Dyk nr: 159, Teluk Waitii, Wakatobi, Indonesien

Vi går efter dagens första dyk och ett ytintervall på en timme där jag legat och grillat mig ute i solen ner i vattnet. Det känns kallt, Brrrr !! ">,
Säkert för att jag blivit så varm i solen men känslan går snabbt över då jag kommer under ytan.
Glider ner på den yttre sidan av åsen och börjar att kika på en liten dottyback som jag tycker är söt. Har för mig att den finns i ”Hitta Nemo” så den måste jag ju ha på bild

Glider vidare och får snart se en svart Ribbon eel, lägger mig ner på det just här sönderbrutna korallblocket och tar ett par bilder. Tänker att det här blir aldrig bra, svarta fiskar är ett verkligt hatobjekt så jag måste komma på något för att få fram att det faktiskt är ett djur.
När jag tittar på fisken som sakta vajar där så tänker jag på ögongloberna, de borde gå att få fram om jag kryper nära. Så jag lägger mig riktit nära och känslan av att fisken ska börja nafsa eller rent av hugga mina fingrar börjar flyga över mig men fisken, förmodligen livrädd…., vajar så fint vidare och jag får till slut min bild, godkänd

Jag simmar vidare, en krokodilfisk ligger och poserar och den ska självklart förevigas även om jag fotat såna till döddagar, den obligatoriska ögonbilden hinns med också, känns aningen avslaget då alla redan tagit dessa bilder men ja det får vara så….

Hittar en stor klick med nakensnäcksrom, en röd stor blaffa som ser ut som en vacker röd ros. Ros-tanken får mig att må illa just nu men det kan ju vara något annat som gör det, den där hemska smörgåsen på båten eller att jag drack för lite vatten uppe på land .
Ja ja behöver inte ”mata fisk” just nu i alla fall utan kan simma vidare.
Fotar en leopardtryckfisk som jag bara älskar. Vackra och fina djur men återigen, svart och vitt….
Svårt svårt och att få med ögat på dessa fiskar är ju snudd på hopplöst men jag gör ett par försök som känns halvskapliga.

Ytterligare en Ribon eel ligger längre ner på revet. En blå den här gången, grymt häftiga djur.
Den svajar fram och tillbaka och runtomkring den simmar små glasfiskar fram och tillbaka precis utom räckhåll men den gör ett par utfall mot småfiskarna, ser spännande ut och jag vill ligga kvar och titta. Här skulle man haft vidvinkel är tanken som flyger genom huvudet.
Nästa tanke är att jag vill fota precis när den hugger en liten glasfisk. Jäää rajt….. in Your dreams tänker jag och lägger mig ner och bränner av en serie bilder på den otroligt vackra lilla filuren.
Lilla och lilla förresten, de kan bli ett par meter långa även om man sällan ser mer än kanske 30-40 cm max…..!

Tittar på datorn efter en stund och jag ligger på gränsen till att datorn ska börja skrika på mig.
Gillar inte dekodyk och särskilt inte när man ska dyka mycket och är så gruvligt långt borta från tryckkammare mm. Nästa transport härifrån går om 7 dagar......
Börjar gå upp på andra sidan revet som är lite mer slitet men där väggen då badar i sol och bara känns ljus och vacker. Blir glad och när jag ser en söt liten nudi så kan jag ju inte bara simma vidare utan måste fota en stund till.
Snigeln är ganska aktiv och den kryper närmare och nämare min lins och ett tag får jag den nästan in i sökaren. En underbart söt liten gobi med en ryggfena jag aldrig sett förr tar en del tid och jag får mina bilder på den söta lilla fisken.
Visar sig senare att ingen sett just den här sorten förr eller i alla fall tänkt på den. Skoj !!
Tittar på min tid igen, hrmm 17 minuter uppstigningstid, dags att pallra sig uppåt.

Avslutar dyket nynnandes på diverse gamla 80-tals klassiker bland små söta frökenfiskar, små räkor och tryckarfiskar med röda tänder !!! Några kardinalfiskar står och ”stampar” blandar korallerna, ser ut som de står på led, låten ”Hold the line” dyker in i huvudet och sen går den låten resten av dyket

Det känns lite tråkig mot slutet men räkorna och musiken räddade mig från att dö av tristess sista 5 minutrarna. Dekot tar slut till sist och jag simmar upp lagom i tid och med gott om luft kvar.
Inga maneter på ytan och jag går ombord och sveper in mig i en handduk och sätter mig sen i solen för den korta resan tillbaka. Lunch hägrar och jag tror nog en powernap står på tapeten idag också.
Livet är gôtt och det det är kul att dyka.

Tack till
Malin
Erwin
Räkan
Toto

Inget särskilt tack till
Ralph Lauren
Västtrafik
Vasa Sportbröd