Namn: Lösen:

Dyk nr: 52, Piren, Alnö, Sundsvall


DYKARE :
PARKAMRAT :
Ramin Kavian  
DATUM :
2008-03-17
MAXDJUP :
7,8 meter
DYKTID :
28 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
5 meter
VISAD :
522 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

En fullblods-Pers i snöglopp utan frystendenser.

Ramin och jag hade löst bokat söndag som dykdag, men då var jag bakfull som en örn och dök hellre ned i soffan framför avslutningarna på världscuperna i skidåkning med eller utan bössa samt lite skön F1 från Australien. Måndag fick det bli istället. Vi smet från jobbet vid halv fem och åkte först förbi Ramins lägenhet och hämtade upp hans prylar som nu äntligen innehöll ett riktigt regulatorpaket. Xstream duration, fina gröna och flångnya. Efter det rusade vi förbi mitt hem, tyvärr hade min bättre hälft kommit hem redan, så jag kunde inte förklara bort att jag var så tidigt hemma. Enligt henne brukar jag ha svårt att komma ifrån om jag skall hjälpa henne med något, men inte om jag skall iväg på nåt kul :). Hon måste ha glömt att titta på klockan, för det var inga sura miner när jag flängde in fyllde på vattenflaskan och slet på mig dykpyjamasen snabbare än min skugga. Lucky Luke ligger i lä!

Vi hade hoppats på lite dagsljus därav den lite tidiga avgången från saltgruvan. Men för säkerhets skull så stannade vi på vägen och införskaffade nya batterier till gaffalampan. Vi bytte snabbt alla åtta D-celler i den, men se på f:n den lös sämre än innan! Vi bytte runt med de olika batterierna och fick till slut bra fjutt på den. En eller flera av de nya batterierna måste ha varit kassa. Köp inte TUDOR! Det snöade rätt kraftigt och var nollgradigt i luften. Vi trodde ett tag att vi fått in snö i lampan som gjorde att det kortslöts på något sätt. Vi smackade på oss utrustningen, jag tog två kilo extra i viktfickorna för att inte ha samma avvägningsproblem som förra gången.

När vi äntligen kom ned i vattnet hade solen gått ned bakom snömolnen, var inte becksvart, men lamporna behövdes. Planen var att gå rakt ut mot bilvraket. Ramin hade "glömt" sin kompass ännu en gång, så jag tog ut riktningen och så bar det i väg. Min vinge hade bubblat oroväckande mycket på ytan, så jag bad R att göra en bubblecheck på mig innan vi började simma. Han visade ok så började vi simma sakta utåt. Mina två extra kilo kändes! Fick kompensera rätt mycket för att hitta min normalt tunga stil. Från början såg vi ett gäng spigg liknade de vi sett ute vid Spikarna. Inte alls så många, men lika stationära i vattnet som sina kompisar på andra sidan ön. Upplevde det som väldans mycket pålar och timmer som jag inte sett förut. Vi kryssade mellan dem och såg en liten lakbäbis och en rejäl simpa. Annars var det inte så mycket, att titta på. Bland fynden var en kaffepanna som jag inte iddes göra några närmare undersökningar på samt ännu en sko som jag tog upp ur dyn och visade Ramin. Efter ca 10 minuter var det djupare än där bilvraket skall ligga, så jag gjorde några lampviftningar och simmade lite i cirkel innan jag gav upp och började simma inåt. När jag stannade för att pejla riktningen inåt så simmade Ramin förbi och runt mig. Jag kan säga att Jetfins är utmärkta mudderverktyg ;) Han är fortfarande bara en light silter på ECMD skalan, men jag fällde faktiskt en liten tår av stolthet. Den tåren blandades med resten av östersjön jag hade i min kraftigt värdelösa mask. Jag hade kompassen på höger arm, men fick inte fram armen så jag kunde ha kompassen rakt framför mig. Tog i tills det knakade i nåt... Hoppas det inte var dragkedjan :( När jag på land försökte göra samma rörelse så inser jag att dräkten är för tight över axlarna. Det är därför jag aldrig får bra ställning för att se och syfta kompassen. Nu skall den fästas i en jojo i en D-ring på bröstet. Ramins siltmoln gjorde det lite svårt att se något att syfta åt, så jag gick upp lite därav hacket i profilen vid 12 minuter från 7 till fem meter. Vi simmade i samma sakta mak inåt som vi gjort på vägen ut. Vid 19 minuter så var vi framme vid Valles brygga, jag pekar utåt igen för lite övningar. Vi byter lite luft och flyter runt lite tills Ramin tummar dyket. Han frös, men inte reggen det var ju ett steg framåt! När vi går upp ser jag et rätt stort isflak som är på väg mot oss, hade vi gått upp någon minut senare hade vi nickat den. Snöfallet har gjort ytan alldeles sörjig, det går att göra snö eller hmm, tja isbollar med ytvattnet.

På vägen hem så åker vi förbi stället vi köpte de defekta batterierna och får utan omsvep pengarna tillbaka. Fick då idén att man kunde göra så fast batterierna är bra, så kan man gratis få färsk juice till lampan... Eller nääh så kan man ju inte göra :) Vi beställer pizza, vitlöksbröd och chips och hämtar den på vägen upp till kompressor-lokalen och käkar dem till kompressorns brum. En riktigt nyttig avslutning på en helt ok dykkväll.

Tack Ramin för pizzan och sällskapet!

Medeldjup 4,3, Ihopp 18:25, Bly 13kg, Luft 90 bar 10x300