Namn: Lösen:

Dyk nr: 291, Sala silvergruva, Tunnrumsrutten


DYKARE :
PARKAMRAT :
S. Hogeborn, T. Jörgensborg, M. Vendlegård, Lelle  
DATUM :
2008-03-09
MAXDJUP :
30 meter
DYKTID :
50 minuter
VISAD :
867 ggr

Ja herregud! Jag sitter här en vecka försenad med loggen. Igår var det kamraten PA som hade fest. Ni andra var på dykpub men jag var på Söder och drack läsk till 06:00 på morgonen. Min migrän kom som ett brev på posten under söndagen. Jag trodde att jag skulle kunna sitta och orera över min extrema tuffhet som jag som dykare innehar.
Det visade sig dock att det var en kvinna som dök med på festen. Hon har till och med blivit biten av en Trigger fish så jag höll klaffen om dykning och återgick till att diskutera fördelar med vissa kalibrar och växelvis framryckning. Mot slutet av festen skulle vi brottas och jag lyckades drämma i D:s bakhuvud i parketten så att det ekade ända ut på Torkel Knutssonsgatan. Om två veckor kommer det att avhållas en hemlig match mellan BJJ och en annan kampsport någonstans i Stockholmstrakten. Jag har satsat 3000:- på att BJJ-killen vinner.

Nåväl, för en vecka sedan var jag och Lelle i Sala och dök. Det var nära att det inte blev dykning för Lelle för jag var på OT när Tor skulle fylla våra pavor. Jag plockar fram Lelles argonpava och ser att kranen inte är avstängd. Tor noterar att jag noterar något och ställer mig mot väggen. – Varför var kranen öppen? Vi har ingen aning men märker snart att pavan är fylld med vatten… Där vidtar en lång historia där även Hogge var inblandad. När vi fick loss kranen och tömt pavan från vatten rinner det även ut lera! Lera rinner ur Lelles argonpava…
Den är numera ok men han är även lite konfunderad över hur hans 80:a ser ut inuti då han drainat den några ggr för ofta.

Nåväl, vi kommer till sist upp till Sala och kommer i så god tid så vi hann med lite sightseeing i området. Trevligt område.
Lelle skulle ta med mig på en tur som jag inte dykt på utan man följer tydligen dekorundan till kaosstocken och följer en lina som går till ett djuuuupt schakt som man formligen bara faller och faller i tills man på drygt 30 meter planar ut.

Så blev det inte utan Tor, Hogge och Mattias kommenderade oss att följa dom under en filminspelning. Jag var inte så entusiastisk då vi bara skulle ligga och se att dom inte fick problem. Dom skulle filma och belysa och då har man delvis fokus på annat än sin egen dykning. Men visst, vi skulle hjälpa till snälla som vi är. Dock måste vi vänta tills gäng nummer ett var klara för någon hade klantat sig.
Mr TECH/APEKS Mattias hade glömt mask, fenor och snorkel!
Dom andra satt och väntade, pillade med kameror och fikade. Jag passade på att nyttja faciliteterna bredvid värmerummet. Jag hann sätta mig därinne tre ggr innan dyket. Mycket nöjd steg jag in i värmerummet och kommenderade de andra att ta sig till vattnet. Jag var så glad och nöjd så jag började vissla… Jag tvärtystnade och fick nästan panikångest. Man kunde höra hur grottfrun sakta svävade fram genom gångarna för att göra processen kort med mig. Tyst svor och spottade jag för mig själv.

