Namn: Lösen:

Dyk nr: 53, Spikarna, Alnön, Sundsvall


DYKARE :
PARKAMRAT :
Ramin Kavian  
DATUM :
2008-03-18
MAXDJUP :
11,6 meter
DYKTID :
26 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
8 meter
VISAD :
728 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Dräkttvätt i Iranviken

Ramin skall åka iväg över påsk så vi tog och klämde in ett sista dyk innan han reser. Det ser ut att bli tomt på dykkompisar i stan över påsk, så jag passar på så fort någon vill bada.

Vi hade shoppat nya batterier både till min lampa och till Gaffalampan, så nu skulle vi ha hyffsat ljus i alla fall. Jag hade monterat kompassen i en jojo i vänster D-ring på bröstet. Jojon var av typen liftkortshållare, så jag förväntade mig inte att den ens skulle hålla dyket ut. Dock så satt ju kompassen fast i något ifall jag skulle drälla iväg den under dyket.

Vi tog en halvtimmes tjuvledigt idag igen och spillde ingen tid på vägen ut. Det hade snöat under natten och dagen så det såg verkligen julkortsaktigt ut i skogarna på vägen ut. Det var plus ett i luften, vindstilla och snöade lite lätt till och från. Vi bytte om bakom bilen utan större mankemang och gick i vid stenstranden till höger inåt Tranviken. Jag fick på mig masken utan besvär och den jäkeln satt bra! Inte en droppe läkte den under dyket. Jag hade rakat överläppen extra noggrant i morse, det är nog en av förklaringarna till maskens plötsliga icke sugande egenskaper. Jag såg solen vid horisonten genom de tunna snömolnen, så lampan behövde jag inte tända förrän vi hade kommit ned en bit. Jag gick tills jag hade vatten upp över låren och välte omkull min lekamen. Fem sekunder senare var fenorna på! Jag älskar mina springstraps! Ramin stod lutandes mot en klippa på grundare vatten och kämpade på med orginalbanden till sina Jetfins. Jag fyllde dräkten och låg och myste ett tag. Det var vindstilla, men små bränningar gjorde att man vaggades skönt :) Här någonstans släppte huvudvärken jag haft hela dagen och min täppta näsa kändes helt ok. Livet leker!

Ramin fick så småningom på sig kautchukarna han kallar fenor och kallade på mig. Jag yttrampade mot honom och jag ville gå ned på en gång. Han hade fått med sig sin kompass i vattnet och jag bad honom ta ut riktningen. Han började ställa frågor så jag försökte ge honom en snabbkurs i kompassteknik. Märkte snart att det kanske inte var det mest lämpliga tillfället och platsen att hålla kurs på, så jag sade skit i det, nu dyker vi. Jag greppade efter inflatorn, fick tag på kompassen, provade igen och fick tag i manometern... Tredje gången fick jag titta vad jag gjorde, då gick det bättre. Det börjar bli trassligt mycket prylar i och vid samma D-ring, måste klura ut en bättre konfiguration.

