Namn: Lösen:

Dyk nr: 21, Lotsstationen Spikarna - Alnön/Sundsvall


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-01-17
MAXDJUP :
6,7 meter
DYKTID :
27 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
5 meter
VISAD :
911 ggr

Många kockar och s&m-luva
Triggade efter helgens övningar som avslutades med Norrbottniskkulinariskspecialité så fanns det inget annat alternativ än att åka ut igen.. Men NÄR?
Robert skulle ut och flyga och kunde på onsdag och lyckades få med sig Eva och Micke ut till Lotsstationen på Spikarna (Alnön). Eftersom jag var kedjad vid hemmet så satt jag och tyckte synd om mig själv, slet mitt hår och snyftade lite.
Som den goda kompis Robert är så skickar han ett SMS.
'Spikarna rokkar! Såg massor med småfisk. Träffade skitttrevliga lotsar.'
Jag svarar honom genom att fråga om han använde sitt exemplar av våra nyinköpta kinkyluvor (Waterproof ,Icehood)
Han svarar att nä det var varmt i vattnet så det behövdes inte...
-HRRRMMMPH!!!!!
Jag sitter och flår mig själv i min torra ensamhet och han kommer med saltkaret...

Dealar lite på hemmaplan och plötsligt så blev torsdag en dag vigd åt dykning.
Tur är väl det, för kl 23:30 på onsdagkväll får jag ett glatt SMS.
Bussgods 'Din försäldelse med nr XXXXXX har anlänt till Sundsvall'.
-FLASKORNA!!! Det som saknades för att jag skulle ha en egen komplett utrustning, nyckeln till livet, äran och kärleken. Ett par nästan nya dubbel sjuor med manifold och och och... *mmmm*

Torsdag morgon, efter jag lämnat barnen på dagis och skola så låser jag siktet på 'Bussgodsterminalen', åker rakaspåret och hämtar flaskorna. De är precis så vita och oanväda som jag föreställt mig. Ett par ovala GUE-klistermärken berättar att dessa flaskor är tvättade och redo för 'Voodo-gas'. COOLT, börjar genast bolla kursidéer med en instruktör som bor på behörigt avstånd... ;-)

Så nu står jag på mitt jobb med flaskor men utan luft och ingen att dyka med.
Ringer runt och mailar lite och hittar Jack som nappar som bara en gäddsnipa kan nappa på ett bete. Bollar lite tankar med Robert som kommer med det slutgiltiga förslaget.
x- Träffas på MAX, köpa 'Dykburgare' (nytt uttryck för mig... men han har tydligen rutin på sånna)
x- Åka upp på dykklubben och fylla, lära sig hur kompressorn fungerar, käka, snacka och..
Klart att jag går med på det... tuberna måste trycksättas det är bara ett måste!

En lärorik, näringsrik och trevlig stund senare med Räkmobbaren och Ramin så börjar Fiaten rulla... men inte mot jobbet utan ...flaskorna måste ju monteras på plattan för att se att de lirar ihop.

Kommer tillbaka till jobbet en låååång stund senare, lätt euforisk och okoncentrerad.

Blodpudding, batterier och Landrover.
Stressar iväg från jobbet, hämtar barn på dagis och skola, springer in på macken och handlar batterier och apelsinjuice, hem steka blodpudding, svara på flaskpost, packa, prov montera, kolla om saker fungerar, byta om (lärdom.. byt inte om så du måste stå naken på dykplatsen det är kallt, sätt på dig understället lite i förväg!).

Pling-plong!
Shit, Jack är redan här och ska hämta mig.. Stress, stress stress.....ad är jag nu.
Som tur är så kör Jack, så jag haspar in dykväska, bly och flaskpaket bak i hans Landrover Defender (en bil med snorkel är INTE fel om man är dykare!!!).
Sätter mig ned i passagerar stolen och börjar slappna av.
Ungefär trekvart senare är vi framme och vi har hunnit igenom samtalsämen som Merlin v12or, Brittisk bilbyggar-kreativitet, dykning etc etc.
Väl ute så slås jag igen av vilken idyllisk plats detta är. Så långt ute mot havet du kan komma på Alnön. Skyddad bakom en liten ö, ligger där ett litet sommarstugeområde runt viken som bilas mellan Alnön och Skorven (som den lilla ön heter). Små röda stugor, vägen är riktigt trång och när vi kör över bron till 'Skorven' så slås jag av tanken att det nog är omöjligt för många moderna bilar att köra över den bron på grund av dess kantiga profil.
Parkerar nere vid lotsstationen och jag känner lite oro för att de ska åka iväg medan vi är nere i vattnet. Men vi planerar dyket så att vi inte ska vara i vägen för lotsbåtarna.

Öde som i vildavästern.
Det känns som om vi är helt ensamma där vi står under en lampa utanför lotsstationen och byter om. När väl utrustningarna sitter på plats så går vi nedför den lilla grus och sten -stranden mot vattnet. Stoppar med våthandskarna i vattnet och känner att det är ganska svalt... Drar åt det elastiska-kardborre-bandet lite extra då jag känner att det rinner in vatten i vänster handske.

Vi gör tecken och dyker ned.

Ganska snar så börjar jag se hur det blänker av silver, blått och lila i våra lamors sken.
Oavsett vart vi riktar lamorna så glittrar det av spigg i vattnet. Överallt!!
En härlig känsla att se hur de ömsom rör sig helt slumpmässigt åt alla håll samtidigt och ömsom som om de var styrda av en gemensam tanke börjar röra sig unisont.
Ett vackert skådespel.
Jag och Jack fortsätter långsamt paddla runt i den grunda viken.
Hittar simpor som mumsar på naturens överflöd av spigg och andra småfiskar.
De ligger där och ser ganska mätta och trötta ut... mängden mat, mörkret och temperaturen i vattnet gör nog sitt till för att dämpa deras lust hitta på något.
Efter en bra stund hittar vi en riktigt lång kätting som senare visade sig tillhöra en boj som någon blivit av med förra vintern. Tydligen så skulle det vara uppskattat om vi bärgade den.
DYker vidare och hittar lite tomglas och en 'havsnål' (eller vad de kan tänkas heta).
Den hänger som ett grässtrå framför oss en bra stund innan våra vägar skiljs åt och vi börjar simma tillbaka mot land.
Vingen och flaskpaketet sitter som en smäck och jag känner mig ovanligt lugn under dyket.
En del luft går åt pga att jag frestas att ta väldigt djupa andetag med Poseidon-reggen.
Känner hur avvägningen stämmer relativt bra trots det ringa djupet, visst blir det vingel och jojo..
Men jag börjar få in känslan för hur lite det behövs för att avvägningens ska ändras totalt.
Bryter vattenytan igen efter 27minuter varmed jag hör hur de startar den lilla lotsbåten.. *Hrrrr*
Kastar en tanke av tacksamhet till lotsen för att de inte skulle iväg medan vi var i vattnet.

Tea, Lotsar och dyksnack
Efter vi plockat ihop prylarna häller Jack upp lite tea som han har med sig. Det är verkligen gott med något varmt att dricka efteråt! Lotsarna kommer tillbaka till kajen och lägger till igen.
Jag och Jack går och möter dem och vi tar en liten stund av socialtumgänge och snackar dykning och diverse annat.
Hoppar in i Landrovern och åker hemåt igen.

Tack Jack för ett mycket trevligt dyk och en trevlig dykplats. Det här måste vi göra om fler gånger!!

Luft: 100bar 2x7/232
Medeldjup: 4,3m
Prylar: Standard, 2x7/232, Diverite vingen, NoC-platta, 10kg bly.

Hälsning: Robert!
Fy 17 vilket dyk du missade :-p