Namn: Lösen:

Dyk nr: 290, M/S Trassel


DYKARE :
PARKAMRAT :
Lelle och *trumvirvel* Richard Åhnberg  
DATUM :
2008-03-01
MAXDJUP :
9,7 meter
DYKTID :
46 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
4 meter
VISAD :
1140 ggr

Men vad fan!
Det är ju lördag och jag är ledig!
Så tänkte jag när telefonen började skrika orders 06:30, RAUS - RAUS - SCHNELL!
Under natten hade det blåst och slagit mot fönstret.
Hoppas att det snöat, då ställer jag in - var min tanke medan DUI letade sig in under täcket. Jag stirrade rakt upp i det nymålade taket en stund medan katten värmde underlivet på mig.
Till sist var det dags att stiga upp och jag intog en snabb frukost på Lingon grova och nästan en burk makrill. Jag och katterna har funnit ett medel till vapenvila.
Jag lägger upp en bit makrill på bordet och medan dom kastar sig över det slänger jag i mig mina mackor. Vi brukar vara klara samtidigt och därefter får dom slicka i sig resterna ur burken. Kanske man ska börja med klämtub?

Lelle ringde lagom när jag letade efter långfillingar. De enda långfillingarna jag hittade var de mögliga jag hittade tidigare i veckan i dykbacken så dom fick ligga hemma.
Däremot fick innerhandskarna och DUI-sockorna följa med även om dom luktade lite härsket.
I triumf att ha hunnit bajsa (min tjocktarm är spastisk och spontan) innan Lelle ringde hjulade jag ut genom dörren.

I duggregn (vart tog gårdagens fin-fina väder vägen?) flyttade vi prylar mellan bilarna därefter rullade vi hem till Hogge som numera råkar bo på samma gata jag bott på en gång i tiden. Vilka minnen som kröp fram ur min syltrygg när vi rullade nerför backen.
In med Hogge på en liten ledig plats i bilen och sedan rullade vi via OT (mask, snorkel och fen-hämtning åt Hogge) iväg mot Vaxholm där vi mötte upp RÅ och Björn Ahl som åkt i egen bil. Dom kommer från Solna tänkte jag skriva men BA har en dialekt som tyder på att han kommer från norr om stan. Antagligen Upplands Väsby eller Häggvik. Långt bortifrån är det i alla fall.

Vi möttes i färjeläget lagom till 09:00-färjan. Vi ville vara på plats tidigt utifall debatten på forumet tidigare i veckan skulle dra igång en våg av besökare. Vi var nästan ensamma på färjan och inga andra nerpackade kombi-bilar syntes till. Skönt!

RÅ tog täten på Rindö och med sin GPS tog han oss snart till – fel plats!
Till sist kom vi fram och jag förstår de farhågor som vissa uttryckt sig med Trassel som dykplats. Det är trångt, få p-platser och inte minst – en privat båtklubb. Ska det dykas där så bör man nog göra det nu innan båtägarna kommer och vill rusta sina båtar för då blir det trångt på platsen.

Snabbt plockade vi fram alla grejer och i snålblåsten var alla lite extra motiverade att plocka ihop sina utrustningar. Jag blev snart blöt och omprioriterade. Först torrdräkt på och sedan meckande.
Ridå!
Skit!
Omöjligt!
Var i helvete är mina TVÅ huvor?
Min DUI-huva SKA alltid ligga i väskan i väntan på den stund när Waterproof-huvan glöms. Nu var båda på vift. Jag mulnade till men tydligen fanns en person med lite sinnesnärvaro – Björn.
Björn lånade ut sin ishuva som jag tacksamt tog emot. På med den och sedan på med masken. Som gick sönder… Fram med nästa mask som märkligt nog höll. I samma veva kom RÅ och ville låna en mask.
Vi gjorde strömhopp i vattnet och jag kände iskylan när iskrosset (nja) letade sig genom min ishuva (2-3 mm tjock…). Min DYKARNA.NU-mössa värmde lite extra. Jo, faktiskt. Jag dök med ishuva och toppluva idag…
En sån här: http://www.dykarna.nu/shop/images/luva_standard_small1.jpg
Med klapprande tänder svarade jag på frågan att jag inte frös men innerst inne hade jag gett upp. Hade jag stigit upp 06:30 för att skjutsa Lelle och Hogge till Rindö? Nä, jag ska försöka åtminstone.
Ner under ytan och i formation skithög (jäpp, där kom den igen du som retar dig på denna floskel…) gled vi längs linan.RÅ och jag fajtades om förstaplatsen men sen kom jag på att RÅ faktiskt skulle vara Tjif detta dyk så jag låg och väntade på Lelle istället. Denna heroiske tekniske och cavecertade dykare hade lyckats fastna på fem meters djup på Rindö så det tog ett tag innan han kom ikapp. Nåväl, med 160 bar 2x12 på fem meters djup så skulle han klara sig under tiden vi andra var och dök på vraket…Han lyckades dessutom penetrera inte bara vraket utan sina handskar och faktiskt även sig själv. Han har numera en luffarprick på handleden. Där ser man. Dykning är tydligen inte helt ofarligt.

