Dyk nr: 134, Hällebäck, Gullmaren

Dagen efter...., hu vad gjorde jag igår förutom den där sista ölen jag inte borde tagit halv fem i natt..... , visst ja jag var ute och dök, mmmm !! skojigt skojigt
Nattdyket tror jag att jag låter bli att logga men dagdyken i Hällebäck ska jag försöka redogöra för.

Gôttit att få komma ner under ytan igen. Efter ett depåstopp hos Paulsens där det skulle fyllas på lite väder i tankarna så körde vi ner till Hällebäck. Urpackning och lite blandat skitsnack medan vi klädde på oss utstyret och dagen till ära skulle den lagade kameran testas och kanske för första gången att jag lyckas ta ett par bra bilder, det skulle dock visa sig senare att mina kamerainställningar är helt )=(/%(/=%?=/ !!!! så inga bilder att visa för allmänheten

Ja ja, vi glider ner den i den för dagen pissegula ytan som Gullmaren förädlats med där sikten var ca 60 cm. Vi kommer överens om att träffas nere vid midsommarstången där det borde vara lite bättre.
Med betoning på LITE bättre sikt så beundrar jag de långa gröna slemmiga algtrådar som börjat klä stången efter ett par veckor samtidigt som Tomas visar att hans dator inte mår så bra. Oki då vet vi samtidigt som vi glider ner under språngskiktet på 12 meter och ner mot 15-16 där sikten är riktigt bra.

Var och en av oss börjar leta motiv och snart är vi alla i full gång med att fota. För egen del så tyckte jag det var fruktansvärt svårt att styra blixtarna och komma åt allt med tjocka våthandskar, dessutom de förstärkta så de är extra tjocka i fingrarna. Testar att fota mitt första objekt som unikt nog blir en eremitkräfta eftersom de är så sällsynta. Den lille gynnaren håller på att fixa sitt hemsläp för dagen för det är bokstavligt talat vad det är frågan om. En liten hona har inte en chans när den stora hannen tar tag i skalet och drar med henne över botten till sin lägenhet som borde vara någonstans i närheten. Undrar hur han får tag i nyckeln inne i skalet.....
Eftersom hon inte springer iväg när han släpper henne då jag börjar fota utan tvärtom gosar in sig under honom lite extra så var hon nog med på noterna i alla fall - fultal fultal fultal....
Tittar på bilderna i displayen och tycker de ser skapliga ut - ack vad jag bedrog mig - och simmar vidare och fotar lite sjökock, plattfisk, sjöpungar, havsnejlikor, tejstefisk, cylinderrosor av olika sorter och lite öronmaneter.

Öronmaneterna är vackra när man lyser på dem med lampa så varför de ser ut som grön geggamoja när jag fotar dem med blixt förstår jag inte men det kanske löser sig framöver
Nere på 20 meter så är det gott om dem i alla fall och jag fortsätter sen att leta efter mer att fota, Fler eremitkräftor kanske - de sitter ju i alla fall hyggligt stilla Tillräckligt svårt ändå och när jag dessutom är ca 3-4 kg för tung med kameraaset känns det som det är den nivån jag ska hålla mig på idag. Förundras då jag smyger ner i dyn hur botten rör sig, inte på grund av att jag rör upp utan för att hela botten är täeckt med plattfiskar, ser säkert ett trettiotal plattisar, varav många rödspättor (Läste att de är på väg att fiskas ut - men just här så verkar det finnan gott om dem).

Mulligt här nere och jag stortrivs, känslan av att vara tillbaka där jag hör hemma kommer över mig men det kan förbättras lite till, tex skulle det vara skoj att fatta varför min kamera inte funkar längre.... Kollar i displayen och där är det svart, oki, batterierna som har gått typiskt, jag tog inte med extra heller, vad beror det här på nu då, visar sig när jag kommer hem att batterierna inte tar emot laddning som de ska - trööööööött !!!!

Nåja efter 50 minuter så börjar vi simma uppåt och på vägen upp lyckas jag i det pissegula ytvattnet simma in ett par manettrådar som klistrar sig över mina stackars läppar men ja det är ju bara att gilla läget. Säkerhetsstoppar och kollar på lite smörbultar. Jättefina och inte alls så blyga som de brukar vara, de kanske har börjat känna mig, vad vet jag
Sikten är så dålig att jag inte kan se något vid uppstigningen de sista tre meterna så jag håller handen framför mig och hoppas att de där geléiga mördarna inte ska ligga ovanför mig och vänta på en ny attack men det går bra, skönt att bryta ytan.

Efter ett mycket lugnt och stillsamt dyk slänger jag upp kameran på bryggan där Tomas redan står och väntar, går upp och det är dags att göra ett besök i bladverket på land för att kolla vilken grön färg bladen har..... eller något, bråttom av med kläderna i alla fall och skuttar i väg

Går sen upp och hämtar grill, dum grill i dag, kolen brinner lite dåligt, så korvgrillningen går väl sådär men vi blir nog mätta och belåtna allihop för det blir korv över och vi sitter och snackar lite skit i det ganska hyfsade vädret. Faktiskt skönt med lite moln då man inte behöver svettas ihjäl i torrdräkten.
Inser under ytintervallet att jag är väldigt väldigt trött och bestämmer mig för att ställa in morgondagens dyk då jag hellre är hemma och vilar och kanske tittar igenom kameraeländet, ska ju ut i veckan som kommer också , men dags att ladda för ett andra dyk i alla fall, gôtt !!!
Det är kul att dyka !! , mera mera mera ....!!!


Tack till
Tomas och Jörgen - för gôtt sällskap
Glen och Susanne - ni vet varför hoppas jag
Björn Rohman - tack för hjälpen med dräkten - blev kanon !!
Carlsberg - föra alla goa stunder
www . fultal.com - tja vad ska man säga *asg*
alla ni som erbjöd mig att dyka lite varstans över landet

Inget särskilt tack till
Göran
Bruneis turistbyrå
Posten
Maskrosor