Namn: Lösen:

Dyk nr: 204, Wilde side, (White hole) Bonaire


DYKARE :
PARKAMRAT :
Janne, Pasi, Milea, Hjerpe, Karin, Puffin mfl  
DATUM :
2007-09-17
MAXDJUP :
16 meter
DYKTID :
67 minuter
VATTENTEMP :
29 grader
SIKT :
20 meter
VISAD :
309 ggr

Sådär ja, efter vårt lilla stopp inne i land så har vi återigen tagit oss ut i den mäktiga Atlantens guppande hav även om den inte alls är så "Wilde" som den kan vara, tvärtom är det i dag ganska lugnt

Vi har stannat precis ovanför revet på bara 4-5 meters djup och vi rullar i en efter en enligt Larrys direktiv och simmar sen i samlad skara till det som mest liknar ett stort badkar.
I revet är det en gigantisk urgröpning som ett stårt hål rakt ner till ca 16 meters djup och i det här "badkaret" ska vi dyka. Vit sandbotten och massor av gammal bråte från döda koraller och alger ligger på botten och det ser skittråkigt ut först men direkt så ser jag och Milea en stooor stingrocka som ligger nedgrävd i sandbotten.
Vår lilla minifascist till divemaster missar den helt men när vi har simmat bort ca 25-30 meter och någon har skrämt upp rockan från sin viloplats så tittar han bakåt och skriker i regulatorn att vi ska kolla på rockan som simmar i väg. Eeehh ">, tror han missat att vi låg och tittade på den från typ en meters håll alldeles nyss..... ja ja !!

Vi glider längs väggen en bit ut på sandbotten och tittar på ja i stort sett ingenting när lillhitler återigen ska visa något, den här gången ögat på en stor snigel, ganska roliga de där faktiskt men inte så nytt för lilla bortskämda jag så jag struntar i det och simmar ut över sandbotten då jag ser en massa tarpooner ca 30 meter bort stående på andra sidan gropen. Weehooo !!, Lägger mig och räknar men slutar vid ca 35 för de kommer några till och blandar sig i så jag tappar bort mig.

Dyket går vidare, gruppen splittras upp allt mer och snart är det "var dykare reder sig själv", går ju inte att ta vägen någonstans i alla fall i detta lilla tillhåll så det känns skönt att slippa simma i grupp. Jag lägger mig i mitten och kollar vart alla andra simmar och fotar så kan jag ta ut godbitarna även om det är riktigt fräckt att sväva ikapp med alla tarpooner som nu har börjat röra sig ut över sandbotten. Som mest får jag 9 stycken på samma bild och med ett riktigt läckert ljus.

Tittar upp och ser en örnrocka sväva sakta över oss, skriker som en tok till Milea som har den typ 2 meter ovanför huvudet och kan ta världens bild men hon hör inte och ser den först då den kommit en bra bit bort, synd på ett fint "kodakmoment" men men inget att göra. Vi ser istället en sköldpadda och racar ikapp den en stund och även här får jag till ett par riktigt fina bilder och en som jag blir riktigt lycklig över för den är verkligen kanonfin.
Skrockar och börjar nynna lite för att sen glida ner i gropen tillbaka till tarpoonerna. Ligger och slödyker mest och bara är men efter en dryg timme är det dags att gå upp då immersionen har börjat göra sig påmind igen och jag är milt uttryckt djefvligt kissnödig. Blir glad då vår divemaster inser att det är dags att gå upp också och samlar ihop härket och simmar tillbaka till båten.

En efter en skickar han upp oss på bästa militäriska vis genom att med hela handen peka ut vem som får gå upp och i vilken ordning. En procedur de brukar göra när det är lite rough at sea men som idag kändes totalt onödig med tanke på att det var nästan kav lugnt....
Jag lägger mig strategiskt under stegen och blir utvald ssom nummer två och tur var nog det annars hade jag kissat på mig. Skönt att komma upp på land och slippa ifrån trycket lite.
Alla är snart uppe i båten och humöret är gott bland samtliga, vissa dock mer kissnödiga än andra och när vi kommit in är det inte bara jag som kastar oss i vattnet för att få slappna av lite.
-Dont destroy my water !! - ropar Larry och skrattar.
Vi skrattar gott också, vadå det är ju kul att dyka !!

Vi tackar för en rätt skojig förmiddag och ser hur de andra kommer som ska köra efter oss, det visar sig att vi haft tur med sikt och dykning då de andra får superdålig sikt, ibland ler livet mot de goda . Nu åker vi hem och äter lunch

Tack till
Pasi, Janne, Milea,
Hjerpe, Krassman,
Foppa, Bagarn,
Karin, Liselotte
Larry

Inget särskilt tack till
Arnold
Jesus
Parkeringsbolaget
Yahoo