Namn: Lösen:

Dyk nr: 30, Rödevraket / Alnön


DYKARE :
PARKAMRAT :
DATUM :
2008-04-05
MAXDJUP :
22,9 meter
DYKTID :
25 minuter
VATTENTEMP :
3 grader
SIKT :
3 meter
VISAD :
572 ggr

Kommentar: Uppdaterar loggen senare... nu är det bottentid som gäller framför onlinetid. :-p

Vad händer om man inte tar sig tid att logga direkt. Förhoppningsvis så blir det ett par rader i slutet trots allt.
Röde vraket ligger så till att det är svårtdykt på vintern pga is och pga att man inte kommer i närheten med bil, utan att man isf är förpassad till båtdyk. Vraket eller vraken som det egentligen är är med stor sannorlikhet båtar, pråmar etc (tot 5 vrak om jag inte minns fel) som är dumpade på platsen när de passerat sitt "bäst före datum". Tidpunkt ..ja jag har hört och läst något om sent 1800, tidigt 1900. Vi pratar altså om träskutor i ganska bra skick. Storleken på dem är skiftande.

Fick förmånen att följa med Jack till röde som ett av 2008-års första dyk på henne. Vi hade tidigare hört att en annan i klubben varit och båtdykt på vraken tidigare då hade sikten varit förträfflig. Just denna dag när vi åkte ut för att dyka på dem så skulle vi även åka upp till Härnösand på SSDF-s 50års firande. Så inte utan att vi kände lite stress och press för att hinna.

Jag skulle åka i tid hemifrån...men i sista sekund kommer jag på att jag hade ju gjort ett dyk med pryttlarna sedan jag fyllde senast. Förvisso ett 11min skitdyk men iaf. Så jag ringer Jack och meddelar att jag vill att vi ska träffas på lokalen (sedan dör min mobiltelefon pga strömmingstorsk). Känner hur jag börjar varva upp och börjar aktivt dra ned på tempot och stressen för att det inte ska bli pannkaka av allt ihop. Eftersom vraket ligger på ca 17m med fören på 23m så ville jag verkligen fylla flaskorna. Detta kommer trots allt vara mitt djupaste dyk sedan olyckan i oktober. Bara det gör mig lite nervig.
Fyller flaskorna och laddar mobilen under tiden. Läser tidningen "Lagunen" från -89. Packar bilen och åker vidare.

Tänker mycket på vad jag vill och inte och att jag ska vara övertydlig eftersom detta blir mitt första djupdyk (djupare än 18m el PADI ;-) ). Ringer Jack och berättar att jag är påväg.

Vi ska mötas vid Alnö-kyrka. Spurtar ut och väl framme så ser jag en välkänd siluett av en "Rangerover Defender", kör upp bakom Jack och efter att ha bytt ett par ord så packar vi över prylarna och ger oss av ned mot "Röde".

Vi pratar ihop oss om vraket och Jack förstår varför jag INTE ville dyka med mindre än fulla flaskor.
Väl framme så packar vi ur och jag inser... JAG HAR GLÖMT DRÄKTEN I FIATEN!
Känner en hel del respekt för Jack och vill inte framstå som en total idiot men... idag kan jag inte annat än att blotta strupen och erkänna mitt misstag. Först grymtar han till lite sedan garvar han och vi åker iväg och hämtar dräkten.
10min senare står vi vid vändplanen nere vid "Röde" igen och packar ur.. Garvar och snackar om allt möjligt.
Om vilket driv det funnits i klubben som byggt trädäck där man kan byta om, ute möbler och att det tom suttit ett litet "tak" på platsen för att man ska kunna byta om i lä för regnet.
Nu när jag tittar mig omkring så blir jag lite lack på att någon har kastat tomburkar runt sig.. Jag hoppas att det inte är dykare.

Byter om och är klar på några korta minuter, Jack är fortfarande skeptisk mot det här med platta och vinge. Och egentligen har han rätt ur ett perspektiv. Det är inte bara bra med en utrustning som man måste "krypa in i".

Är ganska snart klara och vi går ut mot vattnet och gör upp dykplanen. Vada genom issörjan, gå ned till "pråmen" (eller grunda vraket.."what ever"). Söka reda på linan och simma mot det djupa vraket. Jag säger att jag önskar en långsam uppgång med två korta stopp och ett riktigt säkerhetstopp. Sedan så vill jag INTE simma in i vraket, vill INTE dyka djupare än ca 23m etc.
Inga frågetecken så vi lägger upp fenorna på isflaken, kränger på oss dem, skjuter undan lite is och dyker ned.

