Namn: Lösen:

Dyk nr: 5, Öhn - Marmen/Matfors


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2007-10-12
MAXDJUP :
2,9 meter
DYKTID :
16 minuter
VATTENTEMP :
8 grader
SIKT :
5 meter
VISAD :
468 ggr

Klicka för förstoring

Till album »

Första egna dyket efter OW och Siltmaster Instructor uppdyk.

Pratade ganska tidigt med Robert om att det skulle vara ganska skönt att ta och flexa ut lite tidigare för att ta ett dyk. Eftersom jag planerat att dyka i Sverige så var det även dags att börja se sig om efter torrdräkt. Åkte och lånade en dräkt av en kille i dykklubben som han hade tillsalu och resten av utrustningen på Sundsvall Sea Adventure.
Strax innan jag skulle möta Robert så fick jag reda på att jag hade paket med dykprylar att hämta på Bussgods.

Wow, äntligen! Ett par steg närmare att ha eget.

Från början var det meningen att vi skulle göra två dyk i Nedansjö, men efter att ha fått råd att man bör genomföra första torrdräktsdyket på en enkel dykplats så styrde jag om så att vi gjorde första dyket på Öhn i Matfors istället.

Bytte om och krängde på mig torrisen... 3XL, WOW, MY GOD THIS IS HUGE!!
Hade nog klarat mig med en XL/tall, men men nu skulle det dykas med torris, luftvandring kan väl också vara en upplevelse wink :)

Krängde på mig västen och inser, min Seaquest väst som jag just hämtat ut på Bussgods är för liten... den ÄR FÖR LITEN!! Men det är ju en exakt likadan väst som den jag lånat från SSA hur gick detta till? Robert hoppar i för att inte kläckas i höstvärmen, medan jag springer till bilen och hämtar den lånade västen och flyttar över prylarna. Den passar mycket bättre. Konstigt!?!?!

Vadar ut tills att vattnet går över midjan och sätter mig ned för att ta på fenorna, eeeh, vad är det här? Fenbanden är hårda som bakelit. Smidig som en valross i en Fiat Punto kränger jag runt och sliter i fenbanden. Robert står och sliter i dem på andra fenan, det går inte.
Tar av mig fenorna och sliter med tänderna, -snäpp, Snäpp, SNÄPP, FRRRR!!!! Så plötsligt släpper det och fenbanden går att justera.

*PUST*

Äntligen blir det dyka, glider ned i vattnet och luften i dräkten gör sitt bästa för att jag ska hålla mig ovanpå vattenytan, pga luftmängden så kommer jag nästan inte åt utloppsventilen på dräkten..Robert kommer till undsättning och hjälper mig att få ut luften *PUST IGEN*

Börjar dyket igen... släpper ut luften ur västen... kommer knappt ned iaf. förlite bly. *SUCK*

Kommer ned och börjar känna mig för.... tja det känns helt ok i torris faktiskt.
Simmar runt och tittar på blåmusslor, blåmusslor, fd blåmusslor och .....en form av blåaktiga skaldjur.
Inser när jag sätter ned ett finger i bottnen att den där sandbottnen som jag lovade Robert nog snarare bestod av underbart lätt siltad dy.

Dags att förtjäna en sitt medlemskap i ECMD.
En stund senare ser jag knappt ytan, Robert eller bottnen... WOW, jag börjar förstå vad folk pratar om...
-Erik här behöver man inte ens Volo-fenor för att silta som ett mudderverk wink :)

Efter att ha testat och kännt mig för i en kvart så väljer vi att gå upp.
Eg så har jag förmycket luft kvar, hade ju kunnat vara i längre.
Men nu är det nya dykplatser som väntar, så vi packar ihop och ger oss iväg mot dagens andra dyk.

Utrustning:
Dräkt - Waterproof Antarctica 2000, Reg - Sporasub, Väst - Seaquest BlackDiamond, Flaska 12/200, Mares Avanti Superchannel, NoC trefingrars våthandskar, Aqualung huva, Oceanic VEO100. Bly: 12,5KG

Luft:
Igång: 200bar
Uppgång: 140bar
SAC: 34,6L

Observera:
Det jag kallar blåmusslor antagligen kallas för sötvattensmusslor eller något liknande om du pratar med någon som vet