Namn: Lösen:

Dyk nr: 126, Duvholmsvraket, Lidingö, Stockholm


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-02-03
MAXDJUP :
19,9 meter
DYKTID :
38 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
506 ggr

Väl framme i Vaxholm parkerade vi Four Stroke och släpade oss upp på land.
Iklädda torrdräkter, instrument och bråte (vi lämnade dock paketen i båten) släpade vi oss först till bankomaten och sen till grillmojjen.
Peter hade stora plånboken med sig så vi fick i oss varsin pucko och en HAMNburgare. Just det, du läste rätt! hamnburgare kallades det.... Oj vilken rolig ordlek.... eh...

Hursomhelst, efter lunchstoppet då vi spred våra underställsodörer på Vaxholms hamnburgeria kastade vi oss snart i båten igen och styrde mot Lidingö och Duvholmen. Det var kallt som fan!
Vad händer då? Jo, jag blir pissnödig såklart... Jaha, bara att kravla sig ur dräkten, vika undan dubbla underställ och nånstans där mellan alla tyg och valkar hala fram longhosen, balanserandes på kanten av en liten ranglig båt... Kylan gjorde att det nog mer var en shorthose jag drog fram kan jag erkänna, och det gjorde ju inte saken lättare.
Jag insåg att det skulle bli jävligt svårt att "skaka av" utan att stänka ner i halsöppningen på dräkten, men tänkte att vafan, då blir den kanske lite varm. Jag misslyckades dock med den bedriften utan stänkte avskaket på dragkedjan istället så det torkades ju smidigt bort av Peter när han zippade igen mig sen. Men det visste ju inte han då... Nu vet han det.

Nykissade, påklädda och klara fick vi alla fall med oss paketen ner i vattnet igen och gjorde upp en ny dykplan, den här gången för Duvholmsvraket. Varken jag eller Reine hade ju batteridrivna sockar så vi insåg att dyket nog skulle bli kallt och kort, och kallt. Peter flinade och nämnde ännu en gång att han hade elsockar.

Den här nedstigningen gick inte riktigt lika fort men snart nådde vi i alla fall ankaret som ännu en gång placerats perfekt vid vraket. Nu gjorde vi fast en lina som vi sen drog med oss bort till bygget där fäste reelen. Sikten här upplevdes som kanske något lite bättre och vi hade genast bra koll på var vi var och vart vi var på väg.
Efter att ha kikat in genom diverse fönster tog vi oss bort mot fören och nådde en mast och nån slags vinsch kanske. Nu var det liiite kyligt.... Jag hade ständiga problem att fästa manometern då fingrarna var för kalla för att hantera en liten pistolhake. När vi nått fören och studerat masten vände vi dyket och simmade sen upp över bygget. Vi lossade Peters linrulle och tadaaaaa...... i andra änden hittade vi ankarlinan.

Uppstigningen förflöt lugnt och vi gjorde minideko, med dock lite fladdrande nivåer. Det kan dock till viss del skyllas på modellfotograferingen som nu skedde. Nämnde jag förresten att det var kallt? Det var kallt!!

Vi drog av oss paketen, släpade upp dem och oss själva i båten och medans fingrarna domnade bort helt och hållet raceade vi med Birka Paradise in mot stan.
När vi kom fram insåg vi att vi aldrig skulle få upp båten. Det var alldeles för slirigt för att få grepp så Peter ringde en kompis som kom med sin 4W Jeep och drog upp oss.
När vi till slut packat ner all bråte, kommit i kläder och var klara hoppade vi bilen och drog på full stolsvärme, faaaan vad skönt....
Det bidde ett riktigt nice dyk det här! Första plurret borta på Mecum hade ju kunnat kvitta, men Duvholmsvraket blev en trevlig upplevelse som borde göras om.