Dyk nr: 151, Wakatobi House Reef, Indonesien

Efter att ha stigit upp okristligt tidigt och gjort ett försök att få i sig gårdagens eller nattens sent levererade frukost så befinner vi oss förvånansvärt snabbt ute vid flygplatsen.
Vi blir snabbt inslussade i VIP-loungen där det blir lite tid för en minifrukost som jag nu kan få i mig och vi får sen en kort genomgång av dagen innan vi likt sällskapsresenärer i ett långt lämmeltåg blir utguidade till vårt privata flygplan.

Då det visar sig att vi tillsammans har checkat in lite mycket bagage så blir vi tvungna att stanna på Ön Sumba och tanka lite för att sen ta oss vidare till vår paradisö. Skönt med en bensträckare på vägen och när vi flyger över ön så kommer idéer om ännu ett resmål som ska upplevas. Sumba var grymt häftigt från ovan med sina bergsluttningar och dalgångar och påminde om en blandning av Grand Canyon och öde vildmark

Väl på Wakatobi resort så får vi en mycket god lunch, skönt då jag var dödshungrig och hade huggit ner någon om jag inte fått mat snart men efter maten och lite lugn i magen och hjärnan fått energi så känns det bättre och det blir lite genomgång av regler.
Efter det så är det dags att fixa dykutrustning till dykcentret och där visar det sig att jag och Malin är de enda som inte gått på guidernas historia om att skjuta upp checkuppdyket till morgondagen pga starka strömmar…… de andra tittar lite avundsjukt på oss då vi går ner till stranden där vi snabbt väger av oss och går ner och simmar ut genom den sjögräsklädda botten utmed piren.
När vi kommer nästan ända ut pekar guiden Yann på några stora fiskar som simmar förbi oss och sen in under bryggan. Där formligen kokar det av fisk, i huvudsak Jacks som simmar runt och helt plötsligt kommer de farande ut framför oss i en lång aldrig sinande ström. Jösses vad fisk och det är ännu fler längst ut under bryggan. Fräckt !!!!

Vi går ner och får göra några övningar, tömma helfylld mask och octopusandas. Sliter av mig masken och tömmer den och det ifrågasätts inte om kunskaperna. Malin får börja och sen är det min tur. Inga problem, handgreppen sitter liksom och det känns riktigt seriöst att man faktiskt visar att man funkar under vattnet och inte bara släpps ut. Borde absolut göras över hela världen, man har ju faktiskt inte en aning om dykare är dykkunniga nuförtiden.... ">

Vi simmar sakta utmed revet och jag letar efter små skojiga saker. Mjukkoraller och svampdjur är precis överallt, sjöpungar och diverse tagghudingar ses också i massor liksom en hel del fisk.
Orkar inte börja gräva i botten på det här dyket utan följer mest med på lagom avstånd.
Eftersom kamera inte är tillåtet på checkupdyket så känns det lite som det kvittar vad jag ser.
Ett par nakensnäckor är naturligtvis alltid skoj och vår guide pekar ut en stor baramundicod som står under en klippa och solar eller vad nu barramundicodar gör ….. Några vackra dottybacks och mängder av olika färgade sjöpungar är annars dykets höjdare. Det är ganska dålig sikt, pga det konstiga vädret som varit, bara 20-25 meter och färgerna känns inte lika intensiva som de gjorde förra gången här för 5 år sedan. Detta visar sig vara ett fenomen som bara gällde idag dock

Strömmen som de var så oroliga för och som fick alla att avstå checkupdyket lyser med sin frånvaro och vi glider sakta sakta utmed revet. En klick med nakensnäcksrom ligger utsmetad på en korallbit.
Just det ingen kamera…. Ingen idé att kolla för nära då jag inte kan fota i alla fall….

Vi simmar vidare, inga ghostpipisar och inga coola räkor, hrmm inte van att inte hitta saker…. Då en orangutangkrabba plötsligt uppenbarar sig i en anemon, gud vad fräck den är, 13,1 meters djup försöker jag memorera men så inser jag att tidvattnet som är 2 meter gör att det är ganska ointressant. Försöker spana in hur det ser ut här i stället så jag kan fota den någon annan dag om husrevsdykning kommer upp på dagordningen.

Mot slutet av dyket kommer vi till den plats jag känner igen, en ravin i revet med nästan bara sandbotten, ser slitet ut men har massor av skojiga gobies i sanden och massor av pistolräkor.
En jawfish och ett par plattfiskar ser jag också, allt inom bara ett par meter. Vi går upp och gör säkerhetsstopp och en stor fet drakfisk simmar föbi mig på bara någon meters avstånd och sen sakta bortåt, grymt ballt annat är skär- och grässnultror som kan vara rätt skojiga de med men......

Då den så omtalade strömmen fortfarande inte har dykt upp så simmar vi tillbaka längs med stranden på bara någon meters djup och jag passar på att leta efter robust ghostpipefish bland bladen men de vill inte vara med idag.
Det jag istället ser mest av är alla blad som virvlar upp av vår guide för se frogkicks det har inte han lärt sig alls. Jisses vad det virvlar blad här. Så mycket att jag faktiskt inte ser mer än 10-20 centimeter framför mig ett tag.
Dyket tar slut och vi ställer oss upp i den vita stranden. Halva resorten står på stranden och väntar på kommentarer om sikten och vad vi sett.
De är allt bra avundsjuka på oss märker jag då vi berättar att någon ström var det absolut inte och det hymlar lite om guiderna som lurat dem och bara velat ha en dag ledigt
Vi skrattar åt den sköna upplevelsen och busar lite med guiderna och går och plockar av oss utstyret och sen efter en kort dusch, lite kamerapyssel och ombyte så går jag ut och sätter mig ett par timmar i bryggbaren (Jettybar) och avnjuter ett par tre liter öl och läser en god bok, Mmmm det är kul att dyka !!!

Tack till
Malin
Yann
Wendy

Inget särskilt tack till
Johan S
Greven av Montecristo
Jupiter FC