Dyk nr: 148, Hällebäck, Gullmaren

Efter ett härligt och skojigt ytintervall med massor av bus så tar vi återigen på oss utstyret för att den här gången simma åt höger ut mot klipporna. Jag och ytsim är inte så kompatibelt, jag verkligen Haaatar ytsim, bortkastat och onödigt om det går att undvika. Tyvärr har Borg redan simmat ut och lagt sig ute vid spetsen så vadå, jag får väl inte vara sämre samtidigt som diverse osammanhängande könsord och andra besvärjelser haglar inne i min hjärna men jag tar mig till slut ut till spetsen där vi strax har sällskap av Jörgen och Malin också

Vi går ner och sikten är rätt kass, betydligt sämre än förra dyket på mjukbotten men den blir bättre ju längre bort vi kommer och klipporna är vackert klädda med havsnejlikor. En sjökock och en plattfisk ligger mycket vackert precis på kanten till klippan och jag gör ett par tafatta försök att fota dem, blir sådär men ja vi simmar vidare, har inte tålamod att hänga där. Flera stora torskar simmar längs klipporna och bägarkoraller, gullmarsanemoner, sabella, Tubularia - som tyvärr var indragna allihop ?? ">, sjöpungar den största pungen var ca 25 cm lång, jisses vilket organ !!! ">

När det är som vackrast har jag förbrukat halva tanken. Kände mig tung, mådde illa efter allt korvätande med därpå följande sura uppstötningar med blandat ketchup och senapsmak blandat med lite räksallad.... say no more....">, samt det evigt skvalpande saltvattnet i regulatorn gjorde att jag kände mig seg och matt. Kan inet tänka mig att den korta nattsömnen skulle ha bidragit men kände mig grymt seg. Ett par stora fina hummrar och en ål ser vi på vägen bort. Hummrarna ligger så fint när man ser dem men så fort jag riktar ljus mot dem så är de borta tyvärr, måste klura ut något

Vi vänder vid en klippformation som är som en ravin och vi lägger oss på 12 meter och simmar tillbaka. Dåligt val då fromligen kryllar av maneter även här och labyrintsimmet börjar igen. Vi går ner till 16 meter där sikten är bättre och maneterna färre till antalet men snart är min dator tjurig på mig så jag går tillbaka till den gulbruna IKEA-diarrén som förgyller Gullmaren just nu. Jörgen och Malin har vi nu tappat men vi simmar på.
Fredag 13 kan ju sen bara sluta på ett sätt. Ser en fet manettråd precis till vänster om mig och jag hajar till och drar instinktivt undan huvudet och tittar nästan på en gång ut mot höger, där planterar jag in ansiktet i en annan manets väldiga kött och trådmassa till underrede och jag skriker i en lång harang av här ej nämnbara könsord ut smärtan när trådarna lindar sig kring kinder och läppar. Det är tufft i vilda västern !!!

Måste ju vidare men cheez vad det killar i ansiktet nu , Hittar en integrerad viktficka som jag försöker lyfta upp för att kolla om vi kan bärja med oss den. Eller ja så integrerard är den ju inte längre eftersom den ligger här alldeles själv. Lyfter med vänster hand och jag känner att den är tuuuung , sjunker ner. I höger hand har jag ju kameran så även nästa försök ges upp ganska snabbt , Min buddie kommer till undsättning, han har i alla fall båda händerna fria så han kånkar med sig eländet tillbaka. Genom ett allt gulare vatten med sämre och sämre sikt avslutar vi genom havsnejlikelandskapet i det som känns som ett evigt slalomsimmande mellan maneter och deras trådar för att till slut komma fram till bryggan.

Jösses att det kan vara en sån transportsträcka sista biten. Borg kände igen någon liten pinne ca 6-7 meter innan vi kom fram och när han pekade att bryggan låg snett inåt så var säkerhetsstoppet redan klart liksom. Jag såg inte den pinnen men väl den Orangea ishavssjöstjärnan som låg kvar på sin plats från förra dyket - bra att veta att man kan sikta in sig på den från nu "> !!

Simmar in sista metrarna och mina fina djävulshorn på huvan har visat sig vara riktiga manettråde samlare så Borg får skölja bort det mesta innan vi går upp. Upp på land och jag får av mig utstyret och hjälp med torrkedjan för att sedan likt en liten graciös gasell skutta ut i buskagen och titta på bladlöss
När jag kommer tillbaka ca 1 liter lättare så smusslar Borg fram en liten pilsner som sitter som en smäck just nu. Det är kul att dyka !!
Visade sig sen vid upppackning av viktbältet att Borg släpat 8 kilo bly extra med sig hela vägen tillbaka - tung dykning det

Övriga gänget ansluter efterhand och vi packar ihop oss för att bege oss upp till Team Paulsen där vi fikar, snackar skit, fyller luft och bara njuter i solen efter en mycket rolig och trevlig dag. En efter en droppar vi av hemåt där det ska fyllas luft hos Oxygene, duschas, ölas mm.
Fredag 13 var förutom brännmaneten i ansiktet en riktigt bra dag den här gången, men jag får väl igen dubbelt nästa gång he he !!

Tack till:
Borg
Jörgen och Malin
Alla som var uppe hos Glen och Susanne och hade skoj och njöt av solen sista timmen före avfärd
det är dykträff !!!!

Inget särskilt tack till:
Med ett sånt avslut på en sån här fin dykdag har man inget att inte tacka för