Dyk nr: 123, Harm, Lillsved, Värmdö - Stockholm

På lördagens förmiddag kunde det blitt en jääääävla smäll när paketet for i golvet inne på OT. Men, det gick bra och efter att ha justerat till flaskorna i flaskbanden var grejerna fit for dive igen. Att fylla gas tog dock halva förmiddagen då Herr Swills stod vid rampen och slösade helium så det stod härliga till. Till slut var vi i alla fall klara och åkte därifrån, lyckligt ovetandes om hur lite gas vi faktiskt fått i våra flaskor.
På söndag morgon, efter en stunds njutande med gustavsbergsporslinet åkte jag och Micke ut mot Lillsved där Moilanen väntade. Micke hade inte dykt på länge och var rätt sugen på att komma i. När vi hämtade kaffe på Shell var han fortfarande lyckligt ovetande om hur kort det här dyket skulle bli.

När vi sladdade in på parkeringen stod Moilanen redan där och väntade ivrigt. Han är ju alltid först på plats den där karln...
När vi skruvade ihop grejerna upptäcker Micke att han bara har 250 bar i sin 300 flaska och skälv har jag 170 i mina 200:ingar. Vafan... Vi kittade i alla fall på oss i godan ro och vandrade sedan glatt ner mot stranden och klev i.
Micke hojtade genast till och ville ha hjälp med vänster handske som tydligen läckte in lite. Jag kollade manschetten men kunde inte se något veck varpå han stack handen i vattnet igen, och blev ännu blötare. Då upptäcker han en 10 mm reva i dräkten, i latexmanschetten, där vattnet forsar in. Så, Micke vandrar snopet upp igen och spenderar tyvärr dyktiden över ytan istället.
Jag och Moilanen bubblecheckar, upptäcker såklart lite småbubblor men väljer att ignorera dem då det verkar hyfsat begränsat. Så, efter modified S-drill simmar vi bort mot udden och går sen ner mot linan.

Linan är såklart inte där den borde vara men efter en stunds letande hittar Moilanen linan borta vid parasollet. Vad som hänt med första biten vette tusan...
Dryga 12-13 minuter in i dyket når vi Harm tillslut och följer styrbords reling förut.
Hela Harm är helt översållad av simpor. De ligger överallt och jäser i dyn.. skitäckligt...

Efter att vi rundat fören tar vi oss in genom kollisionshålet och fortsätter en bit genom lastrummen och går upp igen vid bygget. Vi tar en sväng in på toaletten och surrar lite. Mina fingrar är rätt kalla och jag känner mig nöjd. Så, vi tar en sväng till proppen innan vi vänder hemåt efter linan igen.

Framme vid klipporna svänger vi höger och siktar på stranden. När vi nästan är framme ser vi ett röven på en dykare, ytsimmandes mot bryggan, framför oss. Det är decimeter från att Moilanen ska få dubbelpavorna i pannan när OMS-vingen svishar förbi...

Snart bryter vi i alla fall ytan och där står Micke tappert och väntar i strandkanten.
Vi trycker in bråten i bilarna, möter några andra dykare på parkeringen och drar sedan vidare för en Sibyllaburgare efter vägen.