Namn: Lösen:

Dyk nr: 149, Wreck 1, Chriseola K


DYKARE :
PARKAMRAT :
Johan Frisk, Joakim Karlsson  
DATUM :
2007-11-18
MAXDJUP :
18,3 meter
DYKTID :
60 minuter
VATTENTEMP :
25 grader
SIKT :
30 meter
VISAD :
219 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Ner: 07:31
EAN31: 2x12
Vikt: 5 kg + Lampa
Medel: 11,4 m

Dags för andra vrakdyket på kursen. Den här gången skulle vi vara beredda på det kunde hända saker. Jocke 1:a, jag 2:a och Johan 3:a. Vi tog gummibåten ut till vraket och hoppade i. Även här var det fantastisk sikt och vi kunde se stora delar av vraket medan vi seglade ner längs med linan. Efter ett tag uppstod viss förvirring över var vi skulle ta oss in och Mattias fick ta över ledningen tills vi hittat rätt.

Framme vid ingångshålet gjorde Jocke en primary och en secondary tie off och vi simmade sedna in i en gång. Den här gången var det mer penetrationskänsla med mer tak över huvudet även om det fanns hål att smita ut i här och där. Jocke lade lina ner till maskinrummet. På väg ner hade vi varsin förvirrad diskussion med Matthias som hade stannat till för att fråga oss om vi kände oss ok.

När Jocke kommit in i maskinrummet stannade han plötsligt, backade och gjorde fast reelen. Johan som låg sist var nyfiken på maskinrummet och pressade frammåt för att kunna titta in. Själv hamnade jag stående som spindelmannen i dörröppningen med huvudet inne i maskinrummet samtidigt som jag skrattade gott i reggen.

Återigen uppstår en förvirrad situation. Vi hade kommit överens om att ta med oss reelen tillbaka och jag försöker fråga Mattias om vi skall ta med den. Ett tag trodde jag att vi skulle få turista lite i maskinrummet men det visade sig att Jockes lampa hade slocknat och att det därför var dags att vända dyket. Johan frågade mig om jag var etta samtidigt som han plockade upp reelen och jag gav ett ok eftersom jag i stundens förvirring fick för mig att ettan skulle gå först ut. Vi boxade Jocke i mitten och jag gick först ut utan att vi vare sig signalerat ok eller att det var dags att vända dyket.

På vägen tillbaka var jag hela tiden inställd på att det kommer att hänta någonting när som helst. Jag tittade då och då till Mattias för att se vad han skulle kunna komma på för fuffens. Framme i verkstaden tyckte Mattias att vi skulle titta oss omkring lite och vi försökte förtvivlat lista ut vad det var som skulle hända.

Väl ute blir jag av med masken och signalerar samtidigt som jag vänder mig om mot Jocke som hinner stötta mig i några sekunder innan han får kramp. Johan uppfattar inte situationen och Matthias lyser med lampan och pekar åt Johan att hjälpa till. Det visar sig att Mattias lyser på en spännande fisk från Johans perspektiv och för att skruva upp situationen lite mer får han slut på gas medan jag tar på mig masken. När jag väl kan se igen hittar jag Johan och Jocke hängandes i taket delandes luft och jag ser så intresserad ut jag kan samtidigt som försöker hjälpa till att lossa Jockes långslag.

På vägen tillbaka simmar jag först med Johan i mitten. Eftersom jag övergått till att turista i största allmänhet kommer Mattias fram med wet notes med meddelandet ”Öka! Ni har en dykare utan gas”. Vi sätter fart mot linan och gör en ok uppstigning.