Jag ligger bredvid Jack på mindre än en överarms avstånd. Vi går ned mot det grunda vraket (Jack är mer hemma här än i sin egen ficka tänker jag). Vi tittar lite men ska ändå ha säkerhetstoppet vid det så vi simmar vidare när vi hittar linan.
Sikten är relativt bra, tycker jag iaf ca 3,5m. Jag tänder lampan för jag märker att ljuset försvinner snabbare än en 5åring med en nystulen kaka.
Ligger och myser medan vi simmar efter linan, Jack tar fram och tänder sin Vega. Aah tänker jag nu får jag se hur den lyser i förhållande till min Vega2-a. Ligger där och tittar förtröstansfullt på min robust/halcyon -lampa.. När jag förnimmer en härdsmälta, provsprängning på Bikini atollen, fjärrljusen på ett snälltåg... *SHIT!*
Gubben har trimmat sin lampa att den lyser som den maffigaste VIDEO-HID.
Lite kränkt simmar jag vidare och ser ett mörker som tornar upp sig framför oss, det är aktern på det djupa röde-vraket.
Tittar på datorn och ser att den säger 16,x eller 17m (minns inte riktigt).
Det slår mig att allt är helt lugnt, jag får mer luft än jag behöver, både runtom och inombords är jag lugn. Helt odramatiskt är jag nu nere på OW-djup och det är precis lika avslappnat som ett nattdyk på 5-10m. Vi går ned efter babords sida av vraket (med risk för att jag blandar ihop båttermer.. vi kan säga vänster om det känns säkrare ;-) ).
Tittar på överbyggnaden som rasat ihop. Lastrummen, Skrovsidan och diverse som ligger på vraket.
Väl nere vid fören på 23, tittar på manometern, det har inte gått så mycket luft. Kastar en tanke till dyket när olyckan skedde, då jag var jätte nojjig för att luften skulle räcka när jag såg hur snabbt det minskade på 25m. Nu finns inte tillstymmelse av oro. Vi simmar tillbaka över vraket och Jack vill visa att man kan simma in genom en lastlucka och ut genom en annan.
Jag ger honom ett ganska internationellt gångbart tecken för "NEJ" (fri översättning).
Han simmar ned iaf och jag tänker "GUBBTJYV"... Jag ligger ovanför lastrumsöppningarna och lyser ned i lastrummen med lampan medan jag tittar på hans lampas ljuskägla och bubblorna som kommer upp ur lastrummsöppningarna.
Han kommer upp ur lastrumms öppning nr 2 och jag känner mig lite bättre till mods igen.

Vi simmar fram till den raserade överbyggnaden på akterskepp (rätta mina ordval om du har lust ;-) ).
Vi vänder ned igen och simmar till fören för att sedan simma upp längst styrbords skrovsida.
I fören har två "plankor" släppt så tidenstand når även sånna här gamla damer.
Väl tillbaka vid aktern börjar vi simma tilbaka mot land och de andra vraken.

Nu stannar Jack och visar att det är dags för en tyst minut. (enl önskemål).
Simmar sedan vidare och Jack visar mig ett av de andra skroven, det jag inte ser är att jag hamnar "in under" ett överhäng / skrovet på ett av vraken. Känns lite läskigt när jag först inte förstår varför jag sitter fast i höjdled men inte i sid och längdsled.
Går upp till det grunda röde-vraket där Jack visar på beslag och "gångjärn" till rodret som fortfarande är blanka och fina.
Tänker att de måste vara gjorda i brons eller ngt liknande material / legering eftersom de inte har oxiderat.
Vi tar här vårt riktiga säkerhetsstopp som blir på drygt den tid som vi pratade om innan.
Simmar sedan upp och tamme 17 hittar han inte tillbaka till exakt samma plats som där vi gick i. *har mycket att lära av honom*.
(Det finns ju vissa andra som fått söka efter vraket/vraken i flera upprepade dyk utan att hitta något :-p )

Går sedan upp och visst känner jag i kroppen att jag dykt men ... profilen har verkligen varit "rätt" ..för jag känner ingen "sockerdricka" i kroppen. Vi packar ihop och dricker tea med smörgås innan vi börjar rulla.. har trots allt gott om tid på oss.

Spurtade sedan iväg för att hinna till SSDF-s 50års firande i Härnösand. Men det är en annan historia och hör inte till dykloggen ;-)


Luft: 150bar (tror jag)
Prylar: Standard, robustlampan.

Tack:
Jack för ett riktigt fint dyk, det var ganska precis vad jag behövde efter torsdagens katastrof. Och för att få självförtroende till att göra "djupa" dyk.