Dyk nr: 121, Harm, Lillsved, Värmdö - Stockholm
Jag har fått barn!!! I november kom det en liten dotter som rört runt det HEEELT i skallen på mig.... Shit vad häftigt!!! (så, nu fick jag det sagt också...)
Hursom, som förälder kan man ju inte bara ge sig iväg och dyka hursomhelst och närsomhelst. Det finns faktiskt viktigare saker här i livet, gå med bajsblöjor till soprummet till exempel. Appropå bajsblöjor förresten; jävlar i min lilla låda hur mycket - och ofta - det kan komma ur den lilla lilla kroppen... herregud...
Men dykningen dårå... Jag hade väl inte räknat med att dyka något mer i år. Jag såg fram emot att tillbringa all min lediga tid hemma med familjen, men då sambon faktiskt FÖRESLOG att jag skulle dyka på lördagen så ifrågasatte jag inte förslaget precis. Jag lät genast de dykrelaterade kontakterna i min mobiltelefon veta att jag fortfarande fanns kvar och inte hängt undan fenorna för gott, och fick napp ganska snart.
Moilanen var på och även Zell surrade nåt om landbaserat dyk så när jag svängde in med ställ på parkeringen i Lillsved stod de bägge där, i sällskap av Herr Nilsson och Rinaldo, som var en ny bekantskap för mig. Han verkar dock rätt ok för han lirade metall för hela parkeringen, vilket annars brukar vara min uppgift.
Zell beslöt sig för att dra sönder sin halstätning och stanna på land men vi andra kittade på oss och drog oss ner mot vattnet. Team Rinaldo/Nilsson hade med sig propeller och åkta batteridrivet ut till Harm medans jag och Moi ytsimmade bort mot stegen. Och DÄR gjorde vi tabben.... Vi skulle bubbelcheckat (innan östblocket föll sa man alltså bubbelcheckoslovakat) INNAN vi påbörjade ytsimmet, inte efter. Nu gjorde vi det i alla fall precis innan nedstigning och därför fick jag promenera över stock och sten hela vägen tillbaka till parkeringen för att be om Zells hjälp med att lokalisera läckan. Han misslyckades så vi löste det hela genom att jag tog hans primär istället... Sen knallade jag över berget tillbaka igen till stegen där Moi satt och dinglade med fossingarna...
Nu kom vi i alla fall i vattnet och simmade snart ut mot gamla Harm som låg kvar på samma ställs som sist. Mitt maskhelvete läckte som ett såll efter vägen ut så direkt när vi nådde vraket tog vi oss till muggen där jag stack upp huvet och fixade till maskbandet.
Ja... sen slog vi ihjäl en dryg timme till.... på nåt sätt... Vi var ner i lastrummen, drog igenom kollisionshålet i skrovet, simmade genom bygget, följde relingen och...... ja..... jag började frysa om fingrarna..... sen simmade vi mot land igen.
Vi genomförde minideko enligt plan men med något kapade tider. Moi hade strul med gas i dräkten och mina fingrar var hyfsat stelfrusna.
När vi kom till 3 meter vek vi av och följde kurvan bort mot bryggan. Halvbra idé... Tre-meters kurvan följer nämligen inte strandlinjen utan går ut mot den lilla kobben som ligger halvvägs till Vaxholm. Så, när vi ploppade upp nästan i farleden tog vi snabbt kurs mot Zells tryne på stranden och dök ner igen.
80 minuter efter plumset bröt vi åter ytan och släpade oss iväg mot bilarna. Nilsson/Rinaldo/Zell hade tydligen bråttom och slet av mig reggen medans de kastade sig i bilarna och stack.
Jag och Mika blev kvar och började så sakterliga plocka av oss utrustning och plagg. När jag kommit till stadiet "Dra ben ur underställ samtidigt som du behåller balansen" misslyckades jag. Rejält.
Jag satte arslet/höften rätt på en trubbig sten och fick ont så in i helvete. Då var det kanske inte så farligt, men sen.... fan...
Resten av grejandet gick i alla fall bra och snart satt vi på Donken och spred odör....
Sweeet dyk, troligen årets sista... God Jul!