Namn: Lösen:

Dyk nr: 200, M/S Nore, Skärholmen


DYKARE :
PARKAMRAT :
Niklas Ekström  
DATUM :
2008-02-03
MAXDJUP :
23,8 meter
DYKTID :
34 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
736 ggr

Redan tidigare under veckan hade det ryktats om en liten privat utfärd under helgen. Som vanligt är det helgens dykning som är målet med hela min existens, och jag hade mycket höga förhoppningar denna gången. Jag såg framför mig sjunkna regalskepp, bronskanoner och dödskallar. Sikten kan ju som bekant vara ganska begränsad i Mälaren; jag gjorde en försiktig uppskattning att vi kunde vänta oss 20-25 m.

Men tyvärr ville ödet annorlunda, på flera olika sätt. Redan under måndagen började jag känna mig snuvig, och mellan tisdag och torsdag låg jag hemma i sängen och snorade och var förbannad på världen. Ja, det är just DÄRFÖR som jag har bacillskräck, alla ni som tittar konstigt på mig när jag kommer gående med munskydd och gummihandskar på pendeltåget! Under fredagen kände jag mig hyfsat i form, men denna dagen hade vi bestämt att festa lite lagom - "man kan ju ta det lite lugnt, bara sitta o ta några öl" hade Niklas föreslagit. Så här i efterhand kan man konstatera att denna plan inte fungerade heller denna kvällen.

Jag vaknade upp på lördagmorgonen, och konstaterade:
1) jag ligger i en säng, men det är inte min, och jag är inte ensam
2) jag är väldigt bakis
3) jag har 15 minuter på mig att åka hem, hämta flaskorna, och ta mig till Aqua-sport för att fylla luft

Det blev alltså ingen fyllning denna dag. Istället passade jag på att sova till kl 16:30. Vet inte varför egentligen, man får ju bara ändå extremt dåligt samvete de där sista timmarna. Först när det åter började mörkna utomhus kände jag mig tvingad att stiga upp.

När jag sent om sider kom hem så var det redan läggdags! Jag önskar ibland att man hade en hobby som inte innebar så tidiga morgnar. Tidningsbud eller mjölkbonde hade varit trevligt. Inte lika mycket fysiskt arbete dessutom. Som tur var hade Niklas planerat att plocka upp pöbeln vid Skärholmen på söndagen, vilket skulle innebära lite sovmorgon istället för det traditionsenliga 04:30. Jag skulle dessutom hinna fylla luft innan dyket. När jag vaknade kl 09:00 av mitt mobil-alarm a là psykedelisk techno-house, så kunde jag konstatera att jag inte hade den minsta lust att dyka. Detta måste vara första gången någonsin det händer. Över lag så var humöret i botten, och jag hade svårt att fokusera på dagens dykning. Jag låg en stund och funderade över mitt liv; vart jag kommit efter 26 år, vad jag har för syfte, vad jag vill göra egentligen. Jag masade mig upp och slevade motvilligt och mekaniskt i mig fil och flingor, packade in i bilen och körde iväg för att fylla luft innan dyket. Jag blev på lite bättre humör av min nya wonderbaum - "New car" (som snarare luktar tuggummi än ny bil) - tillsammans med några omgångar av Guns 'n' Roses "Get in the ring" på stereon. Fan vad man kan gå igång på den låten!

Luftfyllningen gick snabbt och smärtfritt. Ja nästan smärtfritt iallafall, 60 spänn, eller som de säger på WH - "30 kr per flaska", känns som lite i överkant. Jag slängde pengarna på kassadisken och stövlade bryskt ut med dubbelpaketet i näven.

Eftersom jag hade lite tid över innan båten skulle gå (ja hur fan gick det till?!) så hann jag med lite sightseeing i Skärholmen. Det kändes spännande och exotiskt. Lite som hemma, fast annorlunda. Jag stannade till och med vid Vårbergs centrum och beundrade den vackra byggnaden.

När jag rullade in vid Skärholmens hamn stod redan ett antal tuffa tech-dykare där. De tittade misstänksamt när jag stannade och började packa upp. Några av dem började bilda ring kring mig, kallade mig otrevligheter och kom med fördolda hot. Jag svettades nervöst och undrade hur fan jag skulle klara mig ur situationen.
- Äh låt han va, ser ni inte att han har dubbelpaket? sa plötsligt han som verkade vara gängets ledare. Grabbarna omkring mig kisade ondskefullt på mig en kort stund, innan de långsamt och motvilligt började skingras. Phew, vilken tur att man är tech-wannabee.

Niklas hade redan varit ute och bojat vraket, och hämtade nu upp oss vid bryggan. Han var t.o.m. i ännu sämre skick än jag efter fredagens äventyr. Motvilligt bildade jag team med honom - de två absolut mest bakfulla personerna i ett och samma team, skulle det verkligen hålla? Vi svidade om, och gjorde oss klara. Ishuvan lyckades jag krångla mig på utan hjälp, även om det tog en stund. Vet inte om jag har ovanligt stort huvud, ovanligt klena arm- och nackmuskler, eller både och.

Jag hoppade i, fortfarande utan nån egentlig lust att dyka. Enda motiveringen var att det skulle bli ytterligare ett dyk i loggboken, dessutom nr 200! Vi sjönk ner i maklig takt, och kom strax på masten. Den är rätt hög ändå, börjar på 12 m, och däck på vraket ligger kring 22. Vi tog ett par varv kring vraket, kollade mest på styrhytt och fördäck. Tog lite nya foton av ankare och ratten. Det kändes ungefär som förra gången. Jag kände mig egentligen rätt ointresserad av vraket. Jag simmade mest runt och funderade över om det skulle vara nåt spännande på TV ikväll, om jag kanske skulle göra lite popcorn och se en film. Vi påbörjade uppstigning ganska tidigt.

Väl uppe så visade det sig att INGEN var sugen på ett andradyk. Det var istället mer intressant med Niklas grillkorv. Vet inte om han hade hittat ett antal kvarglömda matsäckar i båten, eller kanske köpt upp ett utgånget parti på Lidl, men han lassade upp korv efter korv. Vi samlades kring grillen och tittade lystmätet på läckerheterna som låg och fräste. Alla fick sig en bit, och det smackades ljudligt där vi satt, som ett gäng 12-åriga scouter kring lägerelden på sin första hajk. Jag kände för första gången idag att det ändå kunde vara ganska trevligt att dyka.