Dyk nr: 214, Margate Bay, Bonaire

Dags förr plurr igen , Vi byter snabbt om och traskar ner i den blåa oceanen som ligger nästan spegelblank framför oss. En bil ytterligare står här men de verkar redan vara i vattnet så det känns som det inte ska bli trångt

Vi simmar ut den korta biten ut mot revkanten och direkt ser vi ett stort stim med någon sardinliknande fisk. Pasi börjar filma, Janne tar en del kort men simmar snart vidare. Jag bara hänger.... helt betagen av stimmet som sakta pulserar fram och tillbaka mitt i det blåa vattnet. Ibland splittras det upp och de börjar simma över revet men lika snabbt igen så är de tillbaka i det blå och formar en stor oformlig massa av sushi. Ett par jacks kommer glidande och går rakt genom stimmet.
Fiskarna reagerar blixtsnabbt och fomerar sig till en stor tät boll. Wow !!!
Jacksen reagerar lika fort och börjar nu jaga, en stor trevally kommer glidande och med sig har den två kompisar strax bakom. Även de börjar jaga. Stimmet är kompakt, en riktig baitball som man sett på TV och så gärna velat se live. Här nu ! rakt framför mig ! pågår ett skådespel som är så vackert så man vill gråta.

Stimmet pulserar och vrider och vänder helt synkront och ljuset som faller ner i det blåa vattnet gör det hela än vackrare och ljuset som speglas i fiskarna silverblåa fjäll är fantastiskt.
Efter en bra stund simmar jag och Pasi vidare. Ser en pytteliten sköldpadda, skalet är inte större än att jag kan lägga handen över det och täcker det med handflatan och mina fingrar. Har aldrig sett en så liten turtle ute i havet förr
Janne ligger långt bort och fotar ,jag signalerar till Pasi att jag simmar tillbaka till stimmet. Väl värt att spendera ett helt dyk på känner jag.

När jag är tillbaka är jakten över och stimmet är ganska utspritt. Jag testar att simma runt det och samtidigt som jag simmar så håller jag in purgeknappen på min octopus så den släpper ut luft och luften bildar en barriär som fiskarna inte vill simma igenom. Precis som jag sett späckhuggare och stora bardvalar göra när de ska äta
Jag simmar snabbt runt stimmet och snart är det ihopsamlat rädda för att jag ska komma och sluka dem , Jacksen har nu reagerat på det jag gör och det som händer och börjar att jaga igen, skådespelet är på gång på nytt Jag bara hänger och tittar, förstummad av det vackra som sker framför mig, förvisso kamp på liv och död men stimmets pulserande ljus och rörelser har en attraktion som är svår att beskriva, den måste upplevas.

En barracuda står vid en mjukkorall och stirrar fascinerat ut mot det som händer. Jag gör något för att testa en grej. Tar min "petmoj" och drar fort fram och tillbaka genom vattnet och skapar ett brummande ljud som barrisen blir nyfiken på. Den vänder huvudet mot mig eller ljudet och kommer sakta glidande. Så fort jag slutar stannar fisken och simmar tillbaka, Jag provar igen jodå den reagerar, ljud under vattnet är fascinerande men jag har fått skit för att sagt det förr *asg*
Hur var det ?? valhajarna jag nämde för en så kallad kompis som hon fick spel på för att "ljud det kunde hon" *asg*, tänk att sluta vara kompis på grund av det ..... *suckar*..... sicket pucko....

Jag fortsätter med mitt "dirigerande", ljudet är som ett lågfrekvent brummande men hörs tydligt. Barrisen tror väl att det är en skadad fisk precis som man kan locka haj med hjälp av PET-flaskor.
Barrisen kommer lite väl nära mig känner jag så jag simmar in i stimmet och lockar dit rovfisken som direkt drar igenom som en projektil och om den hann ta sig lite lunch vet jag inte men fort gick det

Luften börjar sina, har ju slösat lite i onödan men ack så skoj jag har haft. Pasi och Janne är på väg tillbaka ser jag men jag går upp själv, "säkerhetstoppar", simmar in till land och knör av mig utstyret. Gissar att jag har ett stort fånigt leende på läpparna nu. Efter den här närmast religiösa upplevelsen vill jag i igen men tji, det har vi inte luft eller dagar till tyvärr, får bli nästa år, Jisses vad skoj det är att dyka !!

Tack till
Pasi
Janne
Petmojen
Stimmet