Dyk nr: 153, Fan 38 East, Wakatobi, Indonesien

Dagens andra dyk ligger bara dryga 10 minuter bort med båt och vi går efter briefingen, där man berättar att vi ska vara försiktiga då ett par har bränt sig rejält på maneter – portugisisk örlogsman – under föregående dyk ner längs en dramatisk och helt fantastisk vägg .

Den är klädd med de mest fantastiska mjukkoraller och fantastiska gorgonier (Solfjäderskoraller) De största är upp mot 3-4 meter i diameter. En jättestor Puffer kommer glidande och jag mosar upp mig riktigt nära och drar av ett par bilder på fiskens öga och simmar sakta vidare i den lätta strömmen. Testar ett par macrobilder på korallpolyper från en mjukkorall bara för att se vad jag har att leka med och provar även på hårdkoraller, nya idéer om vad jag kan lägga upp för bilder dyker upp men mer än till dessa få bilder på koraller blir det inte under resan, det fanns för mycket annat i huvudet. Mitt i en korall bor en liten eremitkräfta av den ”stationära” typen.
Tänk vad hemskt att inte kunna flytta eller röra på sig
Den bor där i sitt lilla hål i korallen. Hur den hittat just dit begriper jag inte då jag inte satt mig in i hur mäklarbranschen för eremitkräftor funkar särskilt inte för den här sorten som inte kan krypa iväg ">, Hur kan den komma till just den här visningen och hur kom mäklarkräftan dit …. Ja ja dessa outgrundliga frågor.

En liten blå plattmask på en grön korall gör sig fint på bild tänker jag men i det strömma vattnet är den här lilla gynnaren svår att få fokus på. När djuret rör på sig mer än två millimeter så är den ur fokus. Oki …..kommer att bli spännande det här med så litet skärpedjup att jobba med då det ofta är lite strömt och ibland dyning ner till 20-25 meter, ligger och klurar på hur jag ska få till några bilder alls, gud tänk om jag inte klarar av det här alls men det ska nog bli bra till slut.
Ytterligare en liten plattmask sitter på en ”hydroidpinne” som sticker ut ur revet men den är i stort sett omöjlig att få fokus på i det strömma vattnet och då det inte finns något alls att stödja mot här ute i det fria blå vattnet så får det bli lite ofokuserat.

Några vackra filefish och en stor leopardtryckkare, väcker uppmärksamheten och grymt mycket fisk överlag. Jag testar att fota fiskar för att se om jag klarar det. Visar sig vara lite klurigt och jag måste tänka om lite. ”Lilla Hjärtat” = 105an visar sig vara en lins man inte går närmare en simmande större fisk än ca 2 meter och då är det stökigt med blixtarna att få till det med färger och även fokus måste jag tänka om en del. Bra att testa i alla fall och en liten fjärilsfisk fastnar i alla fall med ett skarpt öga till slut.

Dags att gå upp efter en stund och vi simmar ut från väggen och ut i det blå där vi håller uppsikt efter portugisiska örlogsmän som jag bara sett på bild och på film hittills men då de är dödligt giftiga har jag ingen lust att få en sån i ansiktet i dag i alla fall. Vi klarar oss undan dessa små gynnare som är mycket mindre än vad jag trott i alla fall, endast ca 5 cm långa och vi kliver mycket nöjda upp på båten och drar iväg hemåt för lunch.
Lite mat på det här dyket och en timmes powernap – wahoo !!! – Det är kul att dyka !!

Tack till:
Dykguiderna, Erwin, Yann, Ramon
Solen – för ljuset och livet
Manna – tänker på dig, knasboll !!!
Mina barn - Fredrik och Victoria
Larson – ”the Far side”
Tobbe för att du kontaktade mig innan du skulle handla, krokarna jag köpte var kanon för kameran !!!!

Inget särskilt tack till
Metallica
Dammsugaren Volta 500 W Lux
Antikhandlaren i Söderköping


Bilder på www.sportdykare.se