Dyk nr: 166, Wakatobi House Reef, Indonesien

Efter en välbehövlig - ja med tanke på det oerhört hårda liv jag lever här.... - powernap på ett par timmar... så åker vi ut tre minuter och kan påbörja nedstigningen på husrevets västligaste del.
maneterna är borta och vi ser inte en enda på vägen dit.

Vi går ner en bit och hittar på en gång en hel del nakensnäckor, en baramundicod som inte vill vara med på bild, dumma den och helt fantastiska mjukoraller.
Korallerna blir vackrare och vackrare ju längre vi driver med strömmen, skulle haft en vidvinkellins här, surar lite då jag inser att jag inte kommer kunna ta många bilder det här dyket pga strömmen.

En liten mjukkorallkrabba sitter dock lägligt till som jag lyckas pilla fram den till en skaplig position
för att fotas. Det går sådär, den kryper undan hela tiden men jag kan se att det är krabba men inte mycket mer. En stor Muräna blir nästa offer för min närgångna kamera och den poserar i alla fall villigt i strömmen.

Vi glider vidare, dyket är ganska tråkigt då vi bara driver men visst njuter jag, Korallerna är så perfekta och enastående färger visas upp att jag nästan gråter, tänk att det sett ut så här på andra platser förr men som inte kommer i närheten längre.... tragiskt.

Simmar på en liten formation med små blomformiga koraller av någon art jag inte noterat tidigare. Tre av dessa små blommor står lite avsides och jag tar en snabb bild innan strömmen greppar tag i mig och jag inte ids simma tillbaka. Glider vidare, njuter av stillheten och lugnet.

En stor maffig anemon sitter i strömmen och vajar men den är lite annorlunda mot andra anemoner då den inte har några armar i mitten av sin kropp kring munnen. Det ser rätt skoj ut för jag ser dikret en litne smileygubbe som sitter där och jag bara måste tvinga mig på plats för att få bilden. Resultatet naj lite skoj med PS kanske om jag ritar in ögon och lite tänder eller något men annars ser det mest veneriskt ut....

Dyket närmar sig slutet, en nakensnäcka igen av modell Pteraeolidia eller något hinner jag med att fota. När alla börjar gå upp viftar Ramon på mig och gör segerdans och skriker i regulatorn. Simmar dit mot strömmen och parkerar mig in i en klippskreva fylld med sand. Han har hittat en vit liten pygmée, tjohooo !!!
Börjar genast söka efter den lilla gynnaren i kameran men den är allt annat än sitta stillig utan hoppar fram och tillbaka i strömmen och hur en sån liten gynnare till synes obehindrat kan simma mot strömmen när jag själv måste kämpa känns lite orättvist eller det den allt latare gubben i mig som kanske borde göra något åt konditionen....

Vi blir kvar en bra stund då ingen av oss vill gå upp utan jag fotar vidare för att i alla fall få någon skaplig bild. Efter 84 minuter är det läge att gå upp för de andra väntar ju på oss.
Skrattande och med varsitt påklistrat jätteleende kliver vi ombord och åker in till bryggan. Ladda batterier, duscha, hinna ut till baren för kvällens fyra första öl och sen en shcysst på middag på det. Hu vilken dag, jobbigt att dyka ju men det är kul , somnade efter ½ sida i boken senare på kvällen !!

Tack till
Ramon - utan de ögonen och förmågan att hitta grejer hade dykert varit mediokert, nu vart det grymt bra


Bilder på www.sportdykare.se