Namn: Lösen:

Dyk nr: 36, m/s Trassel, Rindö


DYKARE :
PARKAMRAT :
Björn Christiansson, Hasse Johansson  
DATUM :
2008-03-29
MAXDJUP :
6,6 meter
DYKTID :
18 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
2 meter
VISAD :
723 ggr

Vi tänkte trotsa det frivilliga dykförbudet, men med en backup-plan som innehöll Harm om det var så att förbudet trots allt skulle behöva verkställas. Givetvis ringde vi Båtklubben (t o m 5-6 ggr) utan att få fatt på någon. Rindö är mina gamla jaktmarker sen lumpen så jag kände att jag ändå ville kolla in platsen. Sagt och gjort - väl på plats - inte en käft. Dött som i graven och gott om parkering. Klart det skall dykas! Den enda levande själen vi stötte på var en kille som åkte ner och dumpade brännbart på majbrasan och han tyckte mest vi var ena jävligt festliga prickar som badade fastän det var snorkallt.

Upp med en dykflagga och sen lite snabbt ombyte. Väl i vattnet - RIDÅ! Trots att jag lämnat in dräkten för åtgärd efter skobytet hos OT så läcker fanstyget efter 30 sekunder i vattnet. Hur fan är det möjligt? Använder de vattenbaserat lim som de applicerar med durkslag? Tredje gången gillt kanske...

Hur som helst, har man varit utan bubbel i 1 månad, då skiter man helt enkelt i blöta fötter. Eftersom vi inte visste var vraket låg så drog vi ut till udden på stenpiren, för att gå efter stenarna och ut. Jag blev nedröstad av de andra som tyckte vi skulle bomba ner på godtycklig plats och sedan helt sonika leta lite. Visst, kör i vind. Ner som en nödankring med 1 meters sikt och siltmoln på botten. Så efter 30 sekunders förvirring gick vi till ytan i bästa kryssningsmissilsmanér. Nu vann helt enkelt min plan - dessutom hade jag ju fått nys om en eventuell lina som skulle finnas. Jag gick på 3-4 meters djup runt hela stenpirens udde och letade. Ingen lina. Suck, men jag ger mig inte. Så vi bestämmer oss helt enkelt att gå ner längs stenarna och gå ut längs botten. Bestämmer att jag leder och de andra följer mig. Så snart vi är nere hittar jag linan, men då är de andra två gökarna borta. Tillbaka och hämtar dem (vetefan vad de pysslade med) och tillbaka till linan. Eftersom det i vanlig ordning har cirkulerat mått av fabulösa dimensioner så förväntade jag mig 20-30 meters simning innan vraket skulle dyka upp. I realiteten innebär det 3-4 meters simning - vetefan om de kommer sig av brytningsfel eller kass kondis - sträckorna tenderar till att alltid överdrivas.

Om vraket är det inte mycket att orda, vi hade riktigt kass sikt. Det var dock mkt större än vad jag hade förväntat mig. Helt enorma skrovsidor, säkert 3 meter höga. Vi drog ett varv och kollade/lös in lite varstans, muggen var festlig om än trång. Efter knappa 15 min i vattnet började semidry-dräkten ta ut sin rätt. Upp som ett skållat troll och byta om i lervällingen.

Summa summarum - ok vrak, jävla dräkt och förbannat dålig sikt. En kaffe och bulle på kondiset i Vaxholm gjorde dock livet något enklare att uthärda!

PS. När vårrustningen kommer igång kan man glömma Trassel - det kommer inte gå att ta sig ned, varken med bil eller kropp.