Namn: Lösen:

Dyk nr: 28, Piren - Alnön/Sundsvall


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-04-03
MAXDJUP :
11,7 meter
DYKTID :
33 minuter
VATTENTEMP :
2 grader
SIKT :
6 meter
VISAD :
648 ggr

Fördelen med att logga på en gång är att man kan frottera sig med detaljer, tankar och annat runt om.
Förhoppningsvis är fördelen med att logga en månad senare att jag kanske är mer fokuserad på det jag verkligen lärde mig vid dyket och detta dyket var en form av vändpunkt för mig....
____________________________________________

Hade gjort om med familjen att jag kunde åka direkt från jobbet till dykplatsen.
Men på jobbet ville man att jag skulle "bara" fixa ett par saker och hemma så ville man att jag skulle hämta barnen trots tidigare löfte om att slippa det.
Mao, klockan blev ganska mycket och jag skulle spurta iväg, till skolan och hämta dottern, till dagis och hämta sonen, hem, tillbaka in till stan och sedan vidare till Alnön för där vi skulle träffas. Den lugna middagen som jag planerat blev ....NADA.
Väl ute på dykplatsen så hade Robert och Ramin planerat dyket och stod redan halvft ombytta på stranden.
Jimmie och Hans, Jack och Mattias kommer allt eftersom, Även Valle ramlar in och gaggar lite.
Tiden rinner iväg och jag och Mattias är nu sist av alla.
Jag mixtrar och micklar och till slut är prylarna på plats och jag är redo för att dyka.
Mattias lägger sig vid min sida och den enda dykplan som finns är den som Robert berättade om tidigare.
Ut, simma söderut mot piren, simma över, runt och tillbaka.
Jag protesterade och sa att jag INTE önskade att gå upp över piren, utan att jag gärna försöker hålla en mer "jämn" profil.
Vi hamnar bakom Jack, Robert och Ramin ,...*GAAH* Turbulens som bakom en jetmotor och siltigt som i Lützen 1632.
Efter en bra stund så tecknar jag åt Mattias att "vi bryter dykplanen och simmar till höger".
Orsaken är både att vi ska slippa allt silt och för att vi ska kunna simma runt piren på utsidan och sedan vända tillbaka.

Känner inte att trim och avvägning stämmer, känner mig jagad och andfådd.
Väljer att andas långsammare. dock inte djupare... för att inte störa avvägningen i onödan.
Tänker på vissa råd jag fått att man ska kunna finjustera djup osv osv genom att ta små andetag och "finlira".
____________________________________________
Vi bryter här:
Det jag nu beskrivit ovan är att.
Jag är stressad, mycket stressad pga att jag fått köra ca 5mil extra och att saker tagit längre tid än planerat.
Jag har inte ätit.
Jag väljer att inte simma med de andra för att slippa silt.. men tappar samtidigt säkerheten.
Jag väljer att laborera med andningen för att finjustera avvägning och balans.
Paddlar på lite för att hinna med..
____________________________________________
Tittar på kompassen och förstår inte riktigt hur jag ska tänka för att räkna ut vart jag är på väg..
Känner mig ännu mer jagad och osäker.
Tittar på Mattias och efter lite vinkande så tar han över navigationen.
Fortsätter dock med dumheterna att laborera med andningen.

Kommer fram till pålarna och nu går vi lite grundare, jag börjar nu känna mig jätte stressad och orolig för att jag inte ska kunna dumpa luften ur dräkten. Ända sedan min olycka i Stockholm har jag varit nervös för att flyta upp.
(Till mitt försvar kan jag säga att jag ett par dyk senare bytte utloppsventil och nu fungerar det mycket bättre
Nu bryter jag paret och simmar allt vad jag kan mot en påle som står nedkörd i dybottnen.
Min enda tanke är "JAG SKA INTE FLYTA UPP" .....
Känner nu en olustkänsla som nästan tangerar panik som isande troppar utför min ryggrad.
Mattias kommer snabbt och jag får ögonkontakt med honom.
Tecknar "andas lugnt....in.....ut....in......ut" "ta det lugnt" ....
Känns skönt och tryggt efter en liten stund.
Jag dumpar luft ur dräkt och fortsätter med bara luft i vingen.. Tänker ändå att vi snart ska gå upp, har för mig att Mattias tecknade att han tyckte det var lite kallt.
Vi fortsätter upp över piren, ligger där och har ett skönt och gansk aavslappnat säkerhetsstopp.
Går sedan upp till ytan och pratar lite, ytsimmar tillbaka mot stranden där Jack redan står ombytt och klar.
Vi pratar om dyket och packar ihop för att åka och fylla luft, äta middag i klubblokalen och sedan åka ut för ett andra dyk denna kväll. Känner mig först lite skeptisk men känner att jag SKA ned i vattnet igen för att komma över olustkänslan.
____________________________________________

En av orsakerna till att jag inte loggade detta dyk direkt är att jag gick ut och skapade följande tråd i forumet istället.
"CO2" target="_blank">www.sportdykare.se/readForum.asp?id=7389">"CO2 - Det tysta hotet"
För som jag kan förstå så skapade jag en negativ spiral pga stress, "felaktig andning" osv.
Att jag är rädd för att flyta upp är en äldre fråga men ... att den blev så påtaglig och skapade denna "paniks känsla" ser jag som ett tecken på CO2-förgiftning.

Har efter detta dyk börjat bry mig mindre och använda så mcyket luft som jag kan få.. och känslan har ej återkommit.
Har ett tidigare dyk i "Seglarstadion /Sundsvall" som även det jag skyller på CO2, även den gången höll jag på med laborationer med att "finjustera avvägningen med andningen" plus lite taskloading. Det dyket slutade med ett "UPP NU"-scenario.

Var inte rädd om luften när du dyker, för CO2 är svårare att hantera än en dålig profil eller en besviken buddy som fått avbryta dyket.

Luft: ???bar
Prylar: Standard, Vega2 lampan.

Tack:
Mattias för att du tog det lugnt och stannade upp... det gav mer än du tror!