När vi simmade längs linan undrade vi över alla pilar som pekade fram och tillbaka. Mycket riktigt, vid närmare kontroll kunde man urskilja texten ”SWILLS” på dom.
Vraket visade sig vara ett kanonvrak. Ett suveränt dyk tycker jag. Vi kom upp på styrbords sida på fören. Vi och vi förresten. RÅ var borta och Lelle sket jag i. Man kan säga att åtminstone TEAM RECCO idag körde solodykning. Jag såg luftbubblor från ett lastrum och ett par fenor med AIK-märken ditmålade. Jag följde efter RÅ genom fören och såg de andra. RÅ var redan på väg in i maskinrummet men vände. Vi gled sakta upp mot bygget och jag funderade över hur styrhytten hade varit byggd en gång i tiden. RÅ tittade in genom dörren och sedan tog jag över men jag ilade in i vänstra hytten där Östersjöns alla småfiskar tydligen härbärgerar. På vägen ut såg jag ett skåp med tallrikar och muggar. Kul!
När jag simmade ut genom dörren kom Hogge och tog kort.
Lelle gjorde samma sväng medan jag irrade runt och när jag kom tillbaka såg jag återigen RÅ:s fenor i dörren till styrhytten. Inte bara det utan jag pekade för BA ut RÅ:s enorma siltmoln. Jag kontrollerade även toaletten som råkade vara i dåligt skick. Vi flög fram och tillbaka på vraket för att se allt. RÅ och jag hade en tävling vi brukar ha när vi är lite småtokiga. Man sätter huvud mot huvud och simmar mot varandra. Dragkamp fast åt andra hållet. Åhhh, så tokigt!
Plötsligt var själv men bestämde mig för en tur runt aktern och där låg mina kamrater. I smyg smög jag ner datorn (nej, inte BT, den låg i backen) så djupt jag kunde – 8,7 meter. Vi simmade längs botten på babordssidan. Man kan nog trycka sig under hela skrovet om man vill men det ville inte jag idag.
Fram till fören och upp. Vi simmade längs linan någon meter och plötsligt såg jag ett ”T”. Vi följde det och hittade en riktigt rolig grej. Vad får ni själva se.
Tillbaka till vraket och där blev jag helt crazy. Jag drog mig längs skrovet diagonalt ner till botten utan att simma. Helt jäkla crazzzy!

Lite hit och dit igen och sedan drog jag ner i lastrummet och smög ner i maskinrummet som råkade vara helt tomt. Antingen har någon tidigare dykare bärgat maskin eller så hann kapten rädda maskin innan haveriet. Jag kan inte tänka mig att vraket dumpats där. Det är nog olagligt…

Upp igen och där gjorde vi ”linan – hem”-tecknet. Vi pinnade på (jag körde lite flutter kick vilket var skoj) och jag simmade så imponerande kvickt så jag tappade faktiskt min toppluva.

Lelle och jag sökte lite efter toppluvan som jag fått av Tilja en gång i tiden men den var spårlöst borta. Jag grät stridande strömmar men kom till sist efter ett långt deko upp till ytan. Där låg min och Tiljas toppluva och flöt omkring på fjärden. Jag bärgade lösfyndet och klättrade upp och sedan var det dags att plocka in sakerna i bilarna igen.
Jag fick 9,7 som maxdjup till sist och tyvärr fick Lelle 9,9. Nedrans!

Det diskuterades lunch och Vaxholm låg ju nära till så så blev det.
Jag slickade raskt bort snoret från kinden och satte mig i bilen. Vaxholm nästa!
Under intressanta diskussioner från två A-lags-tanter tryckte vi i oss våra burgare.
I Vaxholm har tydligen Sibylla alkoholtillstånd?! Nu förstår jag att Tor flyttat dit. Det är ju suveränt. En 150 grammare och en flaska Diamant!

OT blev slutmålet där våra 2x12x232 numera vilar ut efter en hård dag på sjön.

Hela dagen andades glädjen från förr nbär man bara låg och skrattade sig genom dyken. Mer sånt!



Jo.
Vad säger ni? Ska jag välja en AUDI A4 Avant, AUDI A3 Sportsback eller en Legacy 3.0R som nästa bil?

Imorgon BJJ.

Nästa söndag Sala. Det ni OW-dykare!