Namn: Lösen:

Dyk nr: 287, (D) Sala Silvergruva, ??-rutten


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lelle Brusell  
DATUM :
2008-01-26
MAXDJUP :
31,4 meter
DYKTID :
46 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
8 meter
VISAD :
969 ggr

Efter lunchen så beslöt Tor, Hogge och perolotta att dom var nöjda (nja, Hogge såg inte så nöjd ut…)

Tor föreslog en tur åt oss som utgick från Tunnrummet. Han berättade lite och då kom Hogge in och avbröt. Dom började tjafsa om hur det såg ut och var man hamnade. Jag gick på muggen och lät Lelle övervaka slutet av munhugget. Vi har ingen aning om vem som fick rätt av dom men åtminstone jag hade en mental ritning som jag ville undersöka. Den var nog ganska lik Tors.

Den här gången lyckades jag klä på mig helt själv och när jag skulle hoppa i låg Lelle och såg förförisk ut. Jag tog sats och tog sikte på honom. Jag hamnade en meter från och gladdes åt det svall som sköljde över honom.
Dyket vi skulle göra kunde vara långt så nu måste allt klaffa och speciellt när vi bara hade en 7:a som stage samt lite utsugen gas i bakpaketet. Jag tog befälet även nu och med en imponerande fart flög vi ner mot gruvgången. Det tog oss fem sekunder att göra oss av med våra 40:s och det som sedan följde kan man likna vid ”Tetris-dykning” Var hålet avlångt formade vi våra kroppar så att dom blev avlånga. Var hålet runt behöll vi vår spolformade kroppshållning och när det var en knix antog vi en passande L-liknande form.

På nolltid var vi framme vid T ner mot Tunnrummet och vi ”L-ade” ner i branta stupet som avslutas i L-knixen ut i gruvgången. Jag gör ett jump in på linan och glider nerför ett hål som går åt vänster. Sikten blir sämre och det tycks vara lättsiltat. Miljön är helt annorlunda här. Sten som jag vill likna vid röda tegelstenar ligger upptravade längs väggarna och golvet är svart och man ser tecken på att slipers har legat där. Något jag funderade över är om vattennivån legat konstant på detta djup en längre tid för jag ser att stenarna har märken som liknar de märken/spår som brukar finnas vid andra vattendrag där vattennivån är konstant.

Jag får lite dåliga vibbar av mörkret. Det här är på riktigt och det är jävligt långt till mamma. Intresset av dyket är större än obehaget så det är lätt att fortsätta dyket. Vi kommer till ett T men fortsätter rakt fram. Sikten blir sämre och sämre konstant. Slöjor av silt ligger tjock i vattnet. Ska jag vända? Vi fortsätter och plötsligt är vi framme! Jag inser att vi nu är nedanför det hål vi skottat i under dyk ett. För en sekund har jag lust att knyckla mig genom hålet men tummar istället och vi vänder.
Väl i Tunnrummet ville Lelle se sig omkring men jag vill hem och så blir det.

Vi simmar sakta men glada hemåt längs linan. Vi känner oss nöjda när vi ser vår stock i slänten. Fasiken vad vi gjort mycket idag. Vi har lärt oss en ny rutt. Vi har nästan skottat fram en circuit och fixat och donat. Vi påbörjar decot och till sist är vi klara. Kvävet är borta och vi glider uppåt och ta mig fan. Jag fastnar i gula linan som jag inte ser. Jag fastnar i vänster post men underkroppen fortsätter i ensamt majestät uppstigningen alltmedan jag känner hur fötterna sakta men säkert lämnar skor och fenor. Jag dumpar gasen i vingen (bra att ha den där dumpventilen på blåsan…) och i mach ett närmar jag mig botten men viktigast av allt. Jag kommer loss från linan…

Väl uppe på ytan för jag beröm för att jag backade uppåt på uppstigningen…

Vi kutar iväg med paketen till hissen så är det gjort. Alla plockar ihop sina saker och snart står vi i hissen. En massa gäster tar den andra hissen så på parkeringen är det fullt med folk. Jag försöker tjuvlyssna på guiden. Jag ska ta hit farsan så han får gå denna runda. Han kommer från Sala och har pratat om detta.

Jag håller hemma på att rita upp de rutter vi gjort. Vi har egna gruvritningar från gruvdriftens dagar men jag vill bara ha ritningar över lindragningen. Precis som de Robbie gjorde i Mexico.

När vi väl kom ut på parkeringen såg vi släpmärkena från oljetråget på Hogges MB. Dom hade redan åkt.
Jag och Lelle hade lite debriefing med Jonas Pavletic, Anders Engman och Per.
Trevligt värre men till sist ville vi hem medan det fanns lite dagsljus kvar.
Jag var flott och skulle bjuda Lelle på kaffe och nybakad OK-bulle men antingen ska OK i Sala rondellen läggas ner eller så ägs den av en ryss. Utbudet var ganska likt den mack jag var
inne i i Ryska Karelen i november. Det som skiljde var att i Ryssland sålde dom sprit i butiken.

Väl hemma torkade jag lite kattbajs från olika platser i lägenheten innan jag gick på spriten.
Ett tips från coachen är att inte mata katter med glass, makrill i tomatsås, rå kyckling samt rå köttfärs. Då tackar en katt genom att bajsa diarré på matbordet.

Under torkningen av kattexkrementer sveptes jag in i dimmor från rengöringsmedel och när jag väl kom ut från den citrondoftande dimman hade jag bestämt mig. Jag ska göra max trettio dyk i år och alla ska vara högkvalitetsdyk med fokus på grottor och gruvor.