Namn: Lösen:

Dyk nr: 136, Hällebäck, Gullmaren


DYKARE :
PARKAMRAT :
Mikael  
DATUM :
2007-07-05
MAXDJUP :
26 meter
DYKTID :
62 minuter
VATTENTEMP :
18 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
383 ggr

Genomgången av kameran i går och att ha fått se vilka bilder som går att ta med rätt inställningar var inspirerande och nu ska inspirationen omsättas i att testa i verkligheten. Vi byter om till torrdräkt hemma hos Glen och Susanne och åker ner fullt påklädda till Hällebäck där vi av outgrungdlig anledning är ensamma, vadå en Torsdag förmiddag i hällande regn är inte alla ute och dyker då .

Packar ur bilen och kollar i vattnet för att se om sikten verkar bättre än förra helgen då det var riktigt uselt. Hrmmm det är ännu sämre, spännande . Vi får på oss utstyret och kliver ner från bryggan och går ner i det pissegula vattnet. Trots att vi är (tror vi i alla fall) ca 50 cm från varandra så ser vi inte varandra alls. Vi följer kedjan som håller bryggan ner med händerna för att hålla orienteringen och nere vid 3 meter så börjar jag ana min buddies bubblor + att jag kan följa dem på ljudet. PÅ 6 meter så ser jag konturen av en mörk skugga och på 8 så är sikten så pass oki att jag kan konstatera att midsommarstången har rasat och min buddie ligger precis snett framför mig. Massor av snultror simmar i den numera helt algbeklädda stången men vi fortsätter nedåt mot förhoppningsvis bättre förhållanden. Masken läcker som ett såll, glömde raka mig men det släpper vid 16-17 meter då den trycker fast bättre.

Nere vid 16 meter börjar silten släppa så pass att jag kan sätta mig ner för att börja leta motiv att fota och vi håller till här en stund där jag provar med en sjökocka och några eremikräftor.
Känns bökigt men ändå avsevärt bättre än tidigare försök med kameran och jag ser att det börjar likna något i alla fall och jag känner att det finns hopp
Vi simmar vidare nedåt och vid 26 meter ser jag en fin liten krabba som nog vill vara med på bild

Simmar över den och vänder mig om ett par meter ovanför botten. När jag ser krabban och tittar strax ovanför så ser jag ett gigantiskt siltmoln komma som värsta lavinen nedför slänten och jag ger snabbt upp tanken om att få krabban på bild. Simmar i stället vidare in mot klippan som är täckt av anemoner och rörmaskar. Testar att fota en sjöborre men får inte till fokus alls då ljuset från blixtarna är så pass klent och stökigt att ändra så testar jag att fokusera manuellt, nästan men inte alls bra blev resultatet. Det är tyvärr ganska svart här nere så svårt att se i sökaren.

Vi simmar upp lite grand efter en stund till 18-19 meter och lägger oss på en platå där vi fotar en bra stund, piprensare, maneter som fastnat i havsnejlikor, anemoner, bägarkoraller och sjöpungar blir tacksamma motiv då dessa inte rör sig så mycket

Efter en stund fryser min buddie så vi börjar bege oss tillbaka. Det tidigare gula vattnet känns helt plötsligt lite ljust och trevligt men pga av alla maneter i vattner så handlar det mera om att överleva återsimningen och undvika de dödliga tentaklerna så gott det går. Det svider till lite på läppen men jag simmar vidare. Min buddie får också en tråd över ansiktet men vi måste ju upp och vidare då han fryser. Jag provar att fota en blå brännmanet, med sin fantasiská färg är den en liten juvel i det gula vattnet men jag har svårt att fokusera då det är allt för grumligt och vissa fysiska behov börjar kännas allt mer. Vi kommer tillbaka till kättingen som ligger från bryggan och säkerhetsstoppar, det finns absolut inget att se för sikten är i princip NOLL !! , vi tecknar till varandra då vi ska gå upp och jaa, det är ju bara att hoppas att det inte ligger en manet framför ansiktet. De sista 15 cm kan jag skönja vattenytan och inser att jag har klarat mig.

Min buddie klarar sig också. Vi simmar in och går och tar av oss allt, regnet strilar ner och jag är blöt om foten och i ena ärmen. Foten på dräkten visar sig att ha ett hål i hälen, (Hittades senare på kvällen) och när jag fotat så har jag rört handlederna så pass att jag fått ca en liter vatten medan vi dök, men jag frös inte i alla fall till skillnad från min buddie. Kollar flaskan och jag har gott över 130 bar kvar enligt datorn dvs troligen 150, hrmm halv tank kvar, det är lite bra i alla fall.

Vi åker tillbaka till Paulsens och grillar lite korv, tankar upp flaskor och sitter i tryckkammaren och dricker vatten och kaffe och snackar lite skit. När vi kommer ut har det börjat lätta och vädret är på väg att spricka upp, Hrmm dags att dyka i lite sol, kanske blir bättre och kanske att bilderna kan bli ännu bättre, gud vad skoj det var att fota igen och känna att det finns hopp.

Det är kul att dyka !

Tack till:
Mikael - för genomgång, dyk och bildinspiration
Nikon för min nya fina 105a - mitt lilla hjärta
Joachim på Scandinavian Photo för att du fick min kamera lagad i tid
Malin för storyn om penisfäktarna - skrattar ännu
Göran för allmän uppmuntran

Inget särskilt tack till:
Stockholms Lokaltrafik
SMHI
Kim Jong Il - nordkoreas diktator