Namn: Lösen:

Dyk nr: 209, Värdshusvraket, Stora Essingen


DYKARE :
PARKAMRAT :
Roland Högdahl, Niklas Ekström  
DATUM :
2008-03-02
MAXDJUP :
15,6 meter
DYKTID :
38 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
993 ggr

Efter tjat och diverse hot hade Niklas äntligen lagt upp en söndagsutfärd till Mecum. Förra dyket där hade varit riktigt bra, med trevliga människor, hyfsad sikt och en behaglig mängd djupberusning. Tyvärr kom alldeles för få bokningar så det blev inställt, men vi bestämde oss för att ta något landbaserat dyk istället. Dykas skulle det iallafall!

Därför var jag lite skeptisk när Niklas bjöd med mig på en födelsedagsfest på lördag kvällen.
- Nja jag vet inte, jag måste vara i form till dyket imorrn vettu.
- Men kom igeeen, vi kan ta det lugnt! svarade Niklas.
Senaste tiden har jag verkligen funderat på om han på allvar tror på sig själv när han säger så. Jag menar, varje gång har det slutat på precis samma sätt, med fylla, slagsmål och polisingripanden. På nåt sätt tyckte jag ändå det kändes lite lockande. Jag tog bilen in till Niklas, där han redan hade påbörjat sin första drink. Vi tog ett par drinkar, kollade runt lite på forumet där det fortfarande blossade heta debatter i mer eller mindre nya ämnen. Jag kunde glatt konstatera att det enklaste sättet att hitta min RB-tråd var genom att titta i kolumnen för antal svar, där den verkligen låg i topp...
Jag krafsade ner några ohyfsade kommentarer i några utvalda trådar (naturligtvis fortfarande inloggad som Niklas), innan vi svepte sista drinken och begav oss till festen. Efter ett par timmar där blev det utgång, men till skillnad mot alla andra så var jag och Niklas inte speciellt intresserade av att stå i kö i 2 timmar för att komma in på Eken. Vi började istället irra runt planlöst, först Gamla stan, sedan Kungsgatan. Sista hållplatsen blev nåt sunkigt snabbmatsställe där vi slängde i oss varsin kebabtallrik. Vi kom hem nån gång efter 3, och Niklas berättade en gammal anekdot om hur hans käke fastnade i öppet läge när han gäspade på en midsommarfest för länge sedan. Jag garvade oavbrutet i en kvart, tills jag svimmade av utmattningen i soffan. Eller snarare så låg jag på soffkuddarna som jag lagt ut på golvet (soffan går fanimej inte sova bekvämt i).

Jag väcktes ur mitt koma av min telefon som jag raskt stängde av. Lite senare ringde den igen och jag kände mig tvingad att svara. Det var Mirka som hade tänkt försöka övertala mig att följa med till Harm. Jag förklarade att jag absolut inte var i form för dykning.

Ungefär 15 minuter senare var jag på väg hem för att hämta dykutrustningen. Dock inte för att dyka Harm, utan det eminenta Värdshusvraket. Ingen av oss var speciellt sugen på att köra jättelångt för att sedan simma jättelångt, även om Harm är ett riktigt schysst vrak.

Jag, Niklas och Rollo skulle mötas på plats, och Niklas skulle dessutom ta med en "special guest". Det visade sig vara fröken Haglund som var badsugen. Gentlemän som vi är lät vi damerna gå först i vattnet. Sedan började vi själva svida om och "kitta", medan Linda låg i vattnet och blev allt blåare. Hennes rop blev svagare och svagare, och kom alltmer infrekvent. När hon till slut började driva iväg med strömmen så gjorde vi så som både dykare och stureplansprofiler brukar göra: drog en lina! Med Linda förtöjd i bryggan kunde vi ta det lugnt, och snackade igenom dyket. Efter nån timma kände vi oss klara och började hoppa i. Niklas körde sin egna variant på giant stride, som snarare är ett dyk med huvudet före. Ska bli kul att se vad som händer när han provar den varianten vid Falken, där det som bekant är bara någon meter djupt vatten.

Jag blev påtvingad att dyka med Linda, så jag skakade liv i henne och tryckte ner henne under vattnet för att signalera att det var dags för nedstigning. Efter det initiala paniktillståndet så började hon komma till sans, och strax var vi på väg längs linan. Plötsligt signalerar hon att hon vill tillbaka. Jag funderade en kort stund på om hon hade fått problem med något, eller om hon helt enkelt var nöjd med 5 minuters dykning på linan. Hon kanske inte ens var medveten om att vi skulle till vraket?

På tillbakavägen möter vi Rollo och Niklas, och Linda signalerar att jag ska teama med dem istället. Sagt och gjort, jag tar tag i Rollos kranar och åker snålskjuts ut till vraket. Ute på vraket så är det ovanligt gott om ljus. Jag tar upp kameran och testar att ta en bild på fri hand, men det är alldeles för mörkt för det. Jag borde tagit med mitt stativ. Nåväl, på ett sätt är det ganska trevligt att dyka utan att fota. Det blir liksom mer dykning och mindre foto då... typ.

Vi kollar in i bygget, sedan ner i lastrummen och kikar lite. Niklas lyckas gå ner baklänges genom den lilla luckan på fördäck, och sedan ut genom stora lastluckan. Strax börjar vi röra oss tillbaka längs linan. På säkerhetsstoppet blir det lite tumult. Niklas börjar "rida" på min rygg, och Rollo börjar kasta sten. Jag försökte ignorera barnsligheterna. Jag tar upp kniven och motar bort de andra ett par gånger. Väl uppe igen visar det sig att Lindas dräkt hade läckt in enorma mängder vatten. Dvs precis som min gör i normalfallet.

Vi plockar ihop grejerna, och beger oss till vårt vanliga pizzaställe, där vi käkar lite och har ett långt samtal om olika dykrelaterade ämnen.

2x12: 125 -> 75 => 15,3 l/min (avg. 10,6 m)

Parkamraters loggar:
Roland Högdahl - Stora Essingen "Värdshusvraket"