Namn: Lösen:

Dyk nr: 292, Harm och Galeasen


DYKARE :
PARKAMRAT :
Richard Åhnberg  
DATUM :
2008-03-20
MAXDJUP :
19,9 meter
DYKTID :
50 minuter
VISAD :
793 ggr

Just nu är det nästintill omöjligt att få ihop medlemmar från TEAM RECCO för dykning. Vi är några få som försöker komma under vattnet ibland. Lelle och jag håller gärna till i Sala men vi dyker hyfsat frekvent. RÅ dyker mellan fotbollsträningstittningar och lördagsarbetet på Oceanic Tech. Kanske inte fullt så ofta som han och vi andra vill. Den med tuffaste namnet, TEK kan bara dyka när vi andra inte kan. Vi hade alla fyra planer att göra ett långfredagsdyk men jagoch Lelle har sett Harburg tillräckligt för några månader framöver och jag stog över även av taktiska skäl som jag inte kan redogöra för här.
Jag följde med ner till Jönköping på fredagen istället för att dyka Harburg. Väl framme i Jönköping fick jag för övrigt sippa ur bitterhetens källa för en stund men det är en annan historia… Men! Både jag och RÅ såg chansen att göra ett skärtorsdagsdyk. Det bästa med det var att Lelle inte kunde vara med eftersom hans flaskor står nedmonterade på OT efter provtryckning. TEK kunde inte heller vara med för hon skulle pussas med Fille. Jag kände genast ett sting av avundsjuka, Fille tilltalar alla.
Efter att ha målat hallen förstod jag att jag mentalt har utarmat allt intresse för lägenhetsrenoveringar för evigheter framöver men även att jag hade bråttom till OT.
Min TECH-svarta Subaru stretade fram till OT där jag parkerade framför deras garageport. In och snacka med Tor. Folk kom och gick men till sist kom RÅ. Vi köpte fiskkadaver som vi slängde i oss. Swills dök upp så han och jag tog en fika under tiden Tor, Hogge och RÅ hade möte. Dom lyckades avhandla det hela ganska fort så att RÅ skulle kunna komma iväg.
Till sist kunde våra fyrhjulsdrivna monster gasa iväg. RÅ:s AUDI har texten ”Quattro” för att visa att den är fyrhjulsdriven. Subaru är alla fyrhjulsdrivna så på min står det helt enkelt ”Subaru”. Så enkelt kan det också vara ibland. Vi gjorde ett depåstopp på macken så att jag kunde köpa rakhyvlar. Swills hade gjort mig uppmärksam på att jag var väldigt orakad och det funkar inte för mig. Alla masker läcker som såll om jag är orakad så efter att ha rakat mig i bilen steg jag ur i ett moln av med åren allt gråare skäggstubbsmoln.
Åtminstone jag förväntade mig att hela parkeringen vid Lillsved skulle vara full av lediga dykare men så var inte fallet. Där fann bara vi och en blå Volvo där en tant ömsom satt i bilen och ömsom bytte plats med mannen i bilen. Nu när jag skriver detta inser jag att dom antagligen hade någon form av sexuellt relaterad samvaro.
Samtidigt stog vi i vattenpölarna och tog på oss underställen trettio meter från samvaro-händelsen.
Jag avslutade underställsprocessen med att lägga ena ärmen i en vattenpöl. Skönt, jag skulle inte finna anledning till att svettas åtminstone. Jag var ju redan avkyld….
Vi trippade iväg till den strand jag inte sett på kanske tre år. Istället för ytsim vankades nu lite linsimning. Något jag lärt mig uppskatta senaste året. Väl i vattnet ville inte RÅ:s lampa tände men till sist hoppade den igång. Vi ytsimmade till första stegen som går ner i vattnet. Förhoppningen var att gå ner till botten och leta i blindo i den urusla sikten efter snöret. Vi sjönk ner och se på sjuttsingen snöret låg en decimeter från oss.
RÅ tog ledningen och jag kisade lite med ögonen och låtsades att jag var i Temple of Doom. Vi gled förbi en massa intressanta saker på vägen. Dy, dy och… ett parasoll! Uppspänt!
Efter åtta minuter var vi framme vid aktern. Ytterliggare ett snöre var fastbundet. ”GALEASEN” var texten på skylten som var fastsatt på linan.
Direkt ner i lastrummet och framåt. Sikten var hyfsad men inte mer. Till sist var vi vid backen och där tog jag mig runt. Det var ganska trångt. Jag undrar varför. Det var en massa bråte därinne men jag tror även att backen var väldigt låg i taket från början. RÅ lös upp utgången och jag kunde i lugn och ro ta mig en titt på bråten. Elsladden är väl det jag minns bäst. Eller det enda jag minns…
RÅ gjorde samma runda och sedan iväg ner i lastrummet igen via spelet på backen.
I lastrummet såg jag en mystisk dimma på botten där vi inte varit. Jag simmade dit och tittade förundrat på silten som rördes upp utan min eller RÅ:s hjälp. Några fiskar dök upp ur siltmolnet. Vi nickade i samförstånd och gled iväg i varsin riktning. Här skulle RÅ ha visat kollisionen men det glömde vi båda bort.
Upp till bygget och titta in lite här och där. RÅ tittade ner i maskin men jag lyckades få problem med avvägningen och stog över det utrymmet. Jag såg dock batteriutrymmet. Ett lågt utrymme med någar enorma batterier. In i styrhytten och leka runt lite. Jag försökte leka Discoverys ”Hummerfiskare” och skrek i reggen åt mina anställda, RÅ alltså.
Efter tjugo sekunder var vi klara med den leken och snart var RÅ borta. Jag simmade bakåt mot aktern och ser RÅ i toalettutrymmet. Vi står och paratr ett tag. Utanför muggen fanns någon form av dykrelaterad reklam men jag minns inte budskapet tyvärr. Vi tog linan över till Galeasen eller ”Galejsen” som en del benämner den. RÅ berömde mig för tempot jag höll på linan. Tydligen nytt rekord... Jag anar att han var ironisk.
Galeasen är ju inte så skoj så vi tar ut kompassriktningen och ilar hemåt där vi tar varsin kopp utländskt kaffe. Vi snackar dynga om alla andra i vanlig ordning men mest om DIG!

Om en vecka ska jag dyka igen men inte här. Läs mer då.