hade satt igång midsommarfirandet och redan dansade runt stången ivrigt påhejade av små vittlingar som glatt simmade omkring bland de brännande dödstrådarna.
Ser kul ut när de kikar upp över klockan men ja vi ger oss där och går upp och tar av krans, huva och övrigt utstyr för att sen njuta av vatten och en gammal smält chokladkaka som jag råkade ha i min ryggsäck.
Hrmm undrar hur länge den legat där och i vilka temperaturer..... totalt oformlig chokladmassa visar sig dock mycket gott det med

Knäcker mina första två öl innan alla är upp ur vattnet och sen bär det av tillbaka till Paulsens och pubkväll/pubdag.
Några bekanta ansikten dök upp under kvällen, varav ett pucko som inte ens sa hej...., för luftfyllning men annars var det hiskeliga mängder öl som intogs under dagen/kvällen/natten och med grillning och sång under kvällen så kan man ju inte bli annat än aspackad..... de där chillinötterna..... farliga saker.....
och nästa helg är det dags igen, då med ritkigt midsommarfirande..... huvva....
men det är kul att dyka !!