Jag gick ned och lade mig på bottnen, meckade loss kompassen från inflatorn och manometern. Jojon hade inte orkat hålla kompassens tyngd på land, därav allt trassel på vänstersidan bröstet. Medan jag höll på med det kom Ramin ned. Han signallerade ok och jag tog fram kompassen och simmade utåt. Målet med dyket var att ha det trevligt samt att om möjligt försöka komma ned på tvåsiffrigt djup. Min plan var rakt ut och kontrakurs in. Det var rätt grumligt i vattnet, lite trist, men min lampa lös förvånansvärt bra genom grumlet, så det var inget jag oroade mig för. Det var stenigt och klippor den första biten ned till 5-6 meter. Sedan lite sjögräs på grovsandig botten innan sandöknen bredde ut sig. Kompassen var hur lätt som helst att avläsa hållen i handen rakt framför mig! JoJon funkade ok i vattnet också, men jag valde att hålla kompassen framför mig hela dyket. Efter de första metrarna så blev vattnet klarare, riktigt bra sikt. Jag gissar en 8-10 meters sikt. Min lampa begränsar mig till att ange större siktangivelser, men bra sikt samt att kompassen rokkar gör att det känns riktigt bra! Vi simmar på, Ramin för ovanlighetens skull på vänster sida, snett bakom mig som vanligt. Jag ser honom med hjälp av Gaffalampans sken. Den lös också riktigt bra! Vi stöter på lite spigga och några riktigt små lakar som ligger på bottnen och får en jäkla fart när man vill kela med dem. När vi kommer fram till den obligatoriska simpan så stannar vi och mobbar den lite. Den reser ragg och försöker se tuff ut. Det gjorde den också. Det är inte helt kolmörkt i vattnet, lite ljus kan man skönja från ytan. Det ser riktigt drömlikt ut! Efter 10-11 minuter så var vi nere på över 10 meter, jippie! Då försöker jag utröna hur mycket luft jag har kvar. Jag hade bett Ramin att säga till när han har 150 bar kvar, det är en bra vändsignal anser jag. Han hade inte gett mig någon sådan signal eller något annat tecken på att han inte njöt lika mycket av detta som jag, så jag hajjade till när min hjärna registrerade 150 bar på manometern. Vad nu då? Har jag flåsat i mig över 100 bar på 10 minuter? Kan ju inte stämma. Jag tokstirrar på de små jäkla siffrorna på manometern och försöker utläsa dem. Ser inte, börjar räkna markeringar från 50 och uppåt, fick det till 150 igen. Nåväl, då är det väl bara att vända då. Jag signallerar kontrakurs åt Ramin och vi trampar i sakta mak tillbaka. När vi kommer lite grundare så börjar jag testa hur flouroscerande kompassen och manometern är. Kompassen lyser schysst grönt och är helt klart läsbar utan lampa, manometern har prickar och rektanglar längs ytterkanten som lyser fint, men inte fan gör mätarnålen det... Hur har man tänkt här? Skall nålen skugga en markering eller? Nä nu byter jag ut den svenska snygga lilla manometern till en finsk stor ful klumpig men ack så flouroscerande och lättläst dito. När vi kommer upp så ser jag till min förtjusning att jag missat med max fem meter i sidled på navigationen. Det var skönt, jag kan navigera :)

Vi hade bägge rätt mycket alger och dynga på dräkterna efter tidigare dyk. Jag hade trott att man kan dyka bort det, men inte då, så vi hade tagit med oss en borste som Ramin hade med sig i sin benficka. Vi avslutade dyket med att skrubba varandra. Hoppas ingen såg oss ;) Två gummiklädda små män en bit ut i Tranviken tvättandes varandra på benen i totalmörker upplysta av ficklampor..... Baksidorna skrubbade vi själva, någon uns av självaktning och heterosexualitet måsta man ju få behålla :D När jag ligger flytande på Rygg och blir skrapad av en renrasig Perserhanne på benen så kikar jag på min manometer, 160 bar visar den.. Det är andra gången jag sett fel på 50 bar på den, i och för sig åt rätt håll, men nu skall den bytas ut! Alternativet att mecka fast läsglasögon på maskglaset känns inte aktuellt. Tänk bara på hur stora simporna måste se ut då ;)

Ramin var jättenöjd med dyket, dock så tyckte han som jag att vi vände för tidigt, men bättre säker än ledsen som det heter.

Vi avslutar kvällen hos Ramin med att jämföra dykprofiler, en snabb kompasskurs, surfning på Halcyon och HID i sökfältet samt högkolhydratsmiddag från Sibylla mä räksallad på.

Tack DB för maten samt en riktigt bra dykkväll!
Tack Timrå för att ni slog Nolaskogsarna i kvarten så jag slipper få jobbiga sms från svärgubben!

Medeldjup 5,9m, Ihopp 18:10, Bly 11 kg, Luft 95 bar 10x300