Till sist var femmannateamet i vattnet och vi delades upp i två omgångar. Jag och Hogge höll ihop och Lelle tog sig an de andra. Vi gled sakta ner i vattenkolumnen. Hiddar överallt. Vi glider iväg längs dekorundans snöre men jag vill inte lägga mig i så jag ligger sist och bara tittar. Hogge hittar dock vår ingång och en efter en försvinner dykarna in i gruvgången, dekogången där man normalt lägger av sig 100%:arna. Här börjar Tor filma och det är helt enormt: Det är helt upplyst av HMI-lampor, 50-wattare och 25-wattare.
Väl vid droppet i början inser jag att gången delas av en kolumn. Det har jag inte sett tidigare. Jag ligger fortfarande sist i hasorna på Lelle. Väl på väg till 18 så är det nära att jag klantar mig och hamnar först. Jag simmar uppe i taket bakom Hogge och jag var nästan på väg framför alla. Genom att simma in i berget undviker jag den fadäsen.
Vi kommer ut i slänten. Jag har anat att där är stort men med all belysning ser man hur gigantiskt det är. Jag möter lelles blick och vi gör såna där sköna ”HELT JÄVLA OK!!!” med våra trumpinnefingrar. Häftigt! Vi glider mot dimhålet och där ser jag fyra stckar som ligger i ett kvadratiskt mönster. Kanske där funnits en byggnad? Jag tyckte att stockarna såg ut att vara bearbetade med hål i dom. In i gruvgången. Lelle ligger bakom Mattias som längs botten simmar efter Tor. Hogge belyser framifrån och min uppgift är att hålla ihop med Hogge så ett tag ligger vi nästan i två dykare i höjd, Fem dykare på fyra meter… Jag ser en luftfylld håla som jag tittar upp i. Det är kanske 30-40cm högt och det låter om det droppande vattnet. Dripp-dropp. Dripp-dropp.

Tor stänger av kameran och jag och Hogge tar oss ner i första T till Tunnrummet. Jag gör ett jump till mainline fast en kortare tripp än den vanliga. Vi drar upp i ett schakt och kommer direkt till gröna spolen. Där tänder Hogge belysningen vilket betyder att Tor börjar filma. Jag kastar mig in i en skreva i sista sekund men finns antagligen med på filmen. Jag hamnar lite olyckligt och ser hur jag river ned silt men de andra glider förbi innan det går åt helsicke. Det var kul att se Tor försöka filma och tränga sig genom restriction samtidigt.

De andra glider förbi och ner i det schakt jag och Hogge kom upp i. Från att ha varit dagsljus är det nu kolsvart och siltigt. Jag ser knappt hur Lelles pavor sakta försvinner ner i silten. Jag följer linan mot honom och kommer själv ner till Tunnrummet där de andra tagit in i gången som leder vidare ner till Tunnrummet. Jag börjar fundera på gasmängden för de andra. Jag och Lelle har stagear men inte filmarna så det bör nog bli dags snart att vända. En minut senare ser jag hur alla fyra sakta börjar vända sig om i en dominoeffekt. Jag vänder, pilar ut till mitt jump. Jag väntar på att dom ska simma förbi och tar loss min spole och rullar in den. Jag är hyfsat fokuserad just nu men allt går bra och Hogge och jag tar oss upp först till gången. Från nu är filmandet över och vi delar upp oss på två separata team.
Jag simmar på och får undan spolen och passar på att byta till bakpaketet. Efter en stund ser jag hur lelles lampa lyser lite hit och dit och förstår att Lelle också bytt gas. Tydligen hade både Tor och Mattias kommit fram som jehun när han börjat pilla. Dom trodde det var något fel.
Sakta ut och väl i dekogången ser jag ett hål som öppnar sig. En för mig odykt gång! Jag tror man kommer ut i själva Christinasjön fast på en platå. Väl på dekorundan så nära nog fastnar jag på alla jäkla snören som går fram och tillbaka.

Vi bryter ytan och Tor gör nära nog en saltomortal på stegen upp. Jag gillar inte stegen. Den bör nog prioriteras att åtgärda.

Nu vet jag hur det egentligen ser ut i gången. Både jag och Lelle var toppennöjda efter dyket. Från att ha varit lite motvalls till att bli stumma av hänföran!

Vi kommer in i värmerummet och det andra teamet gör sig redo att hoppa i igen. Vi inser att det är slutdykt så vi äter mat och fikar. Mattias bjöd Lelle på kaffe men jag får ta Nescafé. Det är ju nästan lika gott som brygg kagge…
Tack!!

Helene Hagerman bjuder på kakor till kaffet. Eller snarare KAKA. En sketen kaka var får vi var! Ingen bra start för henne i Salagruppen. Nä, jag har inte bjudit på något men det är tanken som räknas tycker jag allt.
I bilen hem funderar jag över bilval. Det lutar åt en Passat. Om Weigle läser detta kan han gärna kontakta mig. Han har ju haft en